Att virka så kallade mormorsrutor är verkligen kul och det roligaste med det är att man kan välja och vraka bland färgerna i princip hur man vill. Det kan man väl alltid göra men det är ju karaktäristiskt för just mormorsrutor eftersom de ursprungligen gjordes av restgarner. Restgarner var precis det som fick mig att börja virka dessa små "blommor" men upptäckte strax att det behöver vara garn av samma kvalité annars blir det inte bra, tycker i alla fall jag. Med olika typer av garn blir rutorna olika stora samt får olika yta/struktur och så mycket restgarner i samma kvalité att man får ihop till ett överkast är det nog bara garnbutikerna som har.

Jag har valt att ha en natur/vit kant runt alla rutorna, tycker det ser snyggt ut med en "inramning" av "blommorna" och jag ser framför mig sovrummet i vitt och en blomsteräng till överkast. Känner mig som när jag var barn och fick nya tuschpennor, glädjen med flera nyanser av varje färg, det var svårt att bestämma vilken färg jag skulle måla med, alla var så fina. 

Bland mina restgarner valde jag Garnstudios Muskat - det är ett egyptiskt merciserat bomullsgarn med riktigt fin lyster. Hade en hel del rester av detta och självklart kunde jag inte låta bli att komplettera med så gott som alla färger som finns av garnet, hade kunnat göra ett i bara gulorange, blå eller gröna färger men jag vill ha blandade färger - det gör mig glad.

Kära lillasyster var på besök och jag visade glatt mina rutor.. hon slog en snabb glimt på dem och sa att de var fula ..

Jag lägger alltså ner jättemycket arbete på att göra ett fult överkast! Hjälper min syster med hennes laptop som har kraschat.. riktigt ful dator förresten funderar på att snygga till skrivbordet med en bild på ett lapptäcke ;)

Har virkat 36 rutor återstår alltså 364 stycken för ett överkast till dubbelsäng, jag kanske tröttnar vid hundra så det blir en ful "soffpläd" istället, vem vet...


     

Hmm, jag som tycker om de blandade färgerna - vad tycker ni andra som läser - blir det fult? Oavsett vad ni tycker så kommer jag fortsätta mitt projekt. 
 
 

Varje garnnystan har jag lagt i en enliters plastpåse, änden från mitten av nystanet har jag dragit upp genom öppningen och sedan trätt ett gummiband runt påsens öppning. Gummibandet ska sitta löst, endast ett varv så det bara håller ihop påsen - perfekt för att inte alla garnnystan ska trassla ihop sig och så har man koll på namnlapp med färgkoden som hör till respektive garnnystan.

Japp - det var dagens handarbetstips nu ska jag fortsätta med mina "rutor" samtidigt som jag försöker rensa, ominstallera och hitta rätt drivrutiner till en skitdator :))

* * *

Bara fötter på stig av krossat glas
tvingade på sin väg.
Det vassa glaset färgas rött.
Smärtan skär på färd
 som aldrig tycks ta slut.
Såren tränger djupt
än djupare för varje steg.
Fotsulor försöker hitta mark,
mark som färgas av rädsla.
Ärren sätter spår som ingen ser,
dolda under fot.

Bara fötter med osäkra steg
och minnen av glas.

- anneli -

Du var mitt hjärta
Du blev min sorg
Jag var ditt hjärta
Men du hade ingen koll

Jag kasta bort det
Sorglös var min gång
Flöt utan insikt
Motströms åt fel håll

Du undviker platser
Du undviker torg
Undviker gator
Som spelat nån roll

Springer från minnen
Andas och flyr inåt och hoppas på nånting nytt

Jag var ditt hjärta
Jag blev din sorg
Du var mitt hjärta
Men jag hade ingen koll

Ung, dum och lättledd
Gav upp för problem
Ung, dum och lättledd
Trodde det fanns fler

Smittad av farten
Jag fastna i den
Farten och vinden
Men jag hittar inte hem
Nedströms åt fel håll och jag hittar inte hem

Du var mitt hjärta
Du blev min sorg
Jag var ditt hjärta
Men du hade ingen koll

Jag kasta bort det
Sorglös var min gång
Flöt utan insikt
Motströms åt fel håll
Motströms åt fel håll

Du var mitt hjärta
Jag blev din sorg
Du var mitt hjärta
Men jag hade ingen koll

Ja, lilla Lovisens klänning som jag stickat klart blev verkligen lite galen i mönster och färgväg. Men visst blev den härlig (se bilder nedan). Garnet "Hiamalaya Mercan Batik" är självmönstrande i blandade färger, tjockleksmässigt stämmer det inte med mönstret jag följt så jag bytte stickor och storlek. Första försöket fick jag repa upp - det blev alldeles för stort men vid nästa försök lyckades jag hitta rätt. Klänningen har en mönsterbård längst ned som gör att kjolkanten blir lite vågig, halskant och ärmhål har virkad udd och i bak är ett sprund med tre knappar.

Här en länk till mönstret på Garnstudios sida - underbart rolig klänning att sticka då den stickas på rundsticka upp till ärmhål.

Klicka på bilderna!

           

Till knäppningen valde jag gula "blomknappar" tyckte det passade bra till denna "blommiga" klänning.

Det går lite segt med tillfrisknandet men jag tror att det äntligen är på väg åt rätt håll och positivt är att kroppen har fixat penicillinet riktigt bra. Urtikariahäxan har varit riktigt beskedlig dock så har penicillinet inte haft någon direkt effekt än. Har inte åkt in för spolning då det stundtals viss dagar lättar i bihålan och trycket har minskat så jag har god förhoppning om att det ska ge med sig.

Tröttheten är lamslående, känner mig som en zombie och huvudet är minst sagt tungt, längtar efter att få tillbaka lite energi och kraft. Har mest halvlegat i soffan på dagarna och bara gjort det absolut nödvändigaste och "pillrat" med ett av "stickprojekten" (se nästa inlägg).

Nu blir det lite kaffe för att sedan vila en stund.

Ja, just det yngste sonen fixade teoriprovet för körkort i morse - bra jobbat Knatten! Uppkörning nästa vecka sedan är min karriär som övningskörningshandledare över - skönt!

Har verkligen tagit det lugnt och försökt göra så lite som möjligt för att låta kroppen vila och få tillbaka lite styrka. Ingen vill se min tvättstuga det kan jag lova och hela huset är i stort behov av en riktig storstädning MEN jag har blundat för det, vilat mig och endast suttit i soffan med stickning/virkning. Tänker ta det fortsatt lugnt och låta allt annat vänta tills jag känner mig på bättringsvägen.

Tog fram en hög restgarner och började virka "mormorsrutor", oj vilket gift det är, riktigt beroendeframkallande med alla färger och kombinationer man kan få till. Fast å andra sidan ska jag använda dem till ett överkast så krävs 200 st till en enkelsäng vilket alltså ger 400 st. till en dubbelsäng - gäller att man inte tröttnar på mormorsrutor alltså. Jag vet inte vad jag ska göra av dem, sparar på hög så får vi se vad det blir.

Mormorsrutor i blandade färger.




Hittade det här lite galna garnet och det är på väg att bli en klänning till en riktig liten galning, nej goding menade jag såklart ;))

Fick kasta in handduken idag och ringa vårdcentralen för att träffa farbror doktorn. Febern vill inte ge sig och huvudet känns som det ska sprängas, trött som ett ägg. Bihålsinflammation löd diagnosen, behandling med penicillin 1600 mg tre gånger per dag i åtta dagar, hoppas jag klarar hela dosen utan att kroppen flippar ur. Farbror doktor sa att jag var tvungen att ta mig direkt till sjukhuset om jag började svullna i mun och läppar - "ja men", sa jag, "det gör ju läpparna typ varje vecka", så lade jag till, "men jag har epipen hemma" (adrenalinspruta). Han blicken i mig och sa "direkt till sjukhuset". Jag bråkade inte med honom om detta, vet ju att det ska mycket till innan jag skulle ta en spruta eller åka till sjukhuset, börjar jag känna i svalget så självklart åker jag in men det är inget som oroar mig däremot urtikarian i sig kan bli jobbig nog.

Är det inte bättre på måndag skulle jag åka in för spolning. Det är heller inget jag är orolig för, har gjort det massor av gånger, även haft slang insatt genom näsväggen in i bihålan och fått spola själv hemma när det varit som värst. Min förhoppning är dock att lilla penicillinkuren ska göra det den ska utan störningar från urtikariahäxan.

Ser fram emot att få lite mer ork!

Svettats floder och säkert druckit 10 liter vatten idag där jag i mitt feberrus suttit och knåpat med mitt stickprojekt till liten Lovis och tänk jag fick till det och tycker nog att det blev riktigt bra. Var väldigt skeptisk till en början då jag har gjort om mönstret för att passa garn och storlek. I ärlighetens namn så hade jag väl från början ingen riktig förhoppning om att få till det och hon har ju ännu inte provat men det känns som att den skulle kunna passa henne hyfsat. En poncho är det i alla fall som jag "pulat" med, utgångsmönstret är det här från Garnstudio men det garn jag använt är Kunstgarn nr 12 från danska Hjertegarn. Jag ville göra en poncho som hon kan ha vår/höst och lite kyliga sommarkvällar, då tror jag denna tjocklek blir bra sedan råkade jag ha detta garnet liggande :)

Tyvärr är inte Lovisen här så att hon kan prova och posera men jag lovar fota henne i den så snart vi träffas. Dockan Annicka fick rycka in som modell :)



      

Bilderna är miniatyrer så det är bara att klicka upp dem till större format.



     

Tidigare har jag gjort en glesstickad scarf till mig i samma garn. Hade också lite "lurvigt" vitt garn och ett nystan rosa från scarfen jag gjorde till Jennifer - så jag kombinerade de två garnerna i ytterligare en vääldigt mjuk scarf till henne.

Nu är det natten :)

Kunde jag skulle jag sjukskriva mig det är ju hjälpen när man mår dåligt, då blir man ju bra - eller? Efter vad jag läser om försäkringskassans nya regler skulle jag väl troligen, enligt dem, idag vara så frisk så jag kan jobba, det låter ju underbart. Tänk att få må bra och ha ett arbete att gå till varje dag!

Tror inte alla som slitsamt strävar på sitt arbete dag efter dag alltid förstår att uppskatta sin situation som friskt arbetande. Många har också en bild av att den som är hemma sjukskriven har ett ganska trivsamt liv där man kan "lalla runt" och göra lite vad man vill efter sitt eget behag. Verkligheten ser dock för de allra flesta sjukskrivna helt annorlunda ut, hade man kunnat "lallat runt" och göra vad man ville hade man "lallat" iväg till ett jobb.

Sjukdomen sätter hela tiden käppar i hjulet och stopp för egen planering av vardagen, det går aldrig försäkra sig om att "i morgon ska jag göra det här", listan lyder i stället "det här ska jag göra en dag när jag mår någorlunda bra".

Får ofta höra att jag ser så glad och pigg ut och det är ju skönt för det vore inget vidare att höra "vad du ser bedrövlig och eländig ut". Det är väl klart att man ser glad och pigg ut, jag är glad och pigg det är sådan jag alltid varit och vill vara, det är min personlighet och mitt sätt att vara ihop med andra människor. Här hemma är jag många gånger allt annat än glad och pigg, jag är trött och ledsen över både ensamhet och sjukdom men det behöver jag inte tynga andra med som jag möter på ICA eller i andra sammanhang. Jag vill möta ett leende, visst blir man glad när någon skrattar och ler. Jag vill att man ska förstå att man kan ha det jobbigt trots att man är utåt glad och ser pigg och fräsch ut och att det är den stunden, den dagen när man fixat till sig lite grann och faktiskt känner sig riktigt snygg som man för en stund mår bra.

Nattens efterverkningar av urtikaria som ibland lämnar svullnader kvar under dagen syns inte under kläderna, det dimmiga trötta huvudet och värk i kroppen klarar för en stund att vara alert och man fixar ett släktkalas eller en bilträff. Allt går bra tills frågan kommer "vad sysslar du med?" Det är då allt rasar och man plikttroget får mumlande förklara att "jag har typ sjukpension... sedan några år" vilket alltid ger följande kommentar - "du som ser så frisk och kry ut du verkar så stark, det blir nog bra ska du se". Vips har man också fått stämpeln som den misslyckade och den svaga trots det så käcka "du verkar så stark" så har man fövandlats till någon som det är helt okey att öppet ha fördomar om - en sjukskriven, den svaga i samhället.

Man får inte se frisk ut om man är sjuk, men finns det någon som någonsin vill se sjuk ut, man gör väl allt man kan för att se frisk ut? Fixar till håret, lite mascara ev en touch läppstift och lite glans tittar mig i spegeln och allt känns mycket bättre.

Mitt privilegium är också att här hemma i mitt eget hem när orken är som sämst få både känna mig och se sjuk ut för hur gärna jag än vill vara frisk så är jag inte det vilket kroppen uttryckligen påminner mig om dagligen. Just nu vill inte febern släppa sitt tag och halsen är som ett rivjärn, förkylningar och feber som jag tidigare ruskat av mig med några alvedon och "kört vidare" plockar ner mig fullständigt på jorden.

Jag kommer aldrig förlika mig med mina sjukdomar, jag kommer aldrig tycka det är okey och jag vill aldrig acceptera att jag är sjuk, jag stretar emot och låtsas dom bra dagarna att jag är frisk. Vet att jag inte kommer låta bli göra saker jag ibland borde låta bli för att det kommer "värre efter" för när jag gör dessa saker kan jag ibland låtsas att jag är frisk, stänger av smärta och är nöjd över vad jag åstadkommit.

Minns förra årets husvagnsrenovering, innan jag började tänkte jag för mig själv, "vad skulle jag göra om jag var frisk?" Jo, jag skulle renovera en husvagn, det var som ett test för mig själv av vad jag kunde klara av. Efter ett par veckors arbete och många timmar bara sittandes i husvagnen med en kopp kaffe och planera för nästa steg i renoveringen, trots en kropp som brände som eld och smärta för varje steg jag tog efter var dags arbete så var jag så oändligt stolt över mitt verk. Vägrade visa smärtan efter att ha stått och slipat och målat, vägrade visa tröttheten, mellan varven satt jag i husvagnen med sån tillfredställelse över mitt arbete att det var värt varenda timma. Jag fixade det, jag hade gjort precis det jag velat göra och jag klarade det, det var min belöning. Vad som sedan hände är historia och finns dokumenterat tillsammans med husvagnsrenoveringen under kategorin "Husvagn".

Är just nu mellan dom bra dagarna och ser väldigt mycket fram emot att få en bra dag!

Så här ser det ut en dålig dag - när jag INTE går till ICA.





Det här är en bra dag när jag är precis som jag vill vara!

Halsont och feber om pollenallregin är orsak eller ej vet jag inte men kombinationen är ingen hit, känner mig ganska skruttig helt enkelt. Får jag bara lite ork tillbaka så fixar det sig nog med trädgården, får ta lite i taget (var det jag som skrev det?). Trädgården ligger ju skyddat till så det är bara jag själv som har ont av orensade rabatter eller oklippt gräsmatta och vildvuxen häck gör ju att ingen ser in *smile*.

Blir alvedon och soffa i dag också, lovar hålla mig "lugn och fin" så kroppen får vila och inte stressas i onödan. Inte varit många bra dagar mellan "grundstötningarna" den senaste tiden så jag ska ta det riktigt lugnt och sedan glädja mig åt det jag kan göra när de bra dagarna kommer.

Alvedonen har inte tagit bort all feber och huvudvärk men den gör så att jag i alla fall orkar ta fram stickningen har ett arbete på gång till en liten tjej, får se om jag får till det då jag måste göra om mönstret lite grann för att passa garn och storlek. Gjort ett första test som jag nu ska repa upp och göra om men jag tror att det så småningom kan bli bra, återkommer förhoppningsvis lite längre fram med resultat. 

Det var en liten lägesrapport nu dags för alvedon och kaffe - superkombo! 

Varit några jobbiga nätter med svullna läppar, huvudvärk, annan värk och självklart klådan. Gräsallergin har blommat ut för fullt och jag vet inte vad som är vad när det gäller hals, näsa, ögon och huvudvärk.

Planterade igår alla blomlådorna på balkong och runt burspråk, valde i år petunior blandade färger - 20 blomlådor = 80 petunior, det blir med andra ord blomsterprakt i år också :) Den staplade veden som hade rasat har jag också lyckats plocka iordning.

Har krukor kvar som ska planteras, häckar som ska klippas, granar och buskar "putsas" det skulle varit en del av dagens sysselsättning. Tyvärr skriker kroppen NEJ, så jag vet inte hur jag ska göra... Häckklippning är inte den bästa av sysslorna, helt fel läge för mina armar trots elektrisk klippare, i fjol kunde jag inte lyfta armarna på en vecka efter att jag klippt. Jag har följande alternativ:

1. Tvinga sonen (som HATAR trädgårdsarbete) vilket jag inte ens vet om jag klarar - mutor funkar inte.

2. Låta buskar / häckar förvildas likt en ödetomt.

3. Ta bort alla häckar, buskar och asfaltera gräsmattan.

4. Göra det själv och bita ihop för att inte visa "eftervärkarna" och slippa höra - "skyll dig själv när du är så dum så du gör sånt du vet att du får ont av".

5. Anställa en trädgårdsmästare.

6. Flytta till en lägenhet.

Känner mig själv ganska väl så det kommer förmodligen bli alternativ 4 efter ytterligare diskussion med sonen angående huruvida häckar bör klippas eller ej och i så fall vem som ska göra det, kanske kan stå på en pall och ändra vinkeln, hitta bättre position för armarna. Anställa en trädgårdsmästare har jag inte råd med och förresten så vill jag nog plantera mina blommor själv, flytta till lägenhet - ja då får man släpa dit mig - det kommer inte hända om jag inte hamnar helförlamad i rullstol. Rabatterna är redan förvildade, maskrosornas och kirskålens kamp har jag gett upp, så jag kan väl åtminstone få ha välklippta häckar och gräsmatta för asfalt är väl inget vidare - dock skulle det underlätta plockning av hundbajs ;)

Eftersom jag inte tål de allergimediciner som finns i sprayform - de mest effektiva såklart - så har jag endast mina vanliga antihistamintabletter som jag alltid dagligen tar i upp till fyrdubbel dos att tillgå och de verkar inte bita på gräsallergi. Skaffade för ett par år sedan en allergi/pollenmask som verkligen är effektiv men känner mig som ett UFO när jag går med den ute - även om det bara är i trädgården. Får se om jag eventuellt tar på mig den och går ut en sväng och trotsar den motsträviga kroppen, tagit fulldos alvedon också så jag kanske snart känner mig lite starkare... eller om jag faller för kroppens orkeslöshet och somnar i soffan ...

Inomhus har jag en portabel luftrenare som står i sovrummet samt i köket/allrummet en lufvärmepump som renar, kyler, värmer, ventilerar, den är även självrengörande, jag behöver alltså inte rengöra filtren i den - mycket effektiv! Med andra ord har jag en pollenfri inomhusmiljö om jag håller dörrar och fönster stängda.


Visst är livet underbart!
 

Ja, just det ... lilla gräsklipparen har pajat också, som sagt - allt går som på räls ... eller inte.

Här kommer bilder på det senast tillverkade i scarf-fabriken :)

Min svägerska Jennifer som önskade en rosa ville inte posera på bild så hennes hund Zelda fick ställa upp och det gjorde hon med den äran - snygg tjej!

Sedan har det blivit två vita till mig själv och en blågrön, grovmaskig till Jennifers son Neo, färgerna har han valt själv.





Att åka till garnbutiken är som att gå in i en godisbutik, man kommer ut med en påse godsaker som sedan ligger  i korgen och ropar på att bli stickat i stället för uppätet. Nu ska jag påbörja något nytt litet projekt får se vad det blir har inte bestämt ännu.

* * *

En kärlek så stor, så självklar
där uppoffring inte finns
och trötthet inte känns.

En kärlek så djup, så vid
fylld av tårar och skratt
och ömhet i överflöd.

En kärlek över alla gränser
med tillit och förtroende
som aldrig någonsin tar slut.

- anneli -