Har en sjuk liten Lovis här dock så har hon varit lite bättre idag, hon har haft feber, snuva och riktigt variga ögon. Nätterna har varit väldigt jobbiga men förhoppningsvis får hon sova ordentligt i natt. Tyvärr så verkar jag vara extra mottaglig mot allt just nu så jag sitter också med feber, ont i halsen och en dundrande huvudvärk. Hoppas på att det värsta varit idag och att det snabbt drar sig tillbaka.

Har blivit lite mer gjort på stickfronten en scarf/sjal till mig och en till Lovis. Fått önskemål om att göra en till min svägerska Jennifer och även sonen Neo ville ha en så det blir till att skaffa mera garn, det går fort och lätt att sticka dessa så det är riktigt roligt!

Fick en fin halsduk av mina grannar som varit i Turkiet, grå "burberry-mönster" i finaste ull från bröstet på turkiska får, underbart mjuk, den kommer bli skön till vintern. Jag är en riktig scarf/halsduksmänniska och har ofta något runt halsen, tycker det är snyggt och ser "klätt" ut.

Men vad kallar man dom jag stickar egentligen är det scarf, sjal eller halsduk? Halsduk låter så vintrigt och sjal är ju mer sån man hänger över axlarna och en scarf kanske är mindre - eller?

Så här blev resultatet.

Denna är till mig själv, det är samma garn och mönster som jag gjorde en i förra året, fast annan färg. Se här.





Hade några nystan av detta mjuka trådiga garnet hemma så det blev en blå scarf även till liten Lovis.


Håller även på med en vit sommarscarf till mig men får skaffa mer garn till den då jag vill ha den riktigt lång. Med andra ord så kommer det dyka upp bilder på fler halsdukar, scarfar, sjalar eller vad det nu är :)

Är på ganska dåligt humör. Hämtade spishällen som fick lösas ut med 3700 kr, installerar den när jag kommer hem och konstaterar att den är helt död. Letade  efter testredskapet för att se så det fanns ström fram till strömuttaget men hittade det inte och funderar på vart jag lagt det och varför jag inte lagt det där det ska vara. Enligt  hushållsfirman var det ett kretskort som var trasigt så vet jag ju att det varit fel på spishällen och att det är åtgärdat att det också skulle vara problem med elen i bänken där hällen ska sitta låter ju märkligt. Får fortsätta felsöka i morgon kan ju inte gärna ringa till hushållsfirman och hävda att hällen inte fungerar om jag inte har ström till den ...

Blev både arg, irriterad och ledsen vill inte hålla på med sådant här, spelar ingen roll att jag kan, det tar sådan energi och jag vill att det bara ska fungera! Var tvungen att gå därifrån i ren frustration. Fyndade jättehärliga gardiner till vardagsrummet så för att lugna ner mig lite började jag sätta upp dem - det är åtminstone roligt.





Litet smakprov på gardinerna, naturfärgad botten med blommor och blad i våriga gröna nyanser, blev snyggt till mina trådgardiner tycker jag själv.

Som jag skrev i förra inlägget blev jag riktigt stick/virk-sugen när stickmagasinet damp ner i brevlådan. Rotade i garnskåpet för att se vad jag hade hemma och fick ihop lite blandade restgarner som håller på att ta formen av en väska.

Det här är alltså grunden till väskan.

När jag satt på balkongen och virkade på väskan häromdagen dök dottern i huset rakt över gatan upp med en kompis. Flickan som heter Isabella går i första klass eller nollan kanske det heter idag och hon pratar oavbrutet från det att hon kommer tills hon går och hon frågar om allt och då menar jag verkligen ALLT :) Kompisen som heter Saga är inte dålig hon heller och efter att ha svarat på cirka 1000 frågor om stickning tyckte hon att jag skulle sticka en halsduk till henne. Jag log lite och sa att jag inte visste om jag skulle kunna göra det men hon hävdade bestämt att det var inte bråttom, det räckte att den var färdig när sommaren var slut och hon tyckte om rosa och lila.

Härliga ungar! Kunde inte låta bli att kastade med två lite glittriga nystan när jag var i garnbutiken, ett i lilarosa nyanser och ett i rödguld, så i morgon blir det till att leverera varsin "glammig" boa till två unga damer.




Ja, så här blev "halsukarna" borde haft mer garn, de blev egentligen lite korta med bara ett nystan men jag hoppas de blir nöjda ändå. Den glittriga tråden i garnet syns inte på kortet men det glittrar faktiskt lite om dem.



Väskan blir förhoppningsvis klar i morgon så vi väntar med bild på den.

Regn och blåst blandat med sol och moln, verkligen riktigt inneväder har inte haft den minsta lust att göra något i trädgården trots att det skulle behöva göras en hel del därute - om inte annat så har veden rasat, så arbete finns. Mår mycket bättre och även urtikarian har gått tillbaka till normal-nivå vilket gick förvånande snabbt med tanke på hur jag mådde förra veckan, fortfarande trött men det är jag ju i vanliga fall också.

Nu är det dags att sova.. eller göra ett försök i alla fall :)

Vill bara hejda alla som är rädda för att jag ska hoppa från soffbordet, eller nåt (är så höjdrädd så jag vågar nog inte hoppa från något högre) att det är hyfsat lugnt. Magen är öm och lever runt, klådan hanterar jag, febern är borta och att jag är trött är inte så konstigt men jag är uppe på benen, till och med kört sonen till macken för att tanka bensindunken till gräsklipparen, alltså har jag även varit ute - det finns hopp!

Drack första koppen kaffe för veckan igår och tänker nu gå ut i solen och sätta mig med dagens kopp, får verkligen inte bli en ovana med kaffeuppehåll på det här sättet, det kan inte vara bra.


Det kändes bättre redan på morgonen trots att natten varit jobbig så märks det att orken och humöret är på rätt väg. Än bättre kändes det när jag vattnade mina orkidéer och upptäcker vad som förhoppningsvis är en ny stängel i min "Lovis-orkidé". Ja, det kan vara lite svårt att se precis när stänglarna bryter fram det kan vara en ny rot men jag tror minsann att detta är en stängel. Kallar denna för Lovis-orkidé eftersom jag fick den när Lovis precis hade fötts och den har blommat sedan dess. Nu har den fyra blommor kvar på sista stängeln men en ny gren har precis växt ut från den så jag tror att de knopparna kommer slå ut innan de andra blommat över och är det nu en ny stängel på gång så kommer den ge blommor i ytterligare 5-6 månader - minst och i sin tur vänta in nästa stängel - vilken planta! Fram tills nu har den alltså blommat i 1 år och 5 månader hos mig.

Humöret höjdes också när jag såg i veckans posthög att jag fått "Kreativ stickning" och nu kliar det faktiskt lite i fingrarna fast på ett bra sätt *skratt*, får nog titta igenom vad jag har hemma i garnväg. Fina mönster till en liten tjej var det också, riktigt bra nummer. Stickade och sydde för fullt förra året men har inte blivit något i år... än.

Lägger in lite bilder på en del av det som stickades och syddes i fjol, inte svårt se vart fokus låg :)



    

    
       

Så, nu ska jag klia vidare :)

Fick ett psykbryt på den här skitkroppen, ja på hela min situation att bli liggande typ en vecka och inte klara ett smack, behöva be om hjälp för precis allt. Skitnacken har värkt som ett as i dag, sa till mig själv "skit i nacken det är inte den som är problemet och bry dig inte om den där lilla struntklådan fokusera på magen det är den som krånglar nu".

Ja, det är den j-a MAGEN som resten av kroppen inklusive 'jag' går helt bananas på, kan det finnas nåt litet place på det här köttbeklädda skelettet som funkar som det ska, jag bara undrar?

Det är fortfarande jag som skriver och jag vet att jag inte brukar låta så här men just precis nu idag så är jag innerligt trött på att behöva "lyssna på min kropp", jag vill köra järnet, bli trött och få träningsvärk inte fysiskt och mentalt stillestånd.

Ja, jag ska lugna ner mig, nej jag ska hetsa upp mig lite till för jag har en skitdator också som vill gå varm och stänger av sig och som har ett skittangentbord som saknar masssa knappar så det hoppar hit och dit när jag skriver den funkar precis lika bra som jag, puh, så då fick jag med det också.

Nu kan jag lugna ner mig ... tror jag ... och nej jag har inte lust att lägga pengar på en dator nu! På tal om annat så har jag ätit löfbiff idag, varm mat, riktigt gott ska äta det i morgon också om allt går åt rätt håll.

Det här var det sämsta "inlägg i debatten" någonsin och jag skäms för mitt språk men så här känns det just nu.

Ska krypa ner och lägga mig, samla ihop mina tårar och skicka till Afrika så slipper dom gräva brunnar.

I morgon är en ny dag, en helt ny dag!

Såja, det är bara att bryta ihop och komma igen!

Magen måste bli bättre, det här är inte bra, har ingen kraft eller ork. Allt jag äter kommer ut där det ska men i flytande form, urtikarian är mer än intensiv. Snälla lillasyster har varit här med vätskeersättning, druvsocker och isglass, förutom det har jag i dag fått i mig två små rostade smörgåsar, ett halv äpple och ett ägg, det är mer än jag ätit totalt sedan i söndags. Kanske inte så konstigt jag är trött med ett näringsupptag som verkar ligga på noll.

Urtikarian kommer inte lugna sig förrän tarmarna börjar fungera igen, positivt är att jag idag åtminstone känt mig hungrig. Febern har dock inte gett sig men jag tror att urtikarian är orsaken, lite moment 22.

Min snälla granne och svägerska stekte ett ägg åt mig, även om jag orkat det själv så har spishällen gått sönder och ska in till hushållsfirman - tanken var att jag skulle fixat det i måndags.

Var nära ta telefonen ringa sjukhuset i natt, men stillade mig, andades lugnt och intalade mig att det värsta för natten snart skulle vara över. Finns inget läkarna kan göra ändå möjligen adrenalinsprutor men det är när det sätter sig i andningsvägarna, mun eller hals, jag har en spruta här hemma att ta om jag skulle behöva. Funderade i natt på om jag skulle ta sprutan när det kändes näst intill övermäktigt men återigen lugnade jag mig med att det bara var på kroppen och inte i svalget.

Osäkerheten infinner sig när jag är ensam, har varit med om att få åka akut flera gånger med kraftigt blodrycksfall och anafylaktisk chock där jag tappat medvetandet.  Trots att det är ett antal år sedan nu går det inte komma ifrån att oron infinner sig när urtikarian breder ut sig så kraftigt över kroppen och jag inte vet när den nått sin kulmen.

Det kommer vara jobbigt en tid framöver nu och även när urtikarian lugnat sig något och magen fungerar hyfsat igen så kommer kroppen vara mycket trött och behöva återhämtning.

Det är ingen idé att ta upp vare sig garanti eller reklamation, bäst före datum har redan gått ut.

När det känns som sämst kan det bara bli bättre, det trodde jag igår och det tror jag idag också. 

Glöm inte att ge den du har vid din sida en kram!

I natt har livet gått i sekunder, en minut har känts för lång när man tror att huden ska brista och smärtan ska äta upp en.

Fortfarande feber, min kropp tycker inte om feber den protesterar på alla tänkbara sätt.

Hade en trevlig dag i lördags som jag sett fram emot, var det för mycket, var det för intensivt, hade jag sovit för lite ... eller var det bara dags ändå?

Saknar någon som håller om på natten när det är som värst, någon som hämtar is att kyla kroppen med, orkade inte i natt gå in i badrummet och sätta mig med handduschen och svalt vatten i badkaret, vilket annars lindrar för stunden och leder bort tankarna. Badrummet bredvid sovrummet kändes för långt bort, feber och värk för mycket för att ta mig ur sängen.

Magen i olag, kräks inte längre men den värker, magen slås alltid ut när jag får ett riktigt kraftigt urtikariautbrott, häxan bryr sig inte om att magen redan var utslagen. En autoimmun sjukdom är som att leva med ett inombords vodomonster som utan urskillning sticker sina nålar när helst den känner för. Leva livet och låtsas att det inte finns, ja visst det klarar man dom mindre dåliga dagarna, men inte idag.

Nu måste det vända, i alla fall för denna gången - vill inte mer.

  


Lite svårt fota på sig själv, "lämnar ut" benen men behåller överdel och ansikte för mig själv ;




Känner mig bakbunden av min egen kropp.

Halvsitter i soffan för första gången i dag. Igår var en hektisk dag som tog på krafterna, var riktigt trött när jag kom hem, tvingade mig se hur det gick för Sverige i Eurovisionfinalen utan att egentligen lyssna på låtarna men det gick ju bra för Eric Saade och det var ju kul. Kände mig väldigt trött och "konstig" i kroppen, hade en stark olustkänsla på morgonen och värk överallt. Vid tiotiden drog det igång med fruktansvärda kramper i magen och kräkningar frös som bara den och febern har pumpat i kroppen, kräkningarna höll i sig till femtiden då det var dags att vända på mig för att få ut resten andra vägen.

Till på köpet krånglar urinvägarna med kramper och värk i njurarna så jag har garanterat en UVI också. Har precis nu lyckats få i mig lite vätska, för ett par timmar sedan kunde jag dödat för lite vatten men minsta tesked med kokt vatten orsakade fruktansvärd smärta i magen och kräkningar.

Fått behålla vattnet och tagit ett par alvdon och känner att de tar ner febern nu. Dock är smärtan i hela kroppen riktigt intensiv och jag vet av erfarenhet vad som troligtvis väntar i natt, min sambo vulkanhäxan älskar feberiga kroppar med infektioner, virus, influensa och hon eldar på sin urtikariabrasa för allt vad hon är värd.

Hade sett fram emot att titta på VM-finalen i ishockey mellan Sverige och Finland kommer ligga och titta på den i sängen känner mig dock väldigt omotiverad.

Är inte så kaxig just nu, känns ganska botten faktiskt och märker att kroppen inte har några reserver men hoppas smärtan i magen ska ge med sig innan natten i alla fall.

Slut på ork för en stund och känner mig trött och ledsen.

I dag har det varit Mercedesträff i pappas "MB-lada", en intensiv dag från tidig morgon. 80 personer var anmälda och 44 bilar, 9 av bilarna kom från Norge - extra roligt tyckte vi. Morgonen började med att jag och mamma gjorde i ordning 100 frallor medan mina två systrar fixade kaffe och pappa förberedde för "bilrallyt" som bestod av en drygt 7 mil lång slinga plus ett antal stopp utmed vägen där man fick göra antingen praktiskt prov eller svara på en fråga samt även ett stopp för att äta lunch.

Måste erkänna att jag innan var lite pirrig inför "bilrallyt", var rädd att det  skulle bli kaos utmed vägen men jag hade inget för min oro allt gick precis enligt plan och dagen blev väldigt lyckad.

(klicka på bilderna för förstoring)

Det fylldes på med bilar.




Parkeringen var fylld av vackra Mercedes.




Både nyare och ...



... äldre



snyggt uppställda.




Alla tänkbara modeller av Mercedes. Den vinröda längst till höger står nu i mitt garage, har lånat den av mamma och pappa som "sommarbil" - känns inte helt fel :)




Ett barn var med på träffen en liten kille från Norge som hette Albert. Han körde med glädje runt i den elektriska sportmercan och efter avslutad körning fick han ett signerat körkort - gissa om han var stolt!




Här sitter min pappa och mamma i solen, tur hade vi med vädret.




 Första bilen har kommit tillbaka från "bilrallyt" och de sitter här i solen med pappa och mig, vi inväntar resterande deltagare.




Här till höger är lillasyster Annicka som stått vid en kontroll utmed vägen och som kommit tillbaka för att hjälpa till med kaffet.




Samma sak med lillasyster Agneta som också varit funktionär.




Sista "kontrollen" var vid ladan och ledde till många skratt bland deltagarna.




Dags för prisutdelning och som enda barn fick Albert välja två fina priser. Priserna stog lillebror Mattias för och var såklart hans egentillverkade fina glaskonst. Resultatet var inte det viktiga utan vi drog 5 "vinnare" av de vuxna som fick välja var sin glasskkål även de från jema studioglas (Mattias glasstudio).

Det har varit en riktigt bra dag med många glada och positiva människor som alla verkade vara riktigt nöjda.

Nu ska jag sjunka djupt ner i soffan och invänta kvällens melodifestival - den missar jag aldrig :)

I dag har jag varit hos bästa systerdottern (har bara en) som är utbildad kosmetolog, nagelterapeut, massör snart hårfrisör.. ja, jag vet inte allt men duktig är hon i alla fall. En egen liten "salong" har hon hemma hos mamma och pappa där hon tar emot sina kunder.

Min pappa har stor Mercedesträff på lördag så jag tyckte det skulle vara roligt att få känna mig lite fin dagen till ära. Eftersom jag är väldigt förtjust i blått speciellt jeansblå färg så blev det mitt val ihop med silver och några stenar på ringfingrarna - jag är supernöjd över resultatet - klicka för förstoring.

Jag hade också lovat Lovisen att hon skulle få fina naglar så efter kvällsbadet var det dags för "babymanikyr".




Jättespännande!




Lovis satt andäktig när vi torkade varje finger med hårtorken.




Oj, oj, oj vad hon vände och vred på sina små händer.




"Kiin" (fin) upprepade hon gång på gång - ja lite kladd blev det var inte så lätt sitta still hela tiden.





Så höll hon fram sin hand för att visa vad fin hon blev.

Sedan var det dags för Lovis att gå och lägga sig ... tyckte mormor, men det tyckte inte Lovis så hon fick lov vara uppe en stund till. När mormor håller på att fixa med bilderna vi tagit är Lovis oroväckande tyst på andra sidan bordet, mormor smyger dit och vad hittar hon där?




Jo, en Lovis som hittat en penna och spinner vidare på konceptet att "måla sig" - kiin säger hon tyst för sig själv.




Hon tittar upp och blicken säger att hon är väl medveten om att pennor inte är något en liten Lovis ska hålla på med ensam. Det här är "jag vet att jag gör bus, nu sticker jag - blicken"




Och det var precis vad hon gjorde, snabbt som en vessla kröp hon in under bordet :)


Hon har fortfarande inte somnat utan sitter bredvid mig nu, tittar på bilderna drar upp nattlinnet, tittar på benet och säger - "Kiiiin" sedan vänder hon sin lilla mun mot mig och jag får största pussen.

Underbara söta lilla Lovis säger jag :)

Sötaste Lovis är hos mig några dagar igen och idag var vi på besök hos min bror i hans glasstudio. För den som inte vet är min bror glasblåsare och har sin glasstudio - jema studioglas - i Lyrestad (utmed E20 ca 2 mil norr om Mariestad).


Bildkavalkad från dagen.



Så här glada var Lovis och "Lovismamman" när de dök upp.




Först hälsade vi på gamlamormor som såklart blev glad när liten Lovis kom.




Vi började med lite fika hos gamlamormor och visst är hon snygg lilla Lovis i halsband med äkta sötvattenspärlor som mamma gjort till henne såklart :)




Sedan begav vi oss till glasstudion.





Då blev Lovis så häär glad!



Hon sprang snabbt fram till "studiohunden" Zelda som självklart fick en puss :)




Och Lovis fick en puss tillbaka.




Mattias var fullt sysselsatt i sitt arbete.




Lovis "poseade" elegant vid glasmontrarna ...




... och mormor tog lite kort.




Såå fina dekorationskulor att hänga i fönstret!




Sjuttiotalsinspirerade svampar nya för året - riktigt läckra.










Vackra skålar!




Underbara tulpaner som är en riktig storsäljare.






Sist men inte minst också nya för året glas - whiskey, konjak eller kanske likörglas. WOW dessa är ursnygga och supersköna att hålla i handen det kommer bli en beställning på dessa, kan inte tänka mig bättre glas för en smutt päronkonjak!

Dags sammanfatta ytterligare några böcker, börjar med "Tillbaka till livet - Alisons historia".

Baksidetexten på boken:

Citat:

"Jag kan inte dö nu. Jag måste klara att resa mig upp och hämta hjälp. Det är bara jag som kan svara på alla frågorna tänkte jag för mig själv. Det fanns inga andra alternativ eller möjligheter. Jag var tvungen att överleva."


När Alison parkerar bilen utanför sitt hem sent en kväll hotar en man henne med kniv och tvingar ut henne påen mardrömslik skräckfärd i bil. De hämtar upp en kamrat till mannen och åker sedan till en öde plats utanför staden. Där blir alison våldtagen, knivhuggen och så svårt misshandlad att våldsmännen är övertygade om att hon är död när de lämnar henne. Ingen kan rimligen överleva en sådan tortyr.
Men Alison är inte död. Hon förstår att hon inte kan ligga kvar på den öde platsen om hon vill överleva. Så börjar hennes kamp. Med avskuren luftstrupe och svåra inre skador släpar Alison sig fram, meter för meter för att hämta hjälp vid  motorvägen ...

I "Tillbaka till Livet" berättar Alison sin häpnadsväckande, gripande och otäcka historia för jounalisten Marianne Tham. Vi får också ta del av historien ur andra människors synvinkel. Här berättar bilisten somhjälpte Alison om sina tankar och känslor, vi får möta Alisons förädrar, läkaren som opererade henne och polismannen Melvin Humpel som såg till attt gärningsmännen fick sina rätttmätiga straff.

Tillbaka till livet lämnar inte någon oberörd. Man gråter av vrede och smärta - men gläds och förundras också över Alisons styrka och förmåga att överleve."

Slut citat.

Alison överlever något som enligt läkarna borde vara helt omöjligt och man förundras över den överlevnadskraft vi människor besitter som i den här berättelsen tänjer gränserna för vad vi trodde var möjligt.

Boken börjar med följande hälsning från Alison:

"Den här boken vänder sig till alla som någon gång i livet har känt sig som ett offer - ett offer för omständigheter, trauma eller brott. Den här boken är tillägnad er och jag ber er att tro på styrkan som finns inom var och en av oss - styrkan att välja bli segrare."

Styrkan att välja bli segrare räddar Alison en styrka utöver allt annat där hon talar till sig själv och förmår sig själv till att fortsätta kämpa för att hon känner som hon uttrycker det att hennes liv var för värdefullt för att ge upp.

Utdrag från boken:

"Jag hade aldrig tidigare varit allvarligt skadad och nu försökte jag att hålla fast hela nävar av mina egna varma fuktiga inälvor. Det var sådan mängder, det var ofattbart.
Fastän jag fortfarande inte hade ont började jag inse vidden av mina skador. jag försökte att stoppa tillbaka alltihop in i mig men det gick inte, trycket hade tvingat ut alldeles för mycket ur såret. Men jag måste göra någonting. Jag ville inte bli tvungen att släpa inälvorna efter mig. Eftersom jag inte kunde se snitten tvärs över min hals var de i det ögonblicket av sekundär betydelse."


Berättelsen är saklig och det är inga extra vulgära överdrifter och beskrivningar utan boken beskriver händelsen helt utifrån Alisons egen upplevelse, vi får följa hennes tankar och känslor.

Utdrag från boken:

"Kämpa om du vill. Fortsätt om du kan, sa jag till mig själv. Jag ville inget hellre än att allt det här skulle ta slut. Jag ville ge upp och släppa taget.
Om jag gjorde det skulle mardrömmen försvinna. Och jag skulle slippa det ohyggliga raspande ljudet som gurglade från min hals när jag drog in och andades ut luft."

Alisons kamp efter händelsen att komma tillbaka till ett liv där hon ska klara sig själv igen, ett liv där hon ska våga känna känslor för någon annan, våga känna kärlek igen är långt ifrån enkel. Vi får läsa rapporter från domstolsprotokoll skrivna av psykolgen Alison träffade och det ger en stor förståelse för vad en människa som blivit utsatt för ett sådant här trauma går igenom.

I sista delen av boken säger Alison något som jag inte kan glömma:

"Människor ser ofta på andras liv och säger att "han eller hon är så lyckligt lottad". Någon kanske till och med tänker det om mig.
Att jag haft tur som överlevde prövningen, att jag hade tur som hade den personligheten, de resurserna, de vännerna och det stödet som hjälpte mig att övervinna detta fruktansvärda och inte lät det förstöra mitt liv.
Men jag tror inte på tur.
De människor som vi tror är lyckligt lottade arbetar i verkligheten hårt på att skapa sin lycka. Och den är inte lättvunnen. Det kommer att finnas många misslyckanden utmed vägen, men vi kan välja att låta dem besegra oss eller så kan vi, som jag sa tidigare, se på de läxor vi har lärt oss och försöka igen."

Som jag skrev tidigare började boken med en hälsning från Alison där hon tillägnar boken till alla som någon gång känt sig som ett offer. Målgruppen för boken känns så mycket större, alla borde läsa denna bok eftersom alla människor löper stor risk att i sitt liv någon gång känna sig som ett offer och om man någon gång skulle bli utsatt för ett starkt trauma är jag övertygad om att har man läst Alisons historia ger det extra näring till viljan att fortsätta kämpa även när man tror att "loppet är kört".

Mitt råd är att låta nästa bok du tänker läsa bli - "Tillbaka till livet - Alisons histora berättad av Marianne Tham"!

Nässelpyjamasen har känts extra trång i natt och svår att få av i dag, den brännande stickande klådan hänger kvar och med en överläpp likt en kamels undviker jag speglar. Några 25 kronors småplantor från ICA, ett par rotade skott från egna plantor samt glasvaser och lite plock/stenar jag hade hemma muntrar upp lite grann och en kaffe i solen gör att jag nästan glömmer av att jag har "understället" på mig idag.

Önskar mig en ny pyjamas!









Lite vår- sommarkänsla i fönster och på bord muntrar alltid upp.






Stereon på för fullt och med en kaffe i handen  funderar kamelen i dag på om det inte är dags för lite garagestädning. Städa är bra då spelar det ingen roll hur man ser ut och man får annat att tänka på när det stramar i kostymen.

Sommar, semester, har inga planer bara en klump i magen.

Hör andra berätta om att de plockat fram vår/sommarkläderna och lagt undan "vintergarderoben". Så gör inte jag, jag har alla kläder framme i garderoben året runt ja förutom jackor förstås de hänger såklart inte framme året runt utan de hängs undan efter årstid - skulle bli aningens fullt i hallen annars. Däremot går jag igenom garderoben minst en gång varje år, alltid på våren men det händer att jag fuskar på hösten. Jag lämnar till insamling eller slänger de kläder jag inte vill behålla.

Ok, nu kommer stilpolisen anhålla mig men dödsstraff har vi ju inte i Sverige så jag kör på, här kommer lite bilder från min garderob. Erkänn att ni är lite nyfikna på andras garderober, "hur ser det ut där egentligen?", "vad har hon för kläder?", verkar nästan vara värre att be få titta i någons garderob än att gå på toa utan att låsa dörren ... varför man nu skulle göra det undrar ni. Jo, jag gör det ibland - glömmer liksom av att låsa och barnen blir galna på mig men jag tycker inte det är hela världen. Fast värre är när jag glömmer av det på offentliga toaletter då är det bra med automaskt lås. 

Vet inte hur jag kom in på toalettbesök ... tillbaka till garderoben, det är en skjutdörrsgarderob måste erkänna att jag inte är helt nöjd med det konceptet så när det är dags för sovrumsrenovering (vilket redan borde varit dags) kommer jag göra om garderoben helt.

Jag har en del av garderoben med hyllor/korgar där jag sorterat enligt följande:

Jeans/kortbyxor
Tjocka tröjor
Långärmade tunnare tröjor
Kortärmade tröjor
Linnen/tights
Sov/mysplagg

I korgar:

BH - Trosor
Strumbyxor - Strumpor
Mindre sjalar/scarfs

Till höger på garderobsväggen har jag satt upp krokar för skärp och sjalar.






Andra delen av garderoben har jag delat på höjden och här hänger blandad kompott med allt från kavajer/dräkter till klänningar, tunikor och tröjor.






Eftersom det är en skjutdörrsgarderob blir mittendelen dold, där gömmer sig kjolar och blusar/skjortor.






Längst ner på golvet har jag en del "lättare" skor, grövre skor har jag i en skohylla innanför tvättstugan på bottenvåningen.




Två påsar med kläder blev det till insamlingscontainern och en att slänga inte så dåligt ändå.

Har även en garderob i tvättstugan där jag förvarar lite grövre kläder som tjocka tröjor, kläder att arbeta i trädgården med samt regnkläder + en garderob för jackor.


När jag dammsugit och gjort rent hyllorna tar jag en bomullstuss med lavendel och drar längs alla kanter, det ger god doft till garderoben och håller eventuella pälsängrar borta.





Japp - så har jag det, hur har ni det? Behöver tips till eventuell renovering.


På tal om skor förresten så var jag förra veckan hos lokala skohandlaren och inhandlade mig hela tre par nya skor. Hade föresatt mig att jag skulle köpa ett par converse med högt skaft, tycker de är snygga, men höll på att bli helt galen bara på att prova dem i skoaffären, det tog en evighet att bara snöra upp ta på sig och återigen dra åt snören på en sko - tog aldrig på mig den andra, insåg att de var inte gjorda för mitt tålamod. I stället blev det ett par svartvita, lätta, sköna, "kliv i skor", ett par ljusa "ut och gå skor" i skinn samt ett par mörka, lite mer joggingmodell,  "ut och gå med hunden i skogen skor". Jag var supernöjd - dottern slog en snabb blick på skorna och sa "Ja, dom är nog snygga på dig" - vilket översatt betyder "Vilka skitfula tantskor".

Luften gick ur mig när sötnos Lovis åkte hem igår och tröttheten tog nog ut sin rätt natten till igår då jag tydligen sov så hårt att jag missat både skällande hundar och telefonen.

När man har en liten ettåring är man ständigt på helspänn får inte tappa koncentrationen en sekund utan måste hela tiden vara uppmärksam på vad den lilla har för sig. Har hört så många berättelser om olyckor som hänt med små barn sådant man tycker inte borde hända men som händer vid bara sekunder av oupmärksamhet, badkar, brunnar, trappor, dammar, ved, bilar, hundar o s v. När mina egna barn var små tänkte jag aldrig så, jo såklart att jag var försiktig och inte utsatte dem för faror men jag tänkte aldrig tanken att något skulle hända - nu är jag så mycket mer uppmärksammad på vad som skulle kunna hända. Det är mäkligt när man får barnbarn, det är precis som alla säger att man på något konstigt sätt tänker annorlunda - minns själv när mina barn var små och jag ibland tyckte att min mamma (mormor) var väl överbeskyddande, nu förstår jag precis.

Det känns att det händer saker i min kropp har ändrat doseringen av sköldkörtelmedicinen och hjärtklappning / svettningar kommer i omgångar en dag mer nästa dag mindre. Har en känsla av att kroppen de sista två dagarna lugnat sig något hoppas att det är så och att det är ett resultat av ändrad medicindos. Hoppas också att jag när kroppen ställt in sig på mer normala hormonnivåer inte ska behöva vara riktigt så trött som jag varit en längre tid samt att jag ska kunna slappna av och klara av nätternas urtikaria-attacker på ett bättre och mer avslappnat sätt.

Jag som tidigare legat på låga sköldkörtelhormonvärden har senaste åren sakta krypit uppåt och vid tidigare förändringar i nivåerna har det varit svårt hitta rätt dosering för att jag ska må bra därför är läkaren försiktig med att ändra min dos men nu var det inte hanterbart längre eftersom jag mått så dåligt. Problemet när man har en autoimmun sjukdom som angriper sköldkörteln är att antikropparna inte alltid är lika aggressiva och man vet inte hur mycket och när sköldkörteln själv producerar hormon.

Fick i veckan också mitt intyg för att få använda golfbilen på golfbanan. Vet dock inte hur det kommer gå att svinga en klubba - har inte varit upp och provat än men värken i nacken och ner i armarna är betydligt värre nu än förra året. Bra ändå att fått intyg så behöver det inte hänga på att benen inte fixar att gå en runda i alla fall.

Förstår att många som läser tänker i sitt stilla sinne "varför i hela fridens namn ska du ut på en golfbana om du har ont?". Jo, det kan jag förklara med att man behöver ha något att göra och all rörelse/motion är bra om man utför det utifrån sina egna förutsättninger samt det är nyttigt mentalt. Jag har genom åren testat många olika sporter och tycker om att röra mig så det känns naturligt att på något sätt få röra på mig och den underbart fina natur man möter på en golfbana är näst intill oslagbar.

Läkaren skrev i sitt intyg bland annat:

" A lider sedan många år av kronisk led- och muskelvärk som utretts omfattande av primärvård, ortoped och neurolog man har noterat ett avvikande gångmönster som kan röra sig om en störning i ryggmärgsfunktionen vilket kan förklara hennes problem vid förflyttning.... "

Som sagt tidigare det är något som gör att jag får värk i höfter, ben och fötter när jag går speciellt på hårt underlag samt att reflexerna i benen inte beter sig som de ska. Till och från har jag också ett "surr" i benen speciellt i vänsterbenet, det har nu senaste veckan varit riktigt intensivt, det ger ingen smärta alls men det är väldigt obehagligt likt en liten motor som slås av och på med imponerande exakthet. Det vibrerar / surrar några sekunder, "stängs av" några sekunder för att återigen "slås på" igen några sekunder och så håller det på.

Nu är det nog med gnäll för idag det är dags få något gjort.

Skickar en kram till er alla där ute!


P.S Ligger efter på bokrecensionsfronten - får bli några bokinlägg snart!