Vi fortsätter på temat Lovis bilddagbok så här följer en bildkavalkad på vad Lovis haft för sig idag. Det får bli miniatyrbilder för det har varit en hektisk dag minsann, men det är bara att klicka på bilderna för att få en förstoring.

På förmiddagen gick vi ut i det fina vädret och Lovis gick raskt fram till gungan - för gunga det är hur kul som helst!

När vi tröttnat på gungan hittade Lovis en spade och en lövhög, det gick att gräva i lövhögen så löven flög iväg, väldigt fascinerande.

Sen hade vi inte tid för mer lek Lovis tyckte det var dags att klippa gräset.

 


Hon tog arbetet på största allvar och det gick över stock och sten i hela trädgården.




Sedan dög gamlamormor och gamlamorfar upp med ved. Gamlamorfar körde veden i skottkärra och gamlamormor hjälpte till att stapla, dom snällaste gamlamormor och gamlamorfar man kan ha tyckte Lovis.




När hon sett hur gamlamorfar körde veden på skottkärran så var Lovis snabb med att göra likadant - fast på gräsklipparen. En mormor och en gamlamormor skrattade så de vek sig. Tyvärr missade vi bild på gamlamorfar.




När veden var färdigstaplad och gamlamormor/morfar åkt hem gick vi runt och tittade på blommor. Lovis tyckte att alla blommor var "kiiin" (fin på Lovisspråk), och mormor kunde bara hålla med visst är blomman fin.




Rätt vad det var hörde Lovisen något vid grinden...




hon sprang dit och kikade ut.




Det var några "stora" pojkar vid dammen och dom höll på med något jättespännande. Lovis ville vara med så mormor öppnade grinden men innan hon sprang fram till Neo och Edvin (pojkarna) smet hon fram och gav "ninen" (kaninen) en puss - sötnosen!






Men vad var det Neo och Edvin gjorde? Jo dom försökte fånga grodor och salamandrar i dammen. Lovis förstog direkt hur det gick till och högg snabbt tag i en håv.




Men mormor tyckte att Lovisen var lite för liten för att fiska själv så hon fick hjälp av Neo.




Så tyst har nog aldrig liten Lovis varit - det var verkligen jättespännande och hinken fanns både grodor och salamandrar. En salamander hona och en hane i sin vackra lekdräkt.





Åh vad dom var "kiiin" (fin) sa Lovis igen.




Hon ville väldigt gärna klappa grodan men mormorn stoppade pussen (det är inte dags för prinsar än tänkte mormorn).




Lovis var väldigt nöjd över att få vara med de stora barnen.




Då körde en bil in på garageuppfarten och morbror Alexander kom hem och snabbt som en vessla sprang Lovis rakt upp i hans famn och gav honom en kram.




Nu tyckte mormor att de stora barnen kunde få vara i fred lite så hon tog med Lovis in till gamlamorbror Mattias och han tog fram såpbubblor - ooiii sa Lovis och försökte fånga dem.



Jättekonstig var det.





Sedan tog Mattias fram Neos gamla trehjuling - då blev det åka av, spelar ingen roll för liten Lovis att hon inte når ner till tramporna, hon satte sig framför sadeln och sparkade sig fram med fötterna som den självklaraste sak i världen.





Och i bara farten åkte hon lite skottkärra också.




Nu tyckte mormor att det var dags att gå hem men det tyckte inte Lovis.




Hon ville vara kvar ute - det var ju så roligt, men mormor hade stängt dörren.




Men när mormor och Lovis tagit av sig och ätit lite grann så var det gansk skönt att "chilla" lite i kvällsolen på balkongen.




Det har hänt såå mycket idag och det är en väldigt trött Lovis i badkaret.




Hon piggnar till lite i alla fall och när badet är avklarat och pyjamasen på sträcker hon ut handen efter tandborsten - inget fusk här inte.




Tandborstning är hon precis lika bra på som att cykla :)




Lovis vet precis hur man gör och man måste vända och vrida på borsten för att komma åt överallt.




Snart är hon klar.




Sedan är det en trött liten Lovis som säger godnatt, tack för i dag och kryper ner i sängen




Ja, det var mormor och Lovis dag - frågan är bara vem som är mest trött, Lovis eller mormor :) Men man kan aldrig ha tråkigt med en liten Lovis den saken är helt klar och nu ska mormor krypa ner bredvid den allra godaste söta lilla Lovis som finns för i morgon är återigen en dag full av bus.

Heltidsmormor är mitt namn just nu, prinsessan Lovis har slagit läger hos mig ett par dagar. Det här lilla charmtrollet har sån ansiktsmimik så det är helt otroligt och hon pratar hela tiden nu med ord som man förstår.

Vi började dagen med frukost - eller ja - om jag ska ta det från allra första början så börjar den sköna sin dag mellan fem och sextiden på morgonen då hon kryper / krälar runt i sängen tills mormorn ger upp och hämtar vällingflaskan vid sjutiden.

Vid nio ungefär tar vi frukost.

Frukost är gott tycker Lovis.





När frukosten är klar tycker Lovis att vi ska ta av pyjamasen.







Hon förklarar hur viktigt det är...





kniper med munnen..





och spänner blicken i mig för att förtydliga att NU vill jag ner på golvet.





Fungerar inte det blir det "psykvarianten" i form av låtsasgråt.






Har jag ändå inte förstått budskapet så klättrar hon ur själv.





Till slut kom kläderna på i alla fall. Lovis valde klänningen med "kissen" på.






Ibland förklarar hon saker som inte mormor riktigt förstår.





Sen finns det så mycket att fundera över här i världen också.





Till slut somnade den lilla sötnosen i alla fall. Nog för att jag har stora öron men nu har jag stora röda öron. En del har kramdjur andra snuttefiltar när de ska sova, Lovis har öron. Ja precis ni läste rätt hon "gosar" med ett öra, inte sitt eget utan mitt, hon tar sin lilla hand och pillar, viker, gnuggar på örat tills hon somnar. Men jag måste säga att det är i alla fall steget bättre än tidigare då hon låg och nöp tunt i skinnet på armen, ganska hårt så det blev nypmärken efter. Men vad gör väl det, de underbara kramarna uppväger allt.

I morgon väntar en ny dag med nya bus.

* * * * * * * * * * * *


Nej, det blev mer bus redan idag, Lovis blev väckt ville inte sova så nu sitter vi och tittar på Grey´s Anatomy. Schhh - lova att inte berätta för mamman och pappan.

Tips till den som har en inglasad altan eller balkong. Ställ ut en säng bädda varmt och mysigt med kuddar, filtar och täcken, tänd massor av ljus och kryp ner. Helt underbart skönt! Har sovit på balkongen tre nätter nu, legat och lyssnat på grodorna och paddorna i dammen, de "kurrar", bubblar, kväker, ja, jag kan inte beskriva dess läten som blandas med en och annan nattfågel. Fram på morgonen slutar grodorna och fåglarna tar över, det är som att sova i mitt i naturen med den skillnaden att man sover i bästa sängen och har tillgång till både kök och toalett.

Om jag fryser? Nej, det har jag inte gjort tvärtom, svettas som en gris trots att det i natt bara var ett par grader på balkongen. Anledningen är att mina sköldkörtelvärden inte är ok vilket jag misstänkte när jag tog prover för drygt en vecka sedan. Håller nu på att ändra dosering på medicin och har förhoppning om att både trötthet, humör och svettningar ska komma i balans. Som det är nu och har varit en längre period känns det som hela kroppen är i gång 100%, hjärtat dunkar och kroppen pulserar samtidigt som jag är helt slut och inte kan slappna av.

Men jag lovar att om man bäddar på rätt sätt så fryser man inte även om man har en "termostat" som fungerar :) 

Nu väntar det sommarvärme i trädgården - ja det är faktiskt så. Minns år 1993 när yngste sonen föddes då var det också en riktigt varm vår. Han är född i februari och i april var vi vid stranden - ja det är sant har kort på detta - det var otroligt varmt och de stora barnen lekte i vattnet vid den lilla insjön. En väninna till mig och jag skojade om att det är bäst passa på för man vet aldrig hur sommaren blir - och vi fick så rätt - det var en värdelös sommar, men en underbar vår.

Nej, nu ska "suggan" ta en kopp kaffe i solen :)

Svettas som en gris, var det va?

Travat ved både i vedförrådet och på baksidan av garaget så nu kommer täljstenskaminen få gå varm nästa vinter = mysigt! Har också börjat städa garageförrådet, det var verkligen behövligt, känns så skönt när det är ordning och reda på verktyg och annat så man slipper leta efter det man ska ha. Får dock en klump i magen när jag plockar i resterna från husvagnsrenoveringen förra sommaren, lade ner så mycket arbete på min sommarvagn och fick endast en helg i den och bilen som också är borta..

Balkongen är vårstädad, ej helt klar, fönster ska tvättas (måste ha hjälp plocka ner rutorna) och golvet torkas MEN sommarsängen är bäddad och klar! 

Ved i vedförrådet - det ska fyllas helt.





Ved staplad mot baksidan av garaget - behöver ett större vedförråd!





Sommarsängen :))





Paradisdträdet har fått flytta ut.









Grodprinsen är nöjd!


Nu är det dags för en dusch, sedan ska jag tända lite ljus och lägga mig ute på balkongen med en spännande deckare, kanske ligger jag kvar hela natten.

Övningskörning tur & retur Göteborg 39 mil med 18-åringen som förare hela sträckan, inklusive genom centrum och in/ut i parkeringshuset Nordstan - PUST!

Möjligen lite stirrig innan vi hittade rätt - "vänster fil, höger,  nej där, stooooop, byt fil..." missade första avfarten till Nordstan - såklart mitt fel, det var ju jag som så att säga skulle kunna vägen. Men jag skötte mig nog trots allt ganska bra sonen valde i alla fall inte att ta tåget hem. Hemfärden gick galant -  100 % - så nu hoppas jag snart kunna lägga min karriär som övningskörningshandledare till handlingarna för tredje gången gillt.

Lunchade med en bekant och satt och pratade i flera timmar innan det var dags för hemfärd.

Trött - nej hur kan ni tro det?

Idag har mormor och Lovis varit i Gamlamorfars Mercedes museum. Det var väldigt spännande och det fanns mycket att titta på.

Många tanter och farbröder som tyckte om Mercedesbilar var där för att titta. Lovis började först med att titta på lite andra saker än bilar.

Det stod en pojk med cykel bland bilarna, hon petade lite på honom och funderade på om han kanske ville ha en kram.

Under en annan bil stack det fram ett par ben... tanten hade nog fått stopp på sin bil.

I en del bilar kunde man spegla sig - det var kul...

...tyckte Lovis och traskade vidare bland bilarna och alla antikviteter.

Till slut hittade hon en lagom stor Merca som hon glatt klättrade upp och poserade på :)

På övervåningen av Mercedes ladan är köket och det var dags för kaffe och fika för alla tanter och farbröder så Lovisen fick rycka in och hjälpa gamla moster Agneta att servera kaffe.

Tanterna och farbröderna tyckte kaffet var gott och de hade aldrig sett någon så söt kaffeflicka (haha) förut (och då menade de INTE mormorn).

Lovis fikade med moster Annicka. Det blev både kex och bulle.

Efter fikat var det dags att prova gunghästen. Lovis som tycker om fart intog galoppstilen, karriär som jockey kanske inte är så långt borta.














Sedan tog mormor några till foto på morfars bilar innan det var dags för en trött Lovis och mormor att åka hem.

Brum, brum.. sa Lovis :))

Lyssna och njut av denna fantastiska text och fina melodi. Kryp intill den som ligger bredvid, ge en kram, var rädda om varann och ta vara på kärleken.


"Det är en rikedom att få älska och att älskas"

Det vackraste jag vet är att se dig när du sover.
Här råder stilla frid, och jag glömmer både rum och tid.
Du ligger här brevid, och jag känner hur du andas.
Att älskas utav dig, är det vackraste för mig.

Så sagolikt det är, att se morgondimman lätta.
När mörkret sakta flyr, och att se hur dagen åter gryr,
en kylig morgon bris, sakta sveper genom rummet.
Jag kryper tätt intill lycklig för att du finns till.

Stunder av stillhet, ett ögonblick av ro ibland,
stunder av lycka att bara ha varann.
Det är en rikedom att få älska och
att älskas vår kärlek varsamhet, är det vackraste jag vet.

Det vackraste som finns är att vara någon nära,
när månen lyser klart över skog och mark så underbart.
Jag ligger här brevid och jag känner hur du andas
att älskas utav dig är det vackraste för mig,

Stunder av stillhet ett ögonblick av ro ibland
stunder av lycka, att bara ha varann.
Det är en rikedom att få älska och att älskas,
vår kärleks sårbarhet är det vackraste jag vet.

Du ligger här brevid och jag känner hur du andas,
att älskas utav dig är det vackraste för mig.

Musicophilia är en bok skriven av Oliver Sacks, professor i psykologi och neurologi vid Columbia University Medical Center. Boken beskriver .. nej jag tror jag låter Professor Sacks själv beskriva sin bok:

Jag läste den på engelska men den finns även på svenska med titeln "Den enarmade pianisten". Det är omöjligt att inte fascineras av vår mänskliga hjärna och vilken påverkan musik kan ha på oss när man läser boken och jag rekommenderar alla som är intresserade av musik eller neurologi att läsa den.

Oliver Sacks har skrivit en mängd böcker med fallbeskrivningar av patienter han haft genom åren och flera av historierna har filmatiserats. Här är en länk till författarens hemsida - http://www.oliversacks.com/. Välj Film / Stage i menyn för att läsa om filmerna.

Tre av filmerna är dramer och den senaste släpptes så sent som 2011 med titeln "The Music Never Stopped", "At first sight" släpptes 1999 och "Awakenings" 1990 (länkarna går till mer information om filmerna på IMDb - The Internet Movie Database).  Jag har  sett de två senare filmerna men det var flera år sedan så jag vill gärna se dem igen.

Dokumentärerna vill jag också gärna se, kan tänka mig att de är mycket intressanta och ger stor insikt i hur vår hjärna fungerar i samband / förhållande till musik. Har inte kollat upp huruvida det går att få tag på dem än man jag ska göra lite sökningar på nätet för att se vad som dyker upp. 

Det här blev en bokrecension som mest handlade om film, men det bjuder jag på :)

Bästaste Lovis ska vara hos mig några dagar - det går inte beskriva hur mycket jag tycker om den här söta lilla ungen.

Min bror Mattias hade gjort iordning för lite grillning så vi tog med lite korv och gick över (vi bor grannar). Det fick blir tjocka tröjor då den varma vårsolen hade försvunnit.

Lovis spatserade iväg med raska steg och som vanligt ett stort leende.





Ville absolut inte ha hjälp utan skulle äta själv.





Vilket hon gjorde med bravur - en hel tjock grillkorv lyckades hon äta upp.






Det var riktigt roligt att grilla korv.






När magen var mätt så höll hon även tacktal :)



Efter ett tag blev det ganska kallt så mormor och Lovis gick in, tände kaminen och tappade upp ett kvällsbad. Det var både skönt och roligt men när när Alexander dök upp tyckte Lovis att det skulle vara på sin plats med lite ytterligare kvällsmat.




Nybadad med pyjamas i Alexanders knä snodde lilla filur-Lovis åt sig lite skinkmacka innan det var dags för kvällen.

Nu återstår bara mormormys :))

Hjärtats kärlek
varma omtanke
och djupa värme
ger livet lycka.

- anneli -

Sommarrabatten är grävd ska nu bara fyllas med lite mer jord innan det är dags för plantering.





Kelly är med och bevakar arbetet. I bakgrunden syns perennrabatten, rensad och kantad. Även den ska fyllas med mer jord.





Bildbevis på sonens insats. Självklart var han tvungen att platta håret, ta på nya linnet och ladda mp3-spelaren innan han kunde visa sig ute. För mig får han gärna ha läppstift också om så skulle vara bara han hjälper till :)





Planterade en kruka med påskliljor, violer och några små tulpaner, den fick ta plats vid ytterdörren.





Fina "hjärtkrukan" som jag fått av sötaste dottern fick även den lite dekoration.






Blev alldeles för ljust i solen för att ta bra kort - men vad gör det en sån här fin dag:)





En liten dekoration i form av en glad katt fick pryda en av krukorna.





Mor höna håller ett vakande öga så att arbetet går rätt till.


Varit en riktigt skön dag, har träffat på både humlor och fjärilar. Visste ni att nässelfjäril, citronfjäril, sorgmantel och påfågelöga övervintrar? De kläcks ur pupporna under sommaren och gömmer sig sedan på hösten i skrymslen och vrår och vaknar när vårsolen väcker dem, de är därför de första fjärilarna man ser på våren. Man kan ibland se på vissa att vingarna är lite skamfilade och slitna efter övervintringen. 

Det var dagens "värt att veta om djur & natur", i morgon fortsätter vårbruket :)

Hittade ingen filmatisering bättre än så här men den förmedlar känslan i alla fall.

Funderar på vad som gör att vi människor tillåter oss att ta makt över andra människor. De böcker jag läst det senaste har handlat en del om hur människor utsätts för kränkningar och förtryck av andra både enskilda och i grupp. Alla har vi läst om andra världskriget där mellan 50 - 60 miljoner människor dödades, de allra flesta på grund av etniskt ursprung eller ställningstagande mot nazismen, dödade i rena avrättningar, övriga är soldater samt civilbefolkning i bombningarna.

Uttrycket att i "krig och kärlek är allt tillåtet" förskönar och gör det lättare för oss att ta in att soldater i krig begår fruktansvärda övergrepp helt utanför sitt uppdrag som soldat, Koreakriget som exempel.

Utanför krigets värld sker samma övergrepp, stat, myndighet, polis, skola, förmyndare, organisationer, mfl tar sig friheter att ensamma eller i grupp runt om i världen utöva grova övergrepp och frihetsberövande av andra människor.

Hur kan vi tillåta oss att göra detta? Skulle jag i en viss situation utöva övergrepp på en annan människa? Skulle jag i en viss miljö tycka att det är självklart att polisen har rätt att skjuta gatubarn? Skulle jag kunna uttrycka tankar att människors liv har olika värde?

Vill inte tro att jag skulle kunna svara jag på ovanstående frågor men jag är rädd att frågan ändå i många fall skulle bli besvarad med "ja" för uppenbarligen är det här gängse normer i många delar av vår värld och uppfattas som normalt.

Samtidigt som människan har dessa grymma egenskaper när det gäller att framhålla sig själv och sin rätt, är vi på ett helt annat plan väldigt omsorgsfulla och hjälpande, till exempel när människor drabbas av katastrofer. Hela världens ögon riktas mot behövande och katastrofinsatser inleds - i det "stora". 

Även inuti katastrofen utövas förtryck, man stjäl, frihetsberövar barn mm. Kriminaliteten är ett stort problem överallt, ett problem där en egen individ enligt egen norm tagit sig rätten att utöva makt över andra.

Kan jag göra något åt det här? Känns som jag inte kan göra mycket.. men jag kan stå upp för när jag ser någon i min omgivning fara illa, jag kan ifrågasätta om jag ser någon på gatan bli illa behandlad. Jag kan göra min röst hörd för att ingen människa har rätt att utöva makt över någon annan, för människors lika värde. Inte minst kan jag rannsaka mig själv och ställa mig frågan huruvida jag utövar makt över någon annan eller om jag utsätter någon för orättvis behandling och i så fall förändra min inställning och mitt handlande.

Det finns barn som inte har en skugga av en chans till ett värdigt liv, miljontals barn världen över och min stilla undran är: "Var är FN styrkorna, var är NATO - de som ser sig själva som världsamvete.. finns inga JAS Gripen i luften för att hjälpa dessa. Mängder av organisationer arbetar för att hjälpa utsatta barn det vet vi, det hör vi, det ser vi genom alla barngalor och insamlingar - men det hjälper inte - det krävs så mycket mer. Det krävs att INGEN har rätt att utöva makt över en annan människa, det krävs att varje enskild människa ser ett annat liv lika värdigt som sitt eget - hur ska det gå till.. jag vet inte.



Tänk om alla brottsliga/kriminella handlingar upphörde NU. Hur skulle världen se ut?

Följande yrkeskårer skulle upphöra:

Polis, advokat, låssmed, ordningsvakter, övervakning, fångvård, alla arbeten i samband med vandalisering, tulltjänsteman, yrken som har med säkerhetssystem att göra, inkassoföretag, alla yrken i samband med krigsindustri, militär... + många, många fler.. 

Tänk så mycket resurser som skulle kunna läggas på att förbättra och underlätta för alla människor i världen!

Vi skulle inte behöva ha lås på våra hus, sjukvården skulle ha mer resurser till medicin/sjukdom eftersom man skulle slippa alla brottsoffer. Vi skulle vara garanterade att den mat vi äter och den medicin vi får innehåller precis det som står på innehållsbeskrivningen, Vi skulle aldrig riskera bli lurade, bedragna, utsatta för hot, misshandel, försäkringar skulle bli billigare - inga försäkringsbedrägerier. Vi skulle slippa känna oss övervakade av bevakningsfirmor och kameror och ändå känna oss trygga, o s v..

Tyvärr ser inte världen ut så... den ser ut så här:

Skulle kunna lägga upp hur mycket mer filmer som helst där oskyldiga, civila blir skjutna framför kameran, där barn utsätts för brott, nyfödda som hittas i sopor - men det räcker med dessa. Mina ögon tåras!

Ytterligare en nobellpristagare i litteratur kan jag lägga till handlingarna - Imre Kertész och boken "Mannen utan öde".

Det här är berättelsen om en femtonårig judisk ungersk pojke (som uppenbarligen inte förstått att han var judisk förrän han fick en gul stjärna på bröstet) som hamnar i koncentrationsläger under andra världskriget. Vi får följa pojkens egna tankar och intryck i jagform från det att hans pappa blir skickad till så kallat arbetsläger tills att han själv blir ivägskickad och så småningom överlever i koncentrationslägret.


Uttdrag ur boken vid framkomsten till Auschwiz - orten med det förväntade välbetalda arbetet.

"Jag blev mycket förvånad för det var trots allt första gången i mitt liv som jag såg - åtminstone på närmare håll- riktiga fångar, i randiga förbrytardräkter, med kortklippt hår och runda mössor. Jag ryggade en aning för dem, naturligvis."


Imré Kertész berättar pojkens historia på ett sätt som gör att man får full förståelse för hur det gått till när många tusentals människor under kraftig kränkning fås till att utföra grova dagsarbeten utan eller med ytterst minimal tillgång till föda. Människor fångas in och slussas likt får för klippning, de formas snabbt och rutinerna blir självklara och ej ifrågasatta. 

Berättelsen visar så självklart att inget kunde gjorts på annat sätt - utifrån en pojkes ögon som blev fånge i ett koncentrationsläger.  Förväntan, ovisshet, förvåning, förståelse, likgiltighet, sinnesstämningen förändras, tankarna formas, det gäller inte överlevnad i framtid, det gäller överlevnad i nuet.

En hemsk historia som alltid när det gäller berättelser från koncentrationsläger men denna är berättad utifrån ett helt annat perspektiv inte utifrån hemskheterna utan utifrån det självklara i att anpassa sig eller kanske ska man kalla det låta sig anpassas.

Imre Kertész är själv född i Ungern 1929 och skickades som femtonåring till koncentrationsläger i Auschwiz och blev senare förflyttad till Buschenwald, han räddades år 1945. Boken är ingen självbiografi i vanlig mening men det är ändå författarens egna erfarenheter som beskrivs.

Det som fastnar hos mig i slutet på boken är när man vill att pojken ska fundera över vad han nu ska göra i sitt liv, man menar att han måste glömma och börja ett nytt liv.


Utdrag ur slutet på boken:

"...och jag försökte förklara för honom att det inte var fråga om skuld, att man bara borde inse det, ödmjukt, enkelt, för blotta meningens skull, av ren hederlighet så att säga. Det gick inte, det måste de försöka förstå, det gick inte att ta ifrån mig allt, det kunde inta vara så att jag varken var vinnare eller förlorare, att jag inte fick ha rätt och inte heller kunde ha misstagit mig, att jag varken var orsak till eller resultat av någonting, jag kunde helt enkelt inte - försök inse det, nästan bönföll jag dem - svälja den löjliga bitterheten att bara vara oskyldig ....


... För till och med där vid skorstenarna fanns det något som liknade lycka i uppehållen mellan plågorna. Alla frågar bara om vedermödorna, om "fasorna", trots att det för mig  kanske är den upplevelsen som är mest minnesvärd. Ja, det är om det, om koncentrationslägrens lycka jag borde berätta för dem nästa gång de frågar. Om de frågar. Och om jag inte själv glömmer det."


Har du inte läst denna bok så rekommenderar jag varmt att läsa den. Jag har ett enda negativt att säga om boken och det är att texten är marginaljusterad, vilket jag personligen tycker är jobbigt att läsa, jag föredrar vänsterställd text i böcker - men det är en bagatell i sammanhanget.

Boken har filmatiserats och jag ska så fort jag kan försöka titta på den - klicka här för information om filmen.

 Imre Kertész

Har läst flera böcker parallellt och en av dem jag nu läst klart är BOX 21 av Roslund & Hellström. Det är andra boken om kriminalkommissarie Ewert Grens och kriminalinspektör Sven Sundkvist (den första Odjuret).

Jag börjar nu förstå mig på Roslunds och Hellströms sätt att skriva med en "grävande journalistik" i botten som ger romanerna en verklighetsbakgrund som i det här fallet handlar om den fruktansvärda handeln med människor som bedrivs i Europa.

Baksidetext:

"En ung kvinna hittas med trettiofem piskrapp över ryggen i en lägenhet med elektroniska lås.
En desperat man blandar tvättmedel och amfetamin medan vener fräts sönder.
Snart ska en av dem åka nerför trapan i rullstol, med ansiktet in i en vägg.
Den andra ska ta hissen ner till bårhuset, peka med en pistol, ta döda och levande som gisslan.


Kriminalkommissarie Ewert Grens och kriminalinspektör Sven Sundkvist leder plötsligt två olika brottsutredningar från en operationssal på akutintaget.


Har döda människor rätt att tala? När ett brottsoffer blir en brottsling - är hon då god eller ond?"


I boken får vi följa två Litauiska flickor 16 - 17 år som genom löften om arbete och bra lön luras till Sverige för att i stället bli sålda och inlåsta som "slavar" i prostitution. I flickornas värld finns det ingen de kan lita på varken polis eller läkare, de har bara varandra.

Uttdrag ur boken:

"De som kom betalade femhundra kronor. Hon visste vad femhundra kronor tov gånger varje dag blev. Men Dimitri tog nästan allt. de fick behålla tvåhundrafemtio kronor för varje hel dag. Det andra var mat och rum och avbetalning på deras skuld. Hon hade frågat om mer i början, då hade Dimitri trängt in i stjärten, igen och igen tills hon lovat att aldrig fråga mer. Så hon hade bestämt sig för att ta en hudralapp till då och då. På sitt sätt. Mer för att lura Dimitri Hallickjävel är för pengarna.
Hon fick stryk.
Hon tog emot stryk.
Hon lät dem slå och det kostade etthundra kronor extra."

I slutet av boken kan man läsa om verkligheten bakom BOX 21, där berättar Anders Roslund och Börge Hellström det som ligger till grund för boken, namn, utdrag ur polisrapporter, förhör, listor över tvångsprostituerade flickor och vad som händer när en flicka räddats från hallickars klor. Det här är än mer skrämmande läsning än boken och jag inser att den hjälp och rehabilitering flickorna får är i princip obefintlig, de får en enkel biljett tillbaka till sitt land, till en ny hallick och enligt författarna åker inte alla tillbaka utan hamnar direkt hos en ny hallick i Sverige.

Allt sker i en lägenhet nära dig (mig)!

Jag kommer fortsätta att läsa Roslund & Hellströms böcker, har tre kvar av de ännu 5 utgivna.



 

Klicka för att läsa fler recensioner på Bokus!

- KOM -

Om en sorg ditt hjerta gömmer,
Som du aldrig, aldrig glömmer,
Vandrande på törnestig,
Älskling, hur än verlden dömer,
Kom till mig!

Ej jag frågar, ej jag klagar,
Men i dina mulna dagar
Vill en strimma sol jag se;
Om mitt löje dig behagar,
Vill jag le.

Röda rosor har jag inga,
Men de hvita vill jag bringa,
Bundna i en vallmokrans.
Känn, hur himlen ger de ringa
Doft och glans!

Skall du långt i verlden ila
Genom skogar tjugumila,
Glöm ej bort mitt fogelbo!
Kom när helst du längtar hvila:
Här är ro.

Tystnad fins, om du behöfver,
Skugga fins här dagen öfver,
När du gått dig febervarm,
Och de vilsna ögon söfver
Trogen barm.

Ej den lilla källan frågar,
Larmande, hvad brand dig plågar,
Men mot sår och törst och qval
Utan ord sin dryck hon rågar
Lugn och sval.

- Carl David af Wirsén (1876) -

Japp då har nästa lilla handikappvänliga elektronikprodukt inhandlats. Vad? Jo, en fönsterputsare - nej inte från Polen, från Tyskland - Kärcher, heter "han", synnerligen sympatisk liten produkt.

För att inte inlägget ska bli helt utan gnäll måste jag förstås börja att beklaga mig över fönsterputsningens ädla konst vilken inte behagar min nacke överhuvudtaget. Att med en trasa torka fram och tillbaka i ögonhöjd är efter ett fönster ren tortyr. Visst kan man anlita en fönsterputsarfirma men då måste alla fönster plockas ur på den dagen de kommer och självklart vill jag då även torka fönsterkarmar och fönsterbänkar. Jag har 23 fönster, två balkongdörrar + 12 stora balkongfönster och nej jag fixar inte att ens "bara" ta fönsterbänkarna på en och samma dag. Sen kostar det ju lite också sa den snåle.

I samband med att jag köpte Kärcher textil/golvtvätt (vilken jag är väldigt nöjd med) fick jag upp ögonen för att det fanns produkter även för fönstertvätt.

Bestämde mig för att testa Kärcher Fönstertvätt WV 50 plus. Hittade den på Pixmania.com för 521 kr, ett riktigt superpris enligt mig! Hämtade den på posten idag och var ivrig att prova. Började med att sätta ihop delarna och läste lite i det medföljande instruktionshäftet med bl a säkerhetsanvisningar:

"Denna apparat är ej avsedd att användas av personer (även barn) med begränsad fysisk, sensorisk eller mental färdighet eller av personer som saknar erfarenhet och/eller kunnande, såvida de inte övervakas av en person ansvarig för deras säkerhet eller har fått instruktioner av en sådan person hur apparaten ska användas."


Funderade lite huruvida jag passade in på beskrivningen ovan och om jag skulle gå över och be min bror komma för att, så att säga, övervaka mitt fönsterputsande. Men så tuffade jag till mig och tänkte att äsch.. det kanske ändå är så att det bara är mina barn som anser att jag har begränsade mentala färdigheter..?

Kände mig lite "Wild and Crazy" när jag fyllde fönsterputsmedlet i sprayflaskan (utan övervakning) och gick lös på första fönsterrutan.  Man använder alltså en sprayflaska med en torktrasa på, sprayar vatten/fönsterputs på rutan och torkar sedan med torkdelen (om rutorna är så smutsiga att det behövs) för att sedan ta vattensugen med gummiskrapa för att suga upp all vätska.

Jag fixade både de sensoriska och mentala bitarna i arbetsmomentet med bravur :) . Men allvarligt talat - jag är helt såld på denna behändiga lilla utrustning - det här skulle vara lika självklart att ha i ett hushåll som en dammsugare, prata om att underlätta städning. Det gick som en dans tog de sex fönstren i burspråket på övre våningen i ett litet nafs - spraya, gnid runt lite, dra några gånger uppifrån och ned samt en gång på tvären - klart!

Eftersom fönstren var riktigt smutsiga, framförallt på utsidan, så hade jag förväntat mig att tvättkudden på sprayflaskan snabbt skulle byta färg till brun. Men nej då, jag tog två fönster åt gången för att sedan skölja tvättkudden (när den fortfarande sitter kvar på flaskan) i rent vatten och den var hur ren och fin som helst. Vattnet som sugits upp däremot var riktigt skitigt, mörkbrunt till färgen men fönstren glasklara. Hur smidigt är det då inte att bara spraya och suga upp?

Så enkelt och jag förstår inte att denna suveräna produkt inte fått mer uppmärksamhet!

Mitt råd - KÖP!

Nej, tålamod är något jag ibland har väldigt dåligt med, det är något jag måste påminna mig hela tiden "så ja, ta det lugnt finns ingen anledning att stressa, tagga ner, det där tar vi i morgon..."

Har väntat på att det ska bli hyfsat väder och att marken ska mjukna så man kan fixa lite i trädgården. Min trädgård ser ut som ja, jag har inte ord för att beskriva, jag gjorde inget i trädgården i höstas varken klippte ner gammalt eller krattade löv, inte ens gräsmattan fick sin "sista" klippning och för att inte tala om all hundskit - gick helt enkelt inte få upp allt efter perioder av tre stora hundar i snöfylld trädgård. 

Det är också en stor jordcirkel mitt i trädgården efter poolen i somras - tänkte strö ut lite gräsfrö så det fortare återhämtar sig. Poolen lär inte komma upp i år om inte några fler engagerar sig i fjol var det brorsans barn i grannhuset som hade mest roligt av den, en viss artonåring i det här huset, han som var mest angelägen om att få igång poolen visade föga intressse. Jag vet vem som fick se till att rensa filter, hålla pumpen igång, fylla på klor och lägga på poolskyddet...

Tillbaka till trädgården och mitt tålamod. Idag har det varit väder för att fixa i trädgården och värken från nacken ner i armarna har blivit bättre så det var dags för lite vårbruk. För mig har alltid just krattning/sopning och liknande varit väldigt ansträngande för ryggen det vet jag, men idag, efter tio minuter är nacken som cement och det bränner ner i armarna. Jag blev så frustrerad, ville slänga krattan åt.. hoppa, stampa som en treåring och häva ur mig långa ramsor av sådant som inte låter hyfsligt. Det stör mig, det stör mig något så oerhört och jag vill inte acceptera att min kropp inte fixar det här. Men jag kan inte göra något åt det, bara vackert ställa undan krattan.. och det var ju i och för sig duktigt gjort, för ett par år sedan hade jag bara krattat än mer med tanken i huvudet att inte "känna efter" (tjurig - nä inte ett dugg).

Tålamod, tjena, jag hatar att behöva ha tålamod, ta lite för varje dag när det är sådant som jag bara för ett par år sedan fixade på en timma för att sedan ge mig på nedklippning av buskar och vårrensningen i rabatterna. Sen i ett fläng ner till handelsträdgården och köpte jord och vårblommor att fylla krukor och rabatter med - därefter kunde jag sätta mig med min kaffekopp och nöjd bevittna mitt verk.

TIO MINUTER!!

Sitter nyduschad i soffan och är fortfarande både irriterad och frustrerad.

Tänker vidare på diskussionen jag hörde på nyheterna i veckan angående arbetsskador och undrar i mitt stilla sinne hur någon överhuvudtaget kan göra en bedömning gällande arbetsskador om det inte är så att man rent fysiskt fastnat i en maskin, fått syra på sig eller liknande.

Jag har inte överhuvudtaget haft ett arbete som man kan härleda mina skador/sjukdomar till, det är ju lite synd (ironisk) annars hade jag kanske kunnat fått lite "kompensation" på lönelappen. Hade jag arbetat som kassörska, byggarbetare eller annat rent fysiskt krävande hade det troligen hävdats att nackens diskbråck och degenerativa förändringar orsakats av arbetsbelastningen. Skulle jag arbetat inom plastindustri, kemikalie, målning, limning eller haft den typen av arbetsuppgifter är jag nog övertygad om att man kommit fram till att det var orsaken till min kraftiga urtikaria.

Finns de som arbetat i vården i 40 år och inte fått några problem emedan andra arbetar i 5-10 år och får problem med nacke/rygg - samma sak med asfaltsläggare, skogsarbetare o s v.

Man får sjukdomar, diskbråck och annat, utan att det är jobbrelaterat - märkligt va? Man har en skitkropp helt enkelt!

Så min fråga är hur ska man kunna bedömma om en person fått sin "förslitningsskada" på grund av sitt arbete eller om det är på grund av livet/kroppen i sig. Mina sk degenerativa förändringar/förslitningar i ryggen finns där trots att jag inte har haft fysiskt krävande arbete.

Skriver inte det här på grund av avundsjuka på dem som får skador/sjukdomar klassade som arbetsskador utan det är bara reflektioner på hur svårt det faktiskt måste vara att göra en rätt bedömning.

"Sådärja", nu fick ni er dagens gnäll till livs och som grädde på moset ska ni få se hur underbart det ser ut i min trädgård om någon skulle tro att jag överdriver, här nedanför finns bildbevis.

Nu ska jag lägga mig i soffan och läsa en bok, jag är inte blind än i alla fall.

Klicka på bilderna för förstoring.
P.S Jag har inte zoomat in bajskorvarna men dom finns där - jag lovar!