Bara fötter
* * *
Bara fötter på stig av krossat glas
tvingade på sin väg.
Det vassa glaset färgas rött.
Smärtan skär på färd
som aldrig tycks ta slut.
Såren tränger djupt
än djupare för varje steg.
Fotsulor försöker hitta mark,
mark som färgas av rädsla.
Ärren sätter spår som ingen ser,
dolda under fot.
Bara fötter med osäkra steg
och minnen av glas.
- anneli -
Jag fick läsa om dikten många gånger... den är så berörande och jag har inga ord för vad jag känner. Och även fast du menar något annat än vad jag gör och känner så är den helt underbar och träffande.
Tessa tack för att du uppskattar det jag skriver. Dikter är just så, till för läsaren att känna och tolka det finns inga rätt och fel med en dikts mening den talar till läsaren att lägga orden i sitt eget liv. Kram!
Ja visst är det väl så... kram!