Kattpuss
Har inte lyckats samla ihop mig och skriva några bokrecensioner men det kommer. Allt är inte på topp just nu..
Lyckan är trots allt en liten Lovis som kom till mig idag. Hon tycker väldigt mycket om vår katt Mio och när dom sträcker sig mot varandra för en puss hade jag kameran bredvid mig och snabbt som "katten" (haha, där fick jag till det) lyckades jag fånga en bild. Inte bästa skärpan men jag lovar att dessa ögonblick kommer inte på beställning så jag är nöjd över att ha fått en bild över huvudtaget :)
Kung Mio & Prinsessan Lovis ♥
Marsvinspicknick i köket
Marsvinsmamman har varit här sedan igår och idag har hon inte gjort annat än att tjatat om att klappa sina älskade Piff och Puff.
Piff och Puff fick komma ut ur buren men Lovis fick stränga order om att INTE röra vare sig deras lilla hus eller marsvinen så länge dom inte själva kom ut från sitt gömsle. Så här roligt var det:
Hon började med att leka tittut för marsvinen kikade ju fram lite då och då i öppningen till huset. Hon tröttnade så småningom och ville ha en egen filt och eget "godis" så det blev en liten bytta med gröna ärtor som hon stoppade en in till marsvinen, en till hunden Kelly och en till sig själv tills de var slut. Eftersom den lilla marsvinsmamman inte kunde sitta still mer än 5 sekunder i taget så vågade sig inte marsvinen ut så länge hon satt kvar och hon var väldigt arg på sin mormor för att hon inte fick hålla i dem.
Senare under dagen när de haft det lugnt i buren ett tag så fick de komma ut och sitta i knät och så mycket pussar har nog aldrig marsvin fått tidigare :)
Piff & Puff på upptäcksfärd
Piff & Puff för första gången lösa på egen hand i köket, mycket spännande. En liten toalåda fick de också som de var rediga att gå och kissa i redan vid första besöket - wow, imponerad!
Galet infall
Fick ett galet infall, får det ibland. Lovis mitt älskade barnbarn kan inte glömma marsvinen som de var "barnvakt" åt i höstas. Hon pratar om dem varje gång hon är här.
Igår fick jag se en annons på blocket med två marsvin, endast sex månader, med stor bur och i princip skänkte man bort dem eftersom man inte riktigt hunnit med dem. Det var här i kommunen och i ett svagt ögonblick i dag slog jag en signal och frågade om de fanns kvar, en timma senare tindrar en liten tvååring med ögonen och är så lycklig så hon vet inte vad, "mina mafin, mina mafin, sååå söta" upprepade hon och kunde knappt stå still.
Vi har storstädat buren och gjort det mysigt för dem, de har till och med fått var sitt bad i handfatet vilket de verkligen uppskattade. Eftersom de inte hade några namn så fick vi namnge dem så nu heter de Piff och Puff. De har suttit i omgångar i knät på en riktig liten marsvinsmamma som gärna skulle sitta och klappa dem oavbrutet om hon fick. "Så lilla mafin, ingen fala, ingen fala" säger hon och klappar dem på huvudet.
Hjälpars vad en liten unge kan få en till! Jag har kallat marsvin för råttor och inte direkt ägnat dem så stor tanke men jag måste säga att de är riktigt charmiga och tycker verkligen om att sitta i knät och bli klappade. Nu i kväll verkar de ha funnit sig väl tillrätta i sin stora nystädade bur de "pratar" och "kurrar" eller vad man nu ska kalla deras läten.
Har varit en omtumlande dag både för Lovis och för de små marsvinen tror jag, Lovis somnade som en stock och marsvinen verkar ha party i buren så alla verkar vara nöjda och glada :)
Hundgöra
Det finns tre hundar i familjen och för tillfället bor alla tre hemma hos oss då dotter och svärson håller på att flytta. Alla tre hundarna är stora hundar så ni kan själva räkna ut hur det ser ut i hallen och det är tur att det är klinkers på golvet som står emot stora tassar med smuts och grus.
Vi börjar med Mr. Grim, jätten i sammanhanget - det är svärsonens hund en blandning av Vit Herdehund och Schäfer vilken är STOR och svart.
Grim är sex år gammal och en trogen följeslagare till sin ägare som han lyder blint, ja förutom när någon katt inskränker på hans revir :) Han ligger gärna inne på hallgolvet och är nöjd bara han får gå ut och göra sina behov. Tyvärr så dras Grim med diverse allergier/överkänslighet som yttrar sig i klåda och kraftiga röda hettande hudutslag men efter många veterinärbesök och mycket noga utprovad diet så hålls det nu i schack med hjälp av kortison.
Nummer två i skaran är härliga "korthårig collie/shcäfer blandningen" Vilda som är min dotters hund. Hon är två och ett halvt år och väldigt lydig och följsam, verkligen tacksam att umgås med.
Vilda är inte helt olik en "vildhund" med sina stora öron och fläckiga teckning ;)
Sist men inte minst har vi husets egen blondin-Kelly som är en golden/labbe/shcäfer blandning på sju år.
Kelly är en hysteriskt glad hund som älskar allt vad människor heter och som självklart tror att alla också älskar henne ;) Hon är lite mitt dåliga samvete då jag borde lagt mycket mer tid på att träna henne när det gäller möte med andra hundar när hon är kopplad. I koppel skäller hon hänsynslöst på andra hundar samma sak när andra hundar passerar trädgården, i löst tillstånd rusar hon fram gläfser lite och hoppar mest runt i hopp om att få leka. Många - speciellt de med lite mindre hundar - tror att hon är livsfarlig när jag vid promenad passerar dem med en hysteriskt skällande och dragande hund samtidigt som jag skäms för hennes beteende.
När jag går med henne lös i skog och mark följer hon mig slaviskt och kommer direkt på inkallning - sköter sig exemplariskt utom när vi ev. möter annan hund som hon självklart ska fram till. Däremot här hemma i trädgården om hon lyckas ta sig ut så gör hon ett varv i kvarteret och kommer inte förrän hon tagit en runda i alla grannars trädgårdar. Hon vet till exempel precis vilka grannar som har katt - alltså där det finns kattmat i köket - hos dem öppnar hon ytterdörren (ja hon öppnar dörrar både inåt och utåt) och ser till att hon får sig ett skrovmål. Här hemma gick det så långt att hon till och med vred om låset på insidan för att ta sig ut - har dock lyckats få henne sluta med det - i grannskapet går hon under smeknamnet "utbrytardrottningen". I trädgården har hon tagit till alla medel för att ta sig ut - under staket, hoppar över 1.20, drar grindar åt sidan, trycker ner staket, går via dammen vintertid o s v. Har nu en frist då jag åtgärdat det senaste rymningstilltaget vid grinden på baksidan resultatet blir att hon inte får vara ensam ute då hon är så uppfinningsrik.
Har börjat cykla med henne och framgångrikt cyklade jag förbi en trädgård med hund häromdagen, utan att behöva stanna cykeln och utan att hon drog och skällde allt för mycket trots att den lilla pudeln i trädgården skällde oavbrutet på oss. Även igår blev vi utsatta för ett test då jag cyklade om en gående med hund, Kelly skällde självklart och drog men inte mer än att jag fick sätta ned foten, ta tag i kopplet och lyckades få hennes uppmärksamhet och fortsätta cyklandet. Det känns som en liten seger, ska fortsätta mitt cyklande och hoppas nå resultat i att hon ska ignorera andra hundar, skulle vara väldigt skönt att slippa blängande blickar och muttrande från andra hundägare när man är ute och promenerar.
Det här är som sagt mitt dåliga samvete och jag vet att det är mitt fel då jag också på grund av hennes beteende undvikit att ta promenader just för att slippa möta andra hundar och har valt att hellre gå i skogen där risken att möta någon är mindre än när man går på promenadvägarna.
Här hemma charmar Kelly lätt besökare med sitt glada sätt och framförallt sin alldeles helt underbart mjuka päls. Pälsen är som på en valp och allt som oftast får jag frågan när någon klappar henne "hur gammal är hon?" man tror att hon inte fått sin "riktiga" päls - ja och hennes sätt är ju som sagt också minst sagt valpigt och hon är väldigt "blond" - ett stort leende hela hon ;)