Nu är den nya braskaminen med täljsten samt ny skorsten installerad och godkänd av sotare. Stor skillnad mot den gamla klumpiga braskaminen som installerades i samband med att vi byggde vårt hus år 1991 - mer effekt till hälften så mycket ved. Den tar bara hälften så stor plats och håller värmen många timmar efter att brasan brunnit ut, jag är mycket nöjd, nu kan vintern få fortsätta ett tag till.

Läste idag i min gamla klasskamrat Magdalenas blogg hur hon lyckas välta ut en hel nagellacksflaska i bilen och det är precis sådana saker som mycket väl skulle kunna hända mig. Jag tror ibland att jag tänkt ut något smart som istället leder till att det jag tänkt göra inte blir utfört och istället har jag dragit på mig massa merarbete. Ni som läst min blogg minns kanske mitt missöde i biltvätten för drygt ett år sedan - det hade faktiskt kunnat gå riktigt illa.

Jag drar mig till minnes en händelse för typ hundra år sedan - i början på åttiotalet och jag skäms fortfarande när jag tänker på hur dumt jag bar mig åt. Det var så att jag och några tjejer i fotbollslaget var på hemväg från en fotbollsmatch, jag körde och vi åkte i min Mercedes diesel och jag stannade för att tanka. I plånboken hade jag en hundralapp och i ett svagt ögonblick när jag hakar av handtaget från pumpautomaten får jag för mig att försöka tanka för exakt hundra kronor.

Det är här det mesta går fel. Världen består i detta ögonblick av en dieselpump och jag som står illbligande på pumpens mätare och när det närmar sig hundra kronor släpper jag på handtaget och trycker mig öre för öre fram... Nu kommer min hörsel, syn, känsel och doft sakta tillbaka till den "riktiga" världen, jag hör en lastbilschaufför ropa, en av tjejerna knackar på rutan inifrån bilen, jag känner att det doftar diesel och mina skor (åttiotalspumps) är våta och det är då jag först ser vad som hänt. Ni kommer inte tro på det här men det här är helt och hållet sant och jag kan fortfarande inte förstå hur det kunde hända och jag skäms vid blotta tanken på hur klantig jag var. Jag har helt enkelt missat, ja - ni hörde rätt - MISSAT röret som sticker upp från bensintanken och tryckt ner pumpen i fickan bredvid tankröret - med andra ord diesel för EXAKT hundra kronor har jag sprutat rakt ut på asfalten i sådan mängd att inte ens brunnarna hinner ta upp det.

Har nog aldrig någon gång önskat så mycket att få "sjunka genom jorden" än värre att behöva gå in och betala bränslet och samtidigt stamma fram "det hände en liten olycka". Nästa morgon när jag kör förbi på väg till skolan håller man fortfarande på och spolar rent asfalten.

Prata om att blockera alla sinnen och vara fokuserad!

Dr Hook ett av mina favoritband.

"When you think I've loved you, all I can, I'm gonna love you a little bit more..." - kan det sägas bättre?

http://www.youtube.com/embed/m3kZN1EpBoA

Har idag gjort en "lerpasta" för rengöring av ansiktet samt en olja för att hålla huden spänstig och återfuktad. Tidigare köpte jag färdiga produkter för hud och ansikte men när jag började läsa innehållsförteckningar fick jag klart för mig att många produkter innehåller så mycket tillsats och utfyllnadsämnen samt konserveringsmedel att de verksamma ämnena i princip hamnar i skymundan. Mina favoriter har varit Jabu'she och Decleor, mycket bra produkter med få tillsatser men det är dock väldigt lite innehåll till högt pris.

När jag själv rör ihop råvarorna behöver jag inte tillsatser som konserveringsmedel eftersom jag endast gör små "portioner", "lerpastan" har jag i kylskåpet och oljan i pumpflaska så inga fingrar kommer i kontakt med den.

 

Här en del av ingredienserna.

Till lerpastan använde jag följande:

Rosmarinavkok (kokade upp rosmarin silade och använde vätskan)
Rasul lera (marockansk tvållera)
Rosa lera (blandning av röd och vit lera)
Zinkoxid
Algmix (Fucusvesiculosus, Ascophyllumnodosum, Laminaria Diagitata)
Aloevera
Havssalt
Apelsinolja



Här är resultatet. Visst jag kan erkänna att det ser ut som kattmat men jag garanterar att den doftar gott och fruktigt av apelsin, den rengör och stramar upp huden - en riktig lyxinpackning!

Oljan att smörja in ansiktet med efter rengöringen innehåller följande:

Aprikoskärnolja
Nyponrosfröolja
Palmarosa
Rosmarin
Citrongräs
Geranium
Apelsin
Mandarin
Lavendel
Bergamott
E-vitamin





Denna slår Jabu'she och Decleor både innehålls och prismässigt samt den doftar underbart!

Kan inte glömma ett ämne i Malou von Sivers program efter tio där det diskuterades huruvida man var fotskrubbare eller ej. Minns tyvärr inte vem det var hon hade i intervjustolen men jag påminns om samtalet varje gång jag tar mig en dusch.

Enligt Malou och hennes gäst är det onödigt att tvätta fötterna när man duschar eftersom de, enligt dem, blir tvättade automtiskt i duschen - Malou tillkännager med ett skratt att hon ej är någon "fotskrubbare".

En fotskrubbare är alltså någon som tvättar fötterna i dushen och jag kan då konstatera att jag är i alla fall en fotskrubbare. Det känns självklart när jag duschar att tvätta hela kroppen även under fötterna, har till och med en egen tvål jag gjort just för detta ändamål - min egen fotskrubbtvål.

Har ni någon gång tänkt tanken att bara tvätta översta delen på fönstret - inte det? Men det är väl onödigt att tvätta ända ner - det blir väl rent ändå? Duschkabinen eller duschhörnan den skulle vi inte behöva tvätta då den borde hålla sig ren själv - eller? Ja egentligen räcker det med att vi tvättar håret eftersom resten av kroppen blir tvättad, eller rättare sagt sköljd, ja i alla fall sköljd med vatten, tvål- och hudrester... 

Man gör som man själv vill men jag tänker fortsätta med mitt fotskrubberi som även innefattar rengöring mellan tårna - nej, jag ska inte gå in mer i detalj på vad jag gör i duschen - mer än att skrubba fötterna :)

Här sticker dom sötaste små fötterna jag vet ut - små Lovisfötter endast några veckor gamla - garanterat oskrubbade!

En son i USA som inte vet varken ut eller in och jag vet inte vad jag ska råda honom att göra. När han vill ha hjälp och stöd i beslut så står jag för första gången handfallen kan bara säga att jag inte vet och att jag stöttar honom oavsett vad han beslutar sig för att göra.

Han har sett fram emot utbildningen i USA fixat med alla papper och tagit sig dit. Väl där visar det sig näst intill omöjligt att få ihop de kurser han behöver för journalistlinjen på grund av att de är fulltecknade sedan månader tillbaka så tiden ska alltså fyllas ut med kurser som han ser som slöseri med tid och pengar. Vilket i sin tur kommer medföra att utbildningen tar längre tid än beräknat. Som han själv uttryckte det när jag pratade med honom tidigare idag "visst det är väl kul att lära sig spela piano men det är inte det jag är här för". De flesta på skolan verkar vara där i första hand för att glida runt, festa och njuta av klimatet, han har inte lyckats träffa någon som är inriktad på studierna.

Inom en vecka ska terminsavgifter och kursavgifterna vara betalda det är mycket pengar det handlar om och det är med full respekt jag lyssnar på Alexanders oro när det gäller utbildningen.

Det hela underlättas inte av att han är kär! Han är för första gången riktigt förälskad i en tjej här i Sverige och han saknar henne väldigt mycket. 

Inom sju dagar måste han nu besluta sig för om han ska vara kvar och påbörja utbildningen eller om han ska åka tillbaka till Sverige och studera här i stället. Jag hör besvikelsen i hans röst och jag hör frustrationen när han säger att han inte har en aning om hur han ska göra.

Hoppas de närmsta dagarna gör att han kan ta ett beslut som han själv är nöjd med och som gör att han får en positiv känsla inför närmaste året oavsett om det kommer vara i USA eller Sverige. Det finns inga rätt och fel! 


Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen - Livets utbildning är inte lätt!

Vid många kroniska sjukdomar måste man ta dagen som den kommer - det kan ju låta lätt, skönt och ledigt - eller hur? Många tycks tro att det är som att ha semester, man kan göra lite vad man vill när man vill och ligga och gotta sig i soffan när man känner för det.

Är du en av dem som lever i tron att livet är så, för den som bär på en sjukdom som påverkar så stor del av livet att både arbete och många fritidsaktiviter fått strykas från listan? I så fall bör du tänka om!

Låt mig gnälla, klaga, låt mig vara frustrerad över att min kropp inte fungerar som den gjorde när jag var frisk för det är frustrerande. Ingen vill vara den som måste be om hjälp med saker man tidigare fixat utan problem, ingen vill vara den som säger "Nej jag bör nog inte göra det på grund av smärtan" eller "Jag orkar inte idag".

Sitter idag med svullna läppar och armar och ben täckta av urtikaria (nässelfeber) och en värk i vänstersidan från axeln ner till foten som varit riktigt ihållande under lång tid nu. När urtikarian blommar ut under natten för att klinga av fram på morgonen och jag kan få några timmars sömn/avslappning på morgon/förmiddag då går det ganska bra och man kan hitta någorlunda balans i vad man orkar utföra under dagen. Men när klåda och svullnad behåller greppet över dagen spetsad med värk och man känner hur kroppen "pumpar" för att försöka motarbeta de atuoimmuna angreppen, då finns ingen ork. Huvudet är inte med det är tungt likt en rejäl bakfylla, magen lägger av, tarmarna påverkas av urtikarian och fötterna värker som om jag varit ute och dansat i höga klackar hela natten.

Jag är tacksam, innerligt tacksam för att jag i det här tillståndet inte behöver fundera över planering och förberedelser på arbetet att jag slipper sitta med klåda och värk, låtsas vara stark och leende försöka dölja besvären inför arbetskamrater vilket jag gjorde under tio års tid.

Sjukdomen har tagit ifrån mig ett arbete i ledande ställning med förfrågningar om avancemang inom koncernen den har tagit ifrån mig konferenser, utbildningstillfällen och möjlighet att utvecklas som yrkesarbetande, den har tagit ifrån mig arbetskamrater, kickoff och firmafest.

Men jag är fortfarande samma person, har fortfarande samma kvaliteter och samma lust att lära, engagera mig och göra saker trots att sjukdomarna rent fysiskt många gånger säger stopp och jag har måst lära mig att dela upp saker som ska utföras i mindre "portioner" och att vissa saker inte överhuvudtaget är lämpligt för mig att göra. Det här är frustrerande och det bär emot att behöva be om hjälp med saker som till exempel häckklippning det är vid sådana tillfällen jag känner mig så liten. Vid friskt tillstånd hade jag klippt både gräsmatta och häckar, rensat alla rabatter ungefär samtidigt som jag städat garage och förråd - jag hade inga begränsningar. Begränsningar som smärta syns inte, den man ber om hjälp måste förlita sig på att jag behöver hjälp och jag är väldigt dålig på att erkänna för mig själv att det här fixar jag inte. Istället har jag ofta gjort saker som sedan lett till många dagars värk eller hållt på för länge och inte avbrutit i tid när smärtan sätter in. Jag har inga problem med att utföra saker trots smärta men har börjat erfara att smärtan är en ganska kraftig signal på att kroppen talar om att det är dags att avbryta och att det rent faktiskt kan förvärra sjukdomstillståndet om man inte är försiktig.

Ibland resonerar jag som så att "jag har ju smärta jämt i alla fall" så att det då inte skulle spela någon roll om jag gör något som i sig orsakar ytterligare smärta - vet att det är korkat och jag har lovat mig själv att bättra mig på det området. Men det är trots allt lättare när man har någon självklar att få hjälp av, är man ensam måste man förlita sig på att få hjälp av andra som har egna göromål att ta hand om och man vill inte besvära någon i onödan.

Att ta dagen som den kommer är lättare sagt än gjort, det snöar och kroppen säger "du ska INTE skotta snö" men faktum är att jag kan inte bara strunta i det.. om jag vill kunna köra ut med bilen eller få soptunnan tömd vill säga...

Yngste sonen var snäll och bar in ett par kubik ved i vedförrådet igår och nu ska han hjälpa till med snöskottningen - jag är oerhört tacksam för det!


Nanne Grönvall - så imponerande, så stark. Här med "Håll om mig" från melodifestivalen 2005. I like!

Nanne Grönvall - underbara härliga tjej, sån energi och utstrålning!

Har fått en del mail med frågor angående dikterna på min blogg. Ja det är jag själv som skriver om jag inte angett någon annan som författare. Vill poängtera att jag inte på något sätt är någon poet det jag skriver är tankar, känslor och funderingar som ibland dyker upp i mitt huvud och som kommer ut i text. Det finns alltid en mening i dikterna även om det ibland kan framstå som obegriplig textmassa.

Skrivandet i diktform har följt mig sedan jag var liten och har gått i vågor genom åren. I samband med att mina barn fötts har jag haft en stark drift att skriva. När någon i min närhet mått dåligt eller något berört mig starkt har jag också fått utlopp för mina känslor genom att skriva ner mina tankar i diktform. Allt jag skrivit finns inte sparat, det har inte känts viktigt, syftet har inte varit att skriva för att bevara det har varit att gå igenom mina egna tankar och få utlopp för en del känslor samt även ibland få ut min frustration över sådant som kan uppröra mig. Vad kan uppröra? Det kan till exempel vara elakhet, orättvisor och personer som far illa.

Ett "diktminne" jag har är från högstadiet där vår kemilärare utropade en dikttävling på skolan i just ämnet kemi. Läraren var i mina ögon urtypen för kemister - en liten man med bockskägg som man fick känslan av, levde bara för sitt ämne inte helt olik Professor Baltazar. Självklart tog jag det på fullt allvar och levererade en dikt på som jag minns det fem verser och döm om min förvåning när jag vann.. troligen hade jag lämnat det enda biddraget inser också i efterhand att jag troligen var ganska ensam om att engagera mig i något som hade med poesi att göra över huvudtaget. Jag tyckte det var ytterst "skämmigt" när min dikt skrevs i fulltext på hela kortsideväggen i kemisalen samt även mitt namn så alla kunde se och läsa - även niorna! Mitt pris bestod i ett diplom och ett provrör med bladguld och även om jag tyckte det var skämmigt i skolan så var jag väldigt stolt när jag visade upp mitt "guld" för mamma och pappa. Bladguldet hamnade så småningom med hjälp av mina  så kallade "vänner" i akvariet på mitt rum men det är en annan historia.

Kemiprofessorn stötte jag på cirka 25 år senare på en mässa och han såg exakt likadan ut! Förstår ju då att vår farbror kemiprofessor vid tiden för tävlingen måste varit i fyrtioårsåldern och inte verkade han snöat in på kemi då han sålde som jag minns det något ätbart.. typ sylt eller bakverk.. minns inte riktigt men det är väl i och för sig också en typ av kemi. Vid en sökning på Internet verkar det också som min käre kemilärare är duktig på "järntrådskonst", jag är helt enkelt tvungen att omdefiniera min bild av honom!

Så här ser såg han ut (tyckte jag), min kemilärare i högstadiet, som gav mig första pris i dikttävlingen för dikten med namnet - "Kemi är Poesi"




Med viss svårighet tar jag till mig att det är Alpo Kanto som gjort denna tavla i järntråd med benämningen "Mogendans". Duktigt gjort och absolut konst .. sorry Alto jag trodde du var över hundra idag..  Hoppas du skriver dina memoarer, skulle gärna läsa om din väg från kemilärare i Mariestad till egenföretagare och konstnär på Gotland :)

Häromdagen gick jag igenom mina orkidéer för att se hur de mår, tagit ur dem ur krukorna, skurit bort dåliga rötter och sedan planterat dem i ny kompost. Orkidékompost är benämning på det substrat man kan köpa för plantering av orkidéer, de allra flesta orkidésorter mår inte bra av att planteras i vanlig jord. 

Min egen åsikt om den orkidékompost man idag hittar i butikerna är att den är alldeles för "smulig" åtminstone för orkidéer som Phalaenopsis (brudorkidé) som har mycket kraftiga rötter därför köper jag pinjebark och blandar ut med. För ett antal år sedan hade jag en stor samling orkidéer både hybrider och rena arter tyvärr upphörde jag med min odling (av olika orsaker) de jag har nu är vanliga Phalaenopsis hybrider samt ett par Burrageara Nelly Isler, lättodlade och blomvilliga.

Phalaenopsis är en sort som trivs väldigt bra i så kallad Semi Hydro (S/H) odling vilket till exempel kan vara lecakulor i vatten. Har inte planterat några av mina nuvarande med denna teknik men jag kanske återkommer så småningom i ämnet och ska då redovisa för hur man går tillväga.

Man brukar säga att man ska plantera om när plantorna inte blommar och jag minns att jag brukade avfärda det med att det spelar ingen roll när man planterar om, när de börjar krypa ur sina krukor är det dags. Efter att jag nu gått igenom mina plantor kommer jag ihåg varför jag uttryckte mig så - de har ju stänglar hela tiden! Ja, faktiskt Phalaenopsis är en otroligt tacksam orkidé som genom nästan inget underhåll ger stänglar fortlöpande. Jag sköljer dem rejält under kranen i ungefär rumstempererat vatten cirka en gång varannan vecka - thats it! Ibland ställer jag allihop i badkaret och duschar igenom alla en stund - dock viktigt att det inte står vatten kvar i bladrosetterna.




Tycker att de är så underbart vackra med sina skiftningar i olika färger och nyanser.





Ytterligare en Phalaenopsis hybrid med vackert röd ådring mod det gula.





Den vita brudorkidén med gul läpp - alltid lika vacker!





Här den underbara plantan jag fick av min syster Annicka för drygt ett år sedan, fick den i samband med att Lovis föddes den 27/12-10 och den har blommat oavbrutet sedan dess. Nya stänglar har kommit och gått ut i blom innan de övriga vissnat bort.





En blomstängel på väg i en av phal hybriderna.





Älskar färgen på denna det är den mest intensivt röda orkidé som jag har sett i verkligheten. En underbar Burrageara hybrid "Nelly Isler". Burrageara är en hybrid av arterna: Cochlioda, Miltonia, Odontoglossum och Oncidium som sedan i sin tur odlats fram till diverse hybrider där Nelly Isler är en av dem.





Burrageara växer med så kallade bulber, till vänster i bild ses en bulb det är det ovala "skottet" som sticker upp ur bladrosetten. Till höger om den ses ett skott där bulben ännu inte är utvecklad, den kommer så småningom växa fram från mitten av det nya skottet. Den gamla bulben har gett två stänglar en från bladvecket på var sida om bulben, när stänglarna blommat över kommer bulben så småningom skrumpna ihop och ge all sin näring och kraft till förhoppningsvis två nya skott en på var sida som i sin tur ska ge nya bulber och stänglar.





Här en bild på ett skott med en bulb som kommit lite längre i sin tillväxt.





Ytterligare en bild på en av Burrageara plantorna - här ser man mitt i plantan till höger en bulb med nedvissnad stängel vilken nu kommer ge all sin näring till sina "barn" - de nya skotten :)


Måste till sist göra en förstoring på en av Phalaenopsisarna för att visa det vackra guldglittrande skimret som inte framträder riktigt på den första bilden.






Ska inte släppa taget om orkidéerna denna gång men jag nöjer mig nog med vad jag kan finna i svenska butiker det blir inga importer och troligtvis håller jag mig borta från de rena arterna möjligen någon Phalaenopsis eventuellt, de rena arterna kräver väldigt mycket vad gäller temperatur, luftfuktighet och ljus för att komma i blomning till skillnad från hybriderna som är många gånger lättare att hantera.

Kan konstatera att orkidéerna mår riktigt bra, mycket bättre än vad jag gör för tillfället men de glädjer mig med sina underbara vackra blomställningar. Vet inte vad det är men jag tycker blomställningar är så otroligt vackra inte bara orkidéer och andra för oss i norr krukväxter utan även balkong och sommarblommor - de gör mig glad. När det gäller bukettväxter är tulpaner och liljor de absoluta favoriterna.

Tidigare drev jag själv upp hundratals blommor varje år till rabatter och balkonglådor har tyvärr inte haft varken ork eller inspiration de senaste åren så det har fått bli handelsträdgården. Man blir bortskämd när man driver upp själv då man verkligen kan göra så rabatter krukor och lådor dignar av blomsterglädje fast å andra sidan blir det inte lika mycket att vattna.

Den vackraste och sötaste av alla blommor ligger dock inne i min säng och sover nu, ja jag tror ni vet vilken rosenknopp jag pratar om - vi brukar kalla henne Lovis och det är den lilla blomman som glädjer allra mest. Ska gå in och "snusa" lite på henne nu, nybadad  Lovis finns ingen blomma som doftar godare än så :)

* * * 

Vissa dagar gör ondare än andra,
när viljan inte har kraft.
Vissa dagar är vinden hård,
saknad av det man haft.

Vissa dagar gör längtan ont,
 ensamheten tär.
Vissa dagar vinner smärtan,
kniven i hjärtat skär.

Vissa dagar regnar tårar,
 rädslan gör tanken skör.
Vissa dagar finns inga vackra ord,
otillräckligheten förgör.


Vissa dagar är bättre än,
vissa andra dagar


* * *

* * *

- Hej Tant, jag undrar en sak...
- Jaha, vad är det du undrar då?
- Jo, jag undrar - kan man köpa en stjärna?
- En stjärna? Vad för stjärna menar du?
- En sådan som lyser på kvällen som man ser på himlen när det är mörkt.
- Nej, en sådan stjärna kan man inte köpa.
- Nähä.. men solen då kan man köpa solen?
- Nej, solen kan man inte heller köpa.
- Jaså... men du en sjö då, en sjö kan man väl köpa?
- En sjö? Kan man köpa en sjö, nej det tror jag inte man kan göra, det skulle nog inte gå.
- Men man kan väl köpa vatten i alla fall?
- Ja vatten kan man köpa, det finns i affären, du har säkert sett flaskorna som ser ut som läsk fast det är vatten i.
- Ja men då kan man ju köpa vatten och tömma ut det så blir det ju en sjö.
- Hm, jo fast det skulle bli väldigt många flaskor vatten och det skulle kosta väldigt mycket pengar.
- Men om man har jättemycket pengar kan man köpa alla flaskor vatten då?
- Mmm, det kan man göra om man har så mycket pengar men man måste förstås ha väldigt mycket mark att tömma vattnet på om det ska bli en sjö.
- Men om man har väldigt mycket mark och tömmer alla vattenflaskorna där då har man väl en egen sjö? Och om man köper hallondricka i stället för vatten då har man en hallonsjö, hihi.
- Ja, jo..
- En alldeles egen sjö som man får göra vad man vill med och som ingen annan får ha.
- Nej, så är det nog inte riktigt. Vi har ju allemansrätten och alla har rätt att få gå ner till en sjö och bada.
- Så då kan man inte äga en sjö?
- Nej, jag tror inte det.
- Nähä..suck! Men du, Tant, kan man köpa månen?
- Månen? Nä.. månen, den kan man.. månen.. jo, ja just det månen, månen ja den kan man köpa!
- Va bra! Men Tant vad kostar månen?
- Månen.. ja.. den kostar väl 3785 tusen miljoners miljarder.
- Oj, vad bra! Tack så mycket Tant! Men du Tant vem köper man månen...
- Nej se så, spring iväg nu.. det är nog presidenten av universum som säljer månen.. allt löser sig när du hittat honom.
- Åh vad bra Tant, tack så jättemycket du är så snäll, jag lovar att du kan få låna månen av mig om du vill, när jag köpt den, men bara du. Hejsvejs, nu ska jag springa till prisitanten av universen.. Men du Tant var bor den där prisitanten?
- Suck, jag vet inte, men fråga farbrorn där borta, han kanske vet. Hej då!
- Jaha, åh, du är bäst Tant, hej då, då, Tant, lalalala... Du farbrorn, hallå, farbrorn..

* * *

* * *

Jag har en hemlighet
som ingen vet
det ingen vet är
hemlighet.

Men om någon vet
jag har en hemlighet
så vet jag inget
som någon inte vet.

Ni vet jag har en hemlighet
fast ingen nu när alla vet.

* * *

Alexander åker klockan tre i natt till Arlanda och flyger via London till Los Angeles sedan därifrån till Santa Barbara (http://www.santabarbaraca.com/). Hans plan är att studera två år på Santa Barbara City College för att sedan fortsätta på Universitet med huvudämne journalistik.

Det är inte första gången någon av mina barn ger sig iväg utomlands, de har tidigare studerat i USA, arbetat i Norge och Spanien. Även den yngste i skaran var för ett par år sedan två månader i Filippinerna hos en kompis familj. Men det här känns annorlunda.. svårt förklara..

Under det senaste året har Alexander varit väldigt inriktad på att komma in på skolan i Santa Barbara, han har mognat, satt upp mål i sitt liv och jag märker att han håller på att bli "vuxen på riktigt". Hans fortsatta väg mot sitt "vuxna jag" missar jag en hel del av nu när han ger sig iväg - även om vi kommer ha tät kontakt via telefon och Internet så blir det inte samma sak.

Vi har haft många strider och duster här hemma jag och Alexander vilka främst handlar om var, när och hur man ska städa samt när något man ber om hjälp med ska utföras - våra uppfattningar om saken i fråga skiljer sig markant. Tänker för mig själv - vad skönt för honom att slippa höra mitt tjat och skönt för mig som får mindre att plocka/städa/tvätta. Men jag vet att jag kommer sakna honom, väldigt mycket! Fast å andra sidan kommer jag bara vara en "flight" ifrån honom så det är bäst han håller ordning på strumpor och kallingar rätt vad det är kanske "mamman" står där i dörröppningen.  

Om jag har några funderingar på hur det kommer gå för honom - nej - inte alls, jag vet att har Alexander bestämt sig för att göra något bra, då gör han det, och känner han att det inte blir vad han tänkt sig då kommer han hem igen - det är inte svårare än så, han vet också att här hemma kommer det ALLTID finnas rum och en säng för den som behöver oavsett orsak.

Han åker vid tretiden i natt fixade försäkring och boende vid åttatiden i kväll, när klockan var halv tio hade han inte börjat packa... Boende förresten - två nätter på ett hotell.. "det ordnar sig, lättare fixa till bra pris på plats", nervös mamma - nej, inte alls - lugn och fin...!

Verkar jättetråkigt att bo i Santa Barbara ;)

Vägen mellan staden och skolan efter vad jag läst mig till





Vy från skolan sett




Den tråkiga lilla stranden


I morgon när jag går upp sitter han på planet och jag kommer gå och vänta på att få höra något från honom, men det blir nog inte förrän på torsdag, då ringer han väl och beklagar sig över att han fryser var ju bara 15 grader där nu,  stackarn - behöva frysa mitt i vintern..

I dag var en konstig dag, i morgon är en annan dag.. stora kramar till dig Alexander!

Nyårskväll ensam med Lovis, vi funderade på vad vi skulle hitta på, hade några erbjudande men var inte direkt sugna på parmiddag och beslutade oss för att se vad kylskåpet hade i sina gömmor och fixa vår egen nyårsmeny i stället.

Mormorn plockar igenom vad som finns kollar lite på nätet för att få inspiration för att sedan skiva, hacka, blanda och vispa.. vad gör Lovisen? Efter att ha öppnat alla lådor och skåp som finns provat både kattens mat och vatten, gnagt på stearinsljus och kastat ner leksakerna i trappan.. var det märkligt tyst.. Lovis vad gör du? Tjoar mormorn från spisen.. inget svar .. tyst Lovis då anas ugglor i mossen...




.. en chokladask - vilken lycka! Eller var det olycka - i vilket fall var det choklad överallt och när jag kom på henne stoppade hon snabbt in så många nougatpraliner hon kunde i munnen. Det blev till att tvätta ett barn, ett golv och en hylla - men oj vilken lycklig min hon hade :)

Till förrätt fick vi till en snittad brödbit vändstekt i olivolja, in i ugnen med fetaost (skulle varit chevré men hade ingen hemma) sedan toppad med karamelliserad sharonfrukt (återigen inspirerad av Christers matblogg http://blogg.erngren.com/).




Så här såg den lilla skapelsen ut och den smakade riktigt gott.





Lovis ombytt till middagen med servetten på plats och juice i fina kristallglaset högg tag i besticken men visste inte riktigt hur det skulle gå till att få med sig något från tallriken in i munnen. Kan tilläggas att mormorn i rollen som kock, servitris, middagssällskap samt diskare sprang runt i mjukisbyxor, tofflor och chokladprydd t-shirt och som vanligt lyckades hon hålla sin egen nuna borta från kameran.





Lovis tyckte det var bättre med det hederliga gamla "handtricket". Valde att inte ta några senare kort på den delikata måltiden av olika orsaker :)

Dags för huvudrätten...




En fläskfilé kryddad och lite snabbt uppstekt, potatisgratäng och färska champinjoner frästa med purjolök samt lite garnityr i form av tomat och gurka - det var vad kylskåpet erbjöd som huvudrätt.




Intressant tycket Lovis som nu inte ens gjorde ett försök med bestick utan gick direkt handgripligen tillväga.

 



Hon tyckte det var lite märkligt att man fick äta de här bladen men inte alla dom där bladen i fönstren - dom ser ju likadana ut - och då blir dom helgalna.. hon är lite konstig mormor kan hon inte bestämma sig om man får äta blad eller ej?

Efter huvudrätten är jag lite osäker på huruvida det var Lovisen eller mormorn som gav upp.. i vilket fall som helst så tog den unga damen ett nyårsbad och sov strax väldigt skönt i mormorns säng.

Mormorn försökte åndå hålla ställningarna så efter bad, välling, blöjbyte och nattning var det riktigt skönt att sätta sig tillrätta i soffan med desserten.






En vanilj/kardemumma pannacotta med exotiska frukter, grädde och lite mörk choklad - ja, det smakar ju lika gott som alltid.

Lite senare en kopp kaffe och en cupcake med kaffefrosting - slank ner lätt som en plätt den också.




Lovisen missade godsakerna på slutet av året men å andra sidan hade hon ju startat med chokladfrossa :))

Vid halvtolvtiden drog hela härligheten med smällare och raketer igång runt om i kvarteret, det är inget som vår hund Kelly uppskattar och även Lovis var måttligt förtjust över att bli väckt av "bomber och granater". En ylande, gnällande, skällande hund följd av en katt som verkade mest orolig över hundens beteende och en Lovis som trodde att alla hade blivit galna både inom och utomhus.  När smällandet lugnat ner sig startade Lovis det nya året med en flaska välling och sedan kröp en Lovis en mormor en hund samt en katt ner i sängen :)





En Kelly som hade svårt att hitta ro när raketerna smällde för fullt...





.. och en mer cool Kung Mio som bevakat nyårskvällen från favoritplatsen, ryggstödet på soffan.

När Lovisen sov gick mormorn ner i biorummet lade sig i soffan och tittade på en film.. eller två blev det .. "Easy A" och "Descpicable me" mycket bra filmer båda två. Det var en bra nyårskväll men mormorn kände sig trots allt lite ensam i soffan.

Nu dags för nyårsdagskaffe.

Gott nytt År på er alla!