En konstig dag
Alexander åker klockan tre i natt till Arlanda och flyger via London till Los Angeles sedan därifrån till Santa Barbara (http://www.santabarbaraca.com/). Hans plan är att studera två år på Santa Barbara City College för att sedan fortsätta på Universitet med huvudämne journalistik.
Det är inte första gången någon av mina barn ger sig iväg utomlands, de har tidigare studerat i USA, arbetat i Norge och Spanien. Även den yngste i skaran var för ett par år sedan två månader i Filippinerna hos en kompis familj. Men det här känns annorlunda.. svårt förklara..
Under det senaste året har Alexander varit väldigt inriktad på att komma in på skolan i Santa Barbara, han har mognat, satt upp mål i sitt liv och jag märker att han håller på att bli "vuxen på riktigt". Hans fortsatta väg mot sitt "vuxna jag" missar jag en hel del av nu när han ger sig iväg - även om vi kommer ha tät kontakt via telefon och Internet så blir det inte samma sak.
Vi har haft många strider och duster här hemma jag och Alexander vilka främst handlar om var, när och hur man ska städa samt när något man ber om hjälp med ska utföras - våra uppfattningar om saken i fråga skiljer sig markant. Tänker för mig själv - vad skönt för honom att slippa höra mitt tjat och skönt för mig som får mindre att plocka/städa/tvätta. Men jag vet att jag kommer sakna honom, väldigt mycket! Fast å andra sidan kommer jag bara vara en "flight" ifrån honom så det är bäst han håller ordning på strumpor och kallingar rätt vad det är kanske "mamman" står där i dörröppningen.
Om jag har några funderingar på hur det kommer gå för honom - nej - inte alls, jag vet att har Alexander bestämt sig för att göra något bra, då gör han det, och känner han att det inte blir vad han tänkt sig då kommer han hem igen - det är inte svårare än så, han vet också att här hemma kommer det ALLTID finnas rum och en säng för den som behöver oavsett orsak.
Han åker vid tretiden i natt fixade försäkring och boende vid åttatiden i kväll, när klockan var halv tio hade han inte börjat packa... Boende förresten - två nätter på ett hotell.. "det ordnar sig, lättare fixa till bra pris på plats", nervös mamma - nej, inte alls - lugn och fin...!
Verkar jättetråkigt att bo i Santa Barbara ;)
Vägen mellan staden och skolan efter vad jag läst mig till
Vy från skolan sett
Den tråkiga lilla stranden
I morgon när jag går upp sitter han på planet och jag kommer gå och vänta på att få höra något från honom, men det blir nog inte förrän på torsdag, då ringer han väl och beklagar sig över att han fryser var ju bara 15 grader där nu, stackarn - behöva frysa mitt i vintern..
I dag var en konstig dag, i morgon är en annan dag.. stora kramar till dig Alexander!
Visst är det härligt vilka möjligheter barna har nu för tiden. Vilken livserfarenhet dom får genom att vara ute i världen och klara sig själva. Men ack så oroligt för dom som blir kvar hemma.
Kram från Birgitta
Ja, visst är det så Birgitta! Sen känns det ju inte som man är ifrån dem på samma sätt nu för tiden när det finns Internet och mobiltelefoner. Exakt 10 år sedan vår dotter var ett år i USA och det är stor skillnad bara på dessa år.
Spännande för Alexander, han är en duktig skribent så det kommer säkert att gå bra för honom.
När det gäller familjen så vill jag bara citera den store filosofen Ozzie Osbourne:
"I love them to death, but they drive me f*ing crazy!" :-)
Ja, Magda där sa den käre Ozzie ett sant ord! Stor filosof ja det kanske han är det också :))
Åh, vilka härliga bilder!
Oij oij oij... vilken grej och nu gäller det att ha det där svåra ordet "TILLIT". Men med tanke på bilderna så måste nog mamma ta och åka över att se till att han har det bra rätt så snart ;-)
Ja, visst är det härliga bilder! Tessa - Tillit har jag allt kan nog släppa ganska bra, han är ju vuxen och jag kan inte påverka så mycket mer än finnas som stöd när jag behövs. Däremot så känns det väldigt spännande och jag är nyfiken och vill veta hur han har det, hur det ser ut, hur skolan är osv :D