Jobbig vana
Svullna läppar och klåda. Urtikariahäxan grillade på extra i natt. Huvudet är tungt och kroppen seg. Sådana här dagar finns två alternativ - SOVA eller göra något ROLIGT. Jag tänker försöka med det sistnämnda - dock dra ett varv med dammsugaren först, då blir känslan ännu bättre när jag sedan sätter mig i soffan, med brasan tänd, ljuslyktor som brinner och bra musik från högtalarna.
Har ute i förrådet börjat ett "projekt bokhylla", skulle vilja fortsätta med det, det är roligt men inget som min kropp tycker är lämpligt att hålla på med idag. Kryper nog ihop i soffan med något handarbete.
Urtikaria är en jobbig vana, man vänjer sig, huvudet vänjer sig men kroppen tycker alltid det är lika jobbigt. Häxan ska dock inte få förstöra min dag det här ska bli en bra dag trots nässelpyjamas och botoxläppar.
Virkade armband med ädelstenar & sötvattenspärlor
Armbanden har jag virkat i egyptisk merciserad bomull och det blå är dekorerat med en moss Agate samt vita/blå sötvattenspärlor, det naturfärgade pryds med en stor oval persian Agate.
Visar en bild på de färdiga armbanden och hoppas att den som önskat dem blir nöjd, tänkte överlämna dem i morgon.
Du är stark!
Gråt inte, gråt inte
torka dina tårar.
Sträck på dig
le ditt leende
du är stark.
◊
Du tror inte
tror inte att du kan
Sträck på dig
le ditt leende
du är stark.
◊
Ingen är dig värd
som inte ser.
Sträck på dig
le ditt leende
du är stark.
◊
Visa inte din smärta
göm din styrka.
Sträck på dig
le ditt leende
du är stark.
◊
Håll dina drömmar
ge livet liv.
Sträck på dig
le ditt leende
du är stark.
◊
- anneli -
Vart tog den söta lilla flickan vägen - Åsa Lantz
Nästa bokrecension. "Vart tog den söta lilla flickan vägen" skriven av Åsa Lantz, en spännande roman där handlingen byggs upp allt mer ju längre man läser i boken.
Baksidetexten:
"Vad hände egentligen dokumentärfilmaren Yi Young när hon kom till Sverige som fjortonåring? Nu tänker hon avslöja allt. Sanningen ska överlämnas till hela svenska folket, på bästa sändningstid, rakt in i vardagsrummen.
Samma kväll som den första delen av serien visas får Yi en så brutal varning att hon tvingas gå under jorden. Någon eller några, försöker stoppa hennes berättelse.
Yis ofrivillige bundsförvant Viggo Sjöström, karismatisk dramatiker och regissör på Göteborgs Stadsteater. Han kastas in i en värld där människor är beredda att göra vad som helst för att uppfylla sina egna grandiosa drömmar. En värld där andras liv och vilja inte betyder någonting."
Man får känslan i boken att Yi Young, dokumentärfilmaren med kinesiskt ursprung har fått nog. Nog på vad undrar man? Hon framställs som tuff, rättfram, känslokall och samtidigt känslig, man undrar om någon verkligen känner henne på riktigt. Döljer hon något? Hennes film vänder upp och ned på verkligheten för allt från politiker på regeringsnivå till stora internationella företagsmagnater och ända ned till invandrarfamiljer i Stockholms förorter.
Utdrag från boken:
"De här barnen är fortfarande extremt utsatta, säger hon. Kanske har du hört talas om de barn, främst från Kina, som kommer hit och försvinner?
Viggo säger att han läst om dem.
- De går upp i rök. Utan att vi någonsin får veta vad som hänt dem.
Misstar han sig, eller blir hon lite blank i ögonen?
En ömhudad politiker. Men det är klart, hon har bara haft ministerjobbet i en vecka."
"... jag hade kanske inte reagerat så här starkt nu om inte Anna berättat att Yi verkar vara försvunnen. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men jag blev illa till mods. Det kändes som en fruktansvärt tydlig upprepning, här har vi ytterligare en ung människa som sökt sig till vårt land,som bettom vårt beskydd, och så - så låter vi henne bara vara! precis som vi gjorde med de unga kinerserna då - vi låter dem bara vara. Och tänker att de kommer från en kultur som är annorlunda. Att vi inte kan göra något för att den där världen är för annorlunda och komplicerad...
Viggo vet inte vad han ska säga. Det låter vettigt allt vad hon säger, men han är överrumplad av hennes engagemang.
Kanske för att det borde vara han som slåss för Yis sak."
Vad är det Yi tänker avslöja och framför allt vad har hon varit med om som gör att hon är försvunnen och kommer hela filmserien visas? Frågetecknen är många och jag läser ivrigt för att få svaren på frågorna. Det är svårt lägga ifrån sig boken jag vill hela tiden läsa "ett kapitel till" för att få reda på lite mer, få fler pusselbitar till handlingen. En handling som rör sig fram och tillbaka i tid och rum och är stundtals våldsam. Trots alla pusselbitar man får faller inte allt på plats förrän i slutet av boken och slutet är kronan på verket!
Fler recensioner:
adlibris.com
Bokus.com
Bokia.se
CDON.COM
Niceville - Kathryn Stockett
Boken "Niceville" eller som den amerikanska originaltiteln är "The help" skriven av Kathryn Stockett är i mitt tycke en helt underbar bok. Den skildrar svarta hembiträden i vita familjer under sextiotalet i den amerikanska södern.
Baksidetexten:
"När Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Missisippi efter universitetet, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med breidgespel, tennisoch välgörenhetsbaler.
Men Skeeter har förändrats. Hon har författardrömmar och reagerar allt starkare på de orättvisor hon ser omkring sig i 1960-talets Södern. Genom sitt arbete på lokaltidningen träffar hon två svarta hemhjälper - Aibileen och Minny. Tillsammans bestämmer de sig för att skriva en bok som skildrar verkligheten bakom de fina fasaderna i Jackson, staden som de kallar Niceville.
De skriver om hur de svarta kvinnornahar förnedrats och diskriminerats, men också om deras drömmar, längtan och hopp. Det är ett farligt arbete som kommer att förändra deras liv för all framtid."
När man läser boken förstår man vad dessa svarta hemhjälper betytt för många barn. De har funnits till hands i allt från att lära sig gå på toaletten till att vara en öm famn för stöd och tröst. Svarta hembiträden behandlades ofta mycket illa precis som de svarta i samhället i övrigt under den här perioden. Det fanns strikta restriktioner för vad svarta tilläts att göra, de fick inte handla i samma butiker som vita, eller gå på samma bibliotek eller skolor.
Skeeter som i boken tar hjälp av två svarta hembiträden för att skriva en bok ur svarta hembiträdens synvinkel får reda på många hemligheter som aldrig skulle avslöjats om hon inte fått sådant förtroende hos de båda svarta kvinnorna. Hon blir också medveten om all den kärlek och passion många hembiträden lägger i det arbete de utför hos de vita familjerna och hur mycket som måste försakas i deras egna hem.
Berättelsen byggs upp genom att man får följa de olika karaktärerna utifrån sina egna perspektiv vilket gör att man lär känna huvudpersonerna väl och vill fortsätta läsa om dem kapitel för kapitel.
Boken innehåller spänning, kärlek, drama, avundsjuka, hat och så mycket mer. Jag rekommenderar varmt att läsa boken.
Boken har filmatiserats och hade premiär nu i höst. Hela boken känns som en film när man läser den så jag ser verkligen fram emot att få se den filmatiserade versionen. Klicka på bilden för länk till mer information om filmen samt trailer.
Fler länkar där du kan köpa boken och läsa recensioner:
adlibris.com
Bokus.com
Bokia.se
CDON.COM
P.S Har idag tittat på filmen - jättefin, underbar film. Som alltid lite småsaker man retar sig på att det ändrats från boken men absolut en sevärd film!
Stickcafé :)
Det var ivriga elever men timmarna går fort när man har roligt, så tyvärr hann vi inte göra klart någon socka men Magdalena som hade stickat skaftet i förväg lyckades nästan göra klart hela hälen. Nöjd, glad och stolt var hon över sitt hantverk - och det ska hon vara! Maggan kämpade tappert med skaftet till sin socka så hon får göra hälen nästa gång vi har tillfälle att träffas om hon inte lyckas knåpa ihop den själv. Det blir säkert en riktigt fin häl på den sockan också.
Så här nöjd var Magdalena över resultatet av kvällen:
Vi fikade med pepparkakor och saffransbröd och för första gången tar jag fel bulle hemma hos mig själv. Hade tagit fram glutenfritt till mig (eftersom jag är glutenintolerant) men var väl så uppe i det vi höll på med att jag helt enkelt inte tänkte mig för utan tog från fel fat - KLANTIGT!
Fortsättningen av kvällen gick bra men under natten ökade smärtan i magen undan för undan. Det brukar ta en till två veckor för tarmen att återhämta sig så det är bara att "gilla läget".
Vi hade i alla fall en riktigt trevlig kväll och "eleverna" verkade nöjda!
Modellpremiär!
Det har verkligen varit en omtumlande dag. Trodde inte att fotograferingen skulle bli så omfattande men det slutar nog med att det blir en liten bild i ett hörn i anslutning till artikeln. Jag är verkligen inte van vid det här och uppskattar inte att se mig själv på bild - men är det inte så att tidningar retuscherar idag? Rynkor tas väl bort och det läggs till och dras ifrån lite här och där.. eller?? (hahaha) hmm, nåja, har man gett sig in i leken får man leken tåla, bara gilla läget och låta sin 40+ nuna (man är väl 40+ tills man fyllt 50??) manglas ut för granskande blickar i den svenska dampressen.
Kände mig lite som en deltagare i Top Model, hoppas bara jag inte blir utröstad utan att jag får stanna här åtminstone en vecka till :)
Det känns skönt att det äntligen är gjort. nu är det bara att vänta på publiceringen och hoppas att man i alla fall ser hyfsat normal ut. Lovar att meddela alla läsare när jag vet i vilket nummer artikeln kommer.
√ Är efter dagen riktigt trött och ännu en erfarenhet rikare - check!
SMILE!
Restgarnspläd
En son flyger iväg - igen.
Äldste sonen Alexander 25, åker till Manilla, Filippinerna på torsdag. Han har fått arbete på ett kontor, en supportenhet inom samma företag där han arbetat sedan i våras. Det kommer bli tomt, det kommer bli konstigt. Han har planer. Planer på att vara där ett tag för att sedan återvända hem och fortsätta utbilda sig. Vem vet, kanske blir det så, kanske inte.
Det Alexander bestämmer sig för att göra det gör han bra, så har det alltid varit, problemet har varit för honom att bestämma sig för vad han vill göra. Senast han gav sig iväg var i Januari då han blev antagen till en utbildning i Florida USA - journalistutbildning men valde att åka hem när han insåg att utbildningen inte levde upp till de förväntningar han hade.
Det kommer bli tomt, väldigt tomt. Ingen kan skratta så hjärtligt som han, ingen kan ta in ett rum på ett sätt som han, ingen kan ta så mycket plats som han. Han har en stor plats i mitt hjärta, fast det är ju självklart - jag är ju hans mamma. Mammor har alltid stor plats i sina hjärtan för sina barn. Den platsen i hjärtat blir aldrig tom, den är hans.
Ändå så vet jag att han kommer kännas nära. Vi kommer ha så gott som daglig kontakt via datorn, kanske prata mer än vad vi gjort sista månaderna.
Har idag haft mormor, morfar, syskon, mostrar, morbror mfl till Alexander, på ett litet "ha det så bra i Asien kalas". Det fick bli tacobufé med dajmtårta till efterrätt. Sådant som Alexander tycker om, han älskar dajmtårtan med de hemmagjorda marängbottnarna och jag såg glädjen i hans ögonen när den kom fram på bordet.
Allt smakade som det brukar - gott - och alla verkade mätta, nöjda och belåtna. Trevligt och lättsamt. Nu är det tyst.. nästan, bara en film som rullar nere i biorummet. Lilla "sötLovisen" och LovisMamman sover. Själv gjorde jag ett försök att lägga mig, läste lite men kände att jag var tvungen gå upp en sväng. Mycket tankar. Kroppen värker, är riktigt trött, sitter en stund, försöker slappna av innan nästa försök att sova.
Lite trött, lite ledsen, känns lite ensamt just nu.. trots att en son, en dotter och hennes sambo och deras barn - sötLovis är här..
Skickar mina tankar till mina barn och deras familjer - är så glad jag har er, så glad att ni finns. Ska göra allt jag kan för att er resa genom livet ska bli så bra som möjligt.
Dags att samla ihop mig och krypa ner igen.
Nu är det natten!
I tveksamhetens tid
♥ Underbart fina underbara ♥
Tomas Tranströmer - Dikter och Prosa 1954 - 2004
Samma dag som Tomas Tranströmer fick Nobelpriset i litteratur beställde jag den samlade diktsamlingen av hans verk - Dikter och Prosa 1954 - 2004. Den låg i brevlådan förra veckan. En vacker bok med pärmar i svart och blått och författarens namnteckning på framsidan.
Pärmarnas insidor är täckta av bilder på samlingar av döda insekter. Vackert? Ja, jag tycker det. Har alltid faschinerats av insekter, fjärilar, grodor - ja egentligen hela djur och naturlivet.
När jag öppnade pärmen och såg insekterna dök minnen från min barndom upp, minnen av när jag plockade med mig döda insekter och djur hem. Minns hur jag lade små döda skalbaggar och fjärilar i en glasburk, hur jag plockade levande grodor med mig hem i fickorna - det här var inte till min mammas förtjusning - speciellt inte när hon undrade vad som låg i vanten jag stoppat i fickan. Mamma sticker in handen i vanten ger upp ett litet tjut och ryser i hela kroppen. Där i vanten låg en död mus, visste inte var jag skulle lägga den, när jag hittade den på den lilla stigen i skogen så jag stoppade in den i vanten.
Fastnade vid en liten dikt i boken. Espresso. Espresso, det är dyrbara uppfångade droppar, fyllda med samma styrka som Ja och Nej, som ger inspiration att öppna ögonen. Vilken härlig beskrivning av det kaffe som jag av en händelse hade i min Espressokopp just när jag läste dikten.
Bilderna länkar till Bokus och Adlibris om någon vill läsa mer om den eller beställa den till sin egen bokhylla.
Uppskattat Bokcafé
Har ikväll varit på bokcafé anordnat av vår lokala bokhandlare (Annidas Bok och Papper) och bagare (Hembageriet). Det serverades glögg, pepparkaka samt kaffe med smörgås och så förstås en mängd boktips samt även tips på presentartiklar, skrivböcker, pennor och lite pyssel.
Vi fick generös rabatt med 15% på hela sortimentet - och visst fick jag med mig några "godsaker" hem.
Två bokstöd, en stickmönsterbok för sockor - Sticka sockor och boken "Sarahs Nyckel" av Tatiana De Rosnay.
Har läst en del om boken Sahras Nyckel som bland annat legat på New York Times bästsäljarlista i nästan två år. Den kom ut år 2007 och handlar om Sarah, en 10-årig judisk flicka i Paris år 1942 som gömmer sin yngre bror i garderoben strax innan familjen brutalt arresteras av den franska polisen i den beryktade hopsamlingen av judiska familjer VeldHiv. Hon låser garderobsdörren och stoppar nyckeln i fickan, övertygad om att hon ska komma tillbaka om några timmar. Men timmarna blir till dygn och Sarahs desperation växer.
Historien uppdagas år 2002 när journalisten Julia Jarmond blir ombedd att skriva om den dagen i Frankrikes historia.
Boken har också filmatiserats - Sarahs Nyckel.
Återkommer med en längre recension när jag läst boken.
This is my life
Hysteriskt kreativ och impulsiv restgarnsyra!
Tanken är att sticka planlöst med restgarnerna och fylla på där jag känner för. Frågan är vad det ska bli? Tänkte först en väska men det lutar nog åt någon typ av filt till soffan. Spelar ingen roll om det rynkar sig i något fält eller sträcker mer i ett annat. Använder stickor 4 hela tiden och lite olika tekniker, det blir mjukt, strävt, ulligt, mönstrat, slätt o s v. Det är överblivet garn från sockor, vantar, tröjor, disktrasor, mössor - ja allt möjligt kommer finnas med i denna mosaik.
Med andra ord en typ av lapptäcke fast med garn i stället för tyg. Hur stort det blir får vi se... det beror på när lusten tar slut att fylla på med mer garn - det kanske bara blir en filt till Mr Katt :)
Jag började så här. När jag stickat klart eller inte känner för att sticka mer åt ett håll, plockar jag upp nya maskor på andra hållet.
Så här ser det ut nu. att det drar sig lite här och där gör inget det kommer ge ytterligare effekt när det är klart och jag sytt fast det på ett vadderat tyg av typen täcke.
Riktigt kul det här och man hinner aldrig tröttna på ett garn. Ska bli kul se om det blir något av det.
Det är helt ok tycka att det ser både barnsligt och fult ut!
Förmiddagsfunderingar
Mitt söta barnbarn Lovis, hennes gunga hänger kvar i trädet. Funderar på om den ska få hänga kvar, ja jag låter den nog hänga - ser för mig själv den lilla solstrålen i full vintermundering i gungan. Det är väl klart att man kan gunga även på vintern. Konstigt egentligen när jag tänker på det ... varför tar man ner gungorna på hösten? De slits väl inte mer på vintern än på sommaren, upphängningarna tänker jag på.. eller. Barn som leker i snön (i det fall det är någon snö) tycker säkert det är lika roligt att gunga då som på sommaren och kommer ingen snö så är det väl ännu mer anledning att låta gungorna hänga kvar. Klart och beslutat - min gunga får hänga kvar! Lovar att jag ska kolla så att alla rep m.m är ok!
Fastnar vid orkidéerna på fönsterbänkarna, de är så vackra. Jag tycker ju om alla blommor, i alla färger och former men alltid haft viss förkärlek för liljor och orkidéer. Titta här - så HÄR vackra är dom!
Finns väl ingen som inte kan hålla med om att blommor är helt underbart vackra med sina olika färger, former, nyanser där de gör allt för att få någon insekts uppmärksamhet. Visst inbjuder de till att "krypa in" .. tänk en orkidé i "megaformat", kan se mig själv sitta där som på en stol, en tron med benen på den utskjutande "läppen", omringad av de vackra kronbladen.. blir lite avundsjuk på Tummelisa..
Nu ska jag fylla på kaffemuggen och ta en god smörgås. Tassar fortfarande runt - det ligger "grabbar" och sover lite här och där i soffor och sängar, Knatten (ja, han heter nästan så alla kallar honom det trots att han nu är 18 och 187 lång) hade med sig ett gäng kompisar hem så det snarkas lite överallt :) Har alltid varit mycket kompisar här hemma och det känns bra, ett tecken på att de trivs när de gärna är här.
Ja, det var lite funderingar så här på förmiddagen. Återkommer under dagen med ett nytt inlägg, impulsivt, hysteriskt, kreativt.. ja det är ett nytt litet projekt, få se vad det kan bli av det :D
Vad har hänt med Amaryllislökarna?
Den på sista bilden hade kommit långt, så det var dags för den att få sin plats i rampljuset. Fixade till den med lecakulor, mossa, en talgoxe plus en liten nyckelpiga. Har lite sparade blomdekorationer från tidigare arrangemang som nu kom till nytta. Vasen hamnade på köksbordet där vi kan njuta av den i väntan på att stängel och knopp ska växa till sig och slå ut.
Förhoppningsvis kommer lökarna skjuta upp sina knoppar med jämna mellanrum så att blomsterprakten varar långt fram i vinter. På några av dem poppar det också upp små sidolökar och det ska bli spännande att se om jag kan sköta om dessa så det blir än fler Amaryllisar nästa år.
Sockor för ömma fötter
Hittade ett tunt, mjukt ullgarn (80% ull, 20% polyamid) och knåpade ihop två par sockor till mig. Det värker och får inte sitta åt någonstans - dessa sockor blev helt perfekta för mina fötter. Ett par helgrå och ett par mönstrade.
En socka - flera sockor .. ja så ska det vara .. men jag använder nog ordet sockar i talspråk.
Tro på dig själv
