Innehåll


RSS 2.0

En son flyger iväg - igen.

Äldste sonen Alexander 25, åker till Manilla, Filippinerna på torsdag. Han har fått arbete på ett kontor, en supportenhet inom samma företag där han arbetat sedan i våras. Det kommer bli tomt, det kommer bli konstigt. Han har planer. Planer på att vara där ett tag för att sedan återvända hem och fortsätta utbilda sig. Vem vet, kanske blir det så, kanske inte.

Det Alexander bestämmer sig för att göra det gör han bra, så har det alltid varit, problemet har varit för honom att bestämma sig för vad han vill göra. Senast han gav sig iväg var i Januari då han blev antagen till en utbildning i Florida USA - journalistutbildning men valde att åka hem när han insåg att utbildningen inte levde upp till de förväntningar han hade.

Det kommer bli tomt, väldigt tomt. Ingen kan skratta så hjärtligt som han, ingen kan ta in ett rum på ett sätt som han, ingen kan ta så mycket plats som han. Han har en stor plats i mitt hjärta, fast det är ju självklart - jag är ju hans mamma. Mammor har alltid stor plats i sina hjärtan för sina barn. Den platsen i hjärtat blir aldrig tom, den är hans.

Ändå så vet jag att han kommer kännas nära. Vi kommer ha så gott som daglig kontakt via datorn, kanske prata mer än vad vi gjort sista månaderna.

Har idag haft mormor, morfar, syskon, mostrar, morbror mfl till Alexander, på ett litet "ha det så bra i Asien kalas". Det fick bli tacobufé med dajmtårta till efterrätt. Sådant som Alexander tycker om, han älskar dajmtårtan med de hemmagjorda marängbottnarna och jag såg glädjen i hans ögonen när den kom fram på bordet.

Allt smakade som det brukar - gott - och alla verkade mätta, nöjda och belåtna. Trevligt och lättsamt. Nu är det tyst.. nästan, bara en film som rullar nere i biorummet. Lilla "sötLovisen" och LovisMamman sover. Själv gjorde jag ett försök att lägga mig, läste lite men kände att jag var tvungen gå upp en sväng. Mycket tankar. Kroppen värker, är riktigt trött, sitter en stund, försöker slappna av innan nästa försök att sova.

Lite trött, lite ledsen, känns lite ensamt just nu.. trots att en son, en dotter och hennes sambo och deras barn - sötLovis är här..

Skickar mina tankar till mina barn och deras familjer - är så glad jag har er, så glad att ni finns. Ska göra allt jag kan för att er resa genom livet ska bli så bra som möjligt.

Dags att samla ihop mig och krypa ner igen.

Nu är det natten!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback