Du har då aldrig trott på tårar,
det passar inte för en karl
Om man är över femton vårar
finns inga känslor kvar.

Kan du förstå två våta kinder,
de torkar lika snabbt igen
Man rår ej för att tårar rinner, när man har mist sin vän.

Jag vill ha en egen måne,
som jag kan åka till
Där jag kan glömma att du lämnat mig
Jag kan sitta på min måne och göra vad jag vill
Där stannar jag tills allting ordnat sig.

Du tror du vet hur allt ska vara,
du vet när allting passar sig
Utom när jag ska förklara, hur jag känner mig.

Du bryr dig inte om mig mera,
och det har tagit mig så hårt
Du kan väl aldrig acceptera, att någonting är svårt.

Jag vill ha en egen måne,
som jag kan åka till
Där jag kan glömma att du lämnat mig
Jag kan sitta på min måne och göra vad jag vill
Där stannar jag tills allting ordnat sig.

Jag vill ha en egen måne,
jag kan åka till
Där jag kan glömma att du lämnat mig
Jag kan sitta på min måne och göra vad jag vill
Där stannar jag till allting ordnat sig.

Blev en kladdkaka idag - variant med kolaöverdrag, toppad med florsocker och hallon, tyvärr blev den lite för god. Serverad med lite extra hallon, vispgrädde och ev vaniljglass för den som vill, smakar ungefär som om man skulle äta julkolan med sked och tillbehör, jag vet att jag kommer må illa och ändå inte kunna låta bli att ta ytterligare en bit.

Fram till för något år sedan förstod jag inte charmen med kladdkaka, tyckte det var alldeles för kladdigt - typ - är den verkligen klar - dock är alla andra här hemma helt galna i kladdkaka! Efter att dottern bakat kladdkaka i både tid och otid så har jag vant mig och kan till och med bli sugen på någon av alla varianter med div olika smaker och överdrag. Idag på mellansonens stora dag blev det alltså kladdkaka med kolaöverdrag och jag fick "med beröm godkänt"! Bild nedan på resultatet.

Här är en länk till receptet men som vanligt kunde jag inte hålla mig strikt enligt anvisningarna utan tog i mer socker i kolan och la till en skvätt sirap samt vaniljsocker :)

http://www.tasteline.com/recept/Kladdkaka_deluxe_3

En 26-åring i går en 24-åring på tisdag och smörgåstårta i morgon - lyckades få dem med med fem dagars mellanrum och kanske hade det varit bättre att prickat samma dag ;) . Genom åren har det varit kalas i typ en hel vecka - hemma med familjen dagen de fyller sedan varsitt barnkalas mitt i veckan och tjocka släkten på helgen-

Nu när de är vuxna är det lite lugnare nu är inte alla mostrar, fastrar, farbröder, kusiner mfl med nu är det "bara" mormor, morfar och farmor, farfar plus vi i familjen och i år en liten nykomling - söta lilla Lovisen. Men ibland saknar jag allt stök med huset fullt av allt från gamla till unga och de sista släntrande iväg långt in på natten.

I morgon vankas det i alla fall smörgåstårta, räksmörgåsar och ananaspaj samt självklart stora godisskålen. Godiset inhandlades idag och jag höll på att smälla av när sönerna kom hem med två "säckar" blandat smågodis. De fick order av dottern att åka till största godisstället med över 600 sorter och gissa om de hade shoppat loss - kalaset gick på 350 kronor - bara godis OCH det var mitt kort det betalades med!! Nu sitter alla här hemma med varsin stor godisskål 18-åringen i biorummet med kompisar, 24-åringen i ett rum framför datorn och 26-åringen med sambo i vardagsrummet framför tv:n. Jag lovar att alla har varsin godisskål och det kommer ändå vara godis kvar när morgondagen är över.

Men jag förstår inte hur jag uppfostrat dem det fanns nästan inget jag ville ha i påsarna, i och för sig så äter jag inte "vanligt" godis, bara choklad och när jag letade riktigt noga så hittade jag några enstaka stackars chokladpraliner det var allt.

Tur för mig att jag har en hemlig chokladgömma av allra bästa sort och en alldeles egen "Casanova" som följer minsta vink bara jag trycker på rätt knapp :)). En chokladpralin, ett glas rött och en Casanova som ger behaglig massage utan att någonsin bli trött - och barnkalas med klassen är ett minne blott - tänk vad jag har det bra!

Massagefåtöljen är installerad, testad och till full belåtenhet men det lär väl ta ett tag innan man satt sig in i alla funktioner.

Den scannar av kroppen och ställer in rätt storlek och kroppslängd, man kan ändra vidd på "händerna", var den ska "knåda", på en liten fläck eller från huvud ner till fötterna. Luftkuddarna kan justeras i styrka likaså vibrationer, massagehastighet, kraft samt den infraröda värmen. Vill man ha musik kan man stoppa i en dvd eller använda det medföljande usb-minnet alternativt koppla egen mp3-spelare till stolen - önskar man sedan massagen synkroniserad med musiken så fixar man det med ett knapptryck. Det går att välja en mängd olika massagetyper eller färdiga program, man kan vara sittande, halvliggande eller ligga helt plant. Jag var dock lite orolig att det skulle dyka upp någon med en fråga om "min sista önskan" när jag låg där med händer och fötter fastspända, sladdar kopplade till stolen och digitala skärmar som blinkade.

Ja det mesta verkar finnas i det här elektriska monstret - det är bara påse på magen och droppflaska som fattas för att man inte skulle behöva resa sig överhuvudtaget. Skämt åsido, för min del får jag ta det lite försiktigt i början, det gör ruskigt ont i rygg och nacke så det gäller att försöka slappna av så mycket jag kan. Massagen djupt ner i ländryggen, rumpan, vaderna och fötterna var riiiiktigt skön. Har en förhoppning om att en stund i stolen varje kväll innan läggdags ska mildra smärtan på natten. Får göra en utvärdering när jag lärt mig hantera alla funktioner och använt stolen under en längre tid.

Just nu känner jag mig sååå nöjd med mitt köp så katten och jag spinner ikapp. Har ytterligare en idé såg att företaget som säljer / hyr ut stolarna tog 80 kr för 15 min så jag tänkte ställa en spargris bredvid (hehe). Nu är det nog med bra idéer för idag, är trött som ett ägg i både kroppen och huvudet.

Tog en bild, i dåligt ljus, på min hemlige älskare, vet inte vad jag ska kalla honom - don Juan kanske :))

Har en längre tid funderat på att skaffa mig en massagefåtölj och efter min lilla "vurpa" på E20 då uppenbarligen diskarna i ryggen fick sig ytterligare en liten törn så känns det än mer angeläget att unna mig lite kroppslig "rekreation". Läst om diverse olika modeller på massagefåtöljer och eftersom jag som vanligt aldrig kan bestämma mig så hade jag förväntat mig ett eventuellt beslut någon gång i december - ja, jag vet.. men så illa är det med min beslutsångest.

Men så idag eller rättare sagt igår dök den upp proffsmassagefåtöljen i megaformat, ett demoexemplar från ett företag som hyr ut fåtöljer till andra företag. Hörde av mig till säljaren igår och har gått som på nålar och inte vetat hur jag skulle göra, nämnde lite försynt här hemma mina tankegånger om ett eventuellt köp och det stora jublet bröt ut. Med fullt stöd i ryggen tog jag beslutet att "slå till", hörde av mig till försäljaren som bekräftade att just den fåtölj jag ville ha fanns kvar och kom överens om att jag ska hämta den i morgon.

Företaget som har agenturen och säljrättigheterna för denna fåtölj har kontor och utställningslokal endast ca sju mil härifrån och det är där min fåtölj finns - kan det bli bättre?

En massagefåtölj med ALLT man kan tänka sig - massage för hela kroppen inklusive fötter, armar/händer, värme, luftkuddar, dvd, mp3 spelare, avslappningsmusik, färdiga program med olika tekniker, punktmassage m.m. + full garanti. Vad den kostar tänker jag inte tala om men jag kan säga så mycket som att ordinarie pris är lika mycket som min bil kostar - men priset jag får ge är företagets inköpspris.

Ren lyx och jag är så oerhört glad och tacksam för att jag har möjlighet till det och kan den hjälpa till att lindra smärta och ge avslappning så är det värt varenda krona!

Mycket som handlar om barn nu, har haft denna i huvudet i flera dagar och visst är den både fin och tänkvärd!

Såg filmen "My sister´s keeper" för någon vecka sedan - med tanke på "gamla älskade barn" och när upphör ett barn att vara barn och har rätt till sin egen kropp. Rekommenderar varmt denna film som tar upp ett svårt ämne - donation från barn till barn.

Nej riktigt så illa är det inte men hyfsat fullt ös är det på en liten Lovis. Mamman och Pappan är i Göteborg så bus-Lovis är hos mormor och det blir många skratt åt den lilla krabaten som kryper runt i hundra knyck och härmar allt som låter. Nyss härmade hon en av hundarna när den snarkade hon är helt underbar jag vet inget ljud hon inte kan få fram och jag vågar knappt tänka på hur det ska bli när hon börjar prata, förmodligen inte en tyst minut :))

När hon skrattar så det bubblar i magen eller när hon böjer fram sitt lilla huvud och plutar med munnen för att ge en puss då smälter hela mitt hjärta och jag vill bara äta upp henne. Alla borde få känna hur det är att vara mormor eller farmor det går inte att beskriva precis som när man själv blev förälder går ej heller beskriva för den som inte har barn - det måste bara upplevas!

Hon står bredvid mig när jag sitter i soffan med datorn i knät - hon tittar på mig och drar en lång ramsa på "Lovis-språk" sedan sprider sig ett stort leende över hela ansiktet. Förmodligen sa hon något väldigt klokt men jag fattar inte ett smack men hon är lika glad för det.

Det kräver att ha barn, det är jobbigt och det kräver inte mindre när de blir större utan snarare tvärtom men det är värt varje minut, varje uppoffring, man får så otroligt mycket tillbaka och förmånen att följa en liten människa från spädbarn till vuxen det är en gåva värd att vårda!

Liten Lovis i morbror Alexanders knä, iklädd klänning som
Mormor´n såklart har stickat. Det lite rödlätta blonda håret har börjat
växa men det är långt kvar innan det är dags för flätor :)

Här försöker bus Lovisen öppna skåpet för att se om det finns något
fint porslin, Mormor´n springer ju runt och dricker kaffe ur en tråkig mugg
hela tiden.  

En glad son i huset, fick besked idag att han kom in på journalistutbildningen han sökt i USA. Jag är så glad för hans skull - det här är något han verkligen vill göra och ser fram emot jättemycket - och det ska bli både roligt och spännande att få följa vad som väntar honom de kommande åren.

Från att ha varit en "rebellisk sökare" som inte vetat vad han egentligen vill med sitt liv så fick han för ett år sedan en stark motivation till att bli journalist samt en önskan om att studera i USA. I två terminer har han nu läst in de ämnen han behövde för en ansökan till utbildningen han fastnade för i Santa Barbara, Kaliforninen, USA och idag kom antagningsbeskedet - starkt jobbat! Han ska läsa journalistik på Santa Barbara City College med siktet inställt att fortsätta på Universitet i USA, vi får se vilka vägar han tar och vart det leder, han får ta ett steg i taget.

Med ett leende på läpparna tänker jag på denne sonen i familjen som gör saker bra när han är motiverad, som är duktig i idrott - stor begåvning i både golf och bowling - lovande talang som tonåring men som inte valde att ta steget fullt ut. Blir smått irriterad på honom när han nu idag kan köra några serier i bowlinghallen eller en runda på golfbanan som om han inte gjort annat. Samma sak med skolarbete - hur många gånger har jag inte suttit på dessa utvecklingssamtal och hört lärarens ord "om han bara ansträngde sig lite - han har väldigt lätt för sig - synd att han inte tar tillvara sin kapacitet".

Vet inte varför det varit så här, saknad motivation kanske..  Motivation har han i alla fall haft det senaste året och som sagt man blir nästan lite irriterad över hur lätt han har för att läsa och ta in information. Hans egna ord " - Vad i h-e gjorde jag i skolan egentligen, det här är ju så j-a enkelt". Visst det är på gymnasienivå men ändå, han har lyckats dupera lärarna med sin verbala talang och det är MVG rakt över. Jag tycker det är ok med G att man klarar sina kurser men det är klart att man som mamma blir stolt och glad och framför allt känns nog glädjen lite extra just för att han förut inte tagit tillvara på sina "resurser". Har en svärson i familjen som är lite likadan, var vad jag förstått han också något av en rebell i skolan men som tagit revansch med besked han läser program och kurser på Universitet så det står härliga till - undrar i mitt stilla sinne om han någonsin ska sluta läsa - men det är en annan historia ;)

Spelar ingen roll vad man gör eller på vilken nivå bara man känner tillfredställelse med det man gör och att se någon göra något som den "brinner" för och är väldigt duktig på gör mig så glad. Som med dotterns silversmideutbildning - det gör mig varm i hjärtat att se hennes kreativitet och se hur hon utvecklas samt beundra hennes verk. Ja - minstingen (som blir 18 efter årskiftet) är såklart stolt över honom också och kommer vara det oavsett vad han väljer för yrkesval!

Idag är jag en stolt mamma och det har jag all rätt att vara!

Här en länk till skolan om någon är nyfiken - http://www.blueberrysprak.nu/college/santabarbara/utbildningar.asp

Vad hände egentligen med sommaren?

Efter trevande inledning och lyssnande på omgivningens planer för semester fick jag en idé om att skaffa en liten husvagn. Den skulle inredas till mitt eget syfte och passa bilen med drag, ett nostalgiekipage inrett på bästa tänkbara bekväma sätt för sköna veckor vid kusten och lugna helger med fiskspö och grill i Tiveden. Det var min tanke som långsamt växte fram.

Husvagn införskaffades, renoverades, målades, inreddes, tre nätter vid kusten, gjorde sista piffet i vagnen på luckor och toa, hade en känsla av stolthet över mitt verk, sen blev det svart.

Positivt: Jag fixade faktiskt helt ensam att både renovera och inreda en gammal husvagn till något som liknade en rullande compact living sommarstuga á la 60-tal.

Negativt: Jag fick ingen semester, tog inte in sommaren, hann aldrig känna lugnet och känslan av ledighet och avslappning.

Likt en klubbad säl gick jag ned för räkning och undrade i mitt stilla sinne varför i .. ska jag ens försöka resa mig upp igen. 

* * *

Sittande i badkaret klockan halv fyra mitt i natten med duschhandtaget i handen, låter det svala vattnet försiktigt gå över kroppen för att avleda signaler av klåda till hjärnan. Sitter kvar tills jag hackar tänder och skakar av vattnet, som nu känns iskallt, men som hjälpt mig lindra de hettande nässelutslagen en stund.  Ilska, besvikelse, tårar och maktlöshet löser om vart annat och frustration över känslan av ett liv som "vingklippt" fågel sköljer över mig.

Jag ger 100% av mig i allt det kommer jag alltid göra även om det tar emot och med en dåres envishet intalar jag mig att "det kommer bli bra". Jag gillar oli.. jag, nä just det, jag gillar jag, vet att jag har kvaliteér och kunskaper som människa, jag tycker om mig som jag är men jag tycker inte om mitt liv som det är. Saknaden av mycket är stor och kraft går åt till att hitta glädje i det jag har i stället för sorg i det jag saknar.

Jag ska ta tillbaka mark.. sakta men säkert, lite i taget och hoppas att varje fall tillbaka inte blir lika djupt. Jag bär mitt huvud högt trots smärta i kropp och själ men jag vet vad jag är, vad jag har att ge och vad jag kan. Jag tycker jag är bra för jag provar nytt och tycker om att göra saker och det är kul när min hjärna drar iväg med mig på nya projekt man kan inte kunna allt men man kan kunna lite om allt - så tänker jag. Stackars experter som vet allt om så lite.. fast dom är så bra för oss som vill kunna lite om allt för när vi är inne på just deras område och utforskar så blir vi själva lite av en expert för ett tag just på grund av deras hjälp.

Jantelagen - släng dig i väggen! Det är synd om den som inte fattar hur bra jag egentligen är. Det är jag och Lotta på Bråkmakargatan "som kan allt utom att åka slalom" - fast jag kan ju det med .. shit vad jag är bra!! Å så Lovis förstås, hjälpars den lilla ungen hon kan hon .. oj oj oj.


Jaha, det var det... få se nu vad jag som är så himla bra ska hitta på för nåt bra.. städa.. ja just det städa var det och det är ju jag skitbra på! Ja just det jag glömde... jag är ju skitsnygg också!