I veteranbuss till "Gammelvala"
Samling i Sjötorp där en del av resenärerna plockades upp.
Lite bilder inifrån bussen som verkligen är renoverad till perfekt originalskick - imponerande! Bussen är från fabrik specialutrustad som turistbuss och har gått i trafik på Läckö utanför Lidköping. Bredvid klockan sitter almanackan kvar med sista dagen som bussen var i trafik, 6:e december 1976.
En del av gänget i bussen gör sig klara för fikapaus på vägen upp och musiken till kaffet bestod av gamla godingar i form av 45 varvare - coolt!
Framme vid Brunskog och Gammelvala.
Här ser vi en ångmaskin och gör ett besök i smedjan. I en utställningslokal hade man byggt upp bland annat ett flickrum från 50-talet och ett kök från 20-talet, köket innehöll även två husmödrar :) På sista bilden pågår papperstillverkning och där kunde man även få möjlighet att tillverka sin egen anteckningsbok.
Polisen hade kommit ända från Norge i sin lilla VW. Kolamilan spred både rök och doft men den nådde inte ned till sjön där man växtfärgade ullgarn på gammalt tradiononellt sätt, garnet tvättades i sjön.
Området var fyllt av veteranbilar och även "Bosse bildoktorn" var där för att svara på bilfrågor. Han stod också vid infarten och hälsade alla välkomna när vi anlände gick till och med in i vår buss och hälsade.
Många fina bilar som sagt... men inte alltid så lätt få folk att flytta på sig när man försöker fotografera.. hmm och "herrn" med bar överkropp borde väl om någon förstått att flytta på sig.. eller? För övrigt tycker jag det är dålig stil och osmakligt att gå med bar överkropp på sådana här arrangemang
.
Hängrännetillverkningen såg ut ta tid! Möjlighet fanns också att åka en tur med den fina passagerarbåten Wermeln eller välja den lilla ångbåten smulan. Självklart måste man också besöka handelsboden.
Den fantastiskt vackra röda bilen av märke Packard var nog i alla fall min absoluta favorit! På plats fanns även en liten mopedbil, undrade lite för mig själv hur långt man orkar åka i den.
Vår buss står redo för avfärd. Bussen väckte stort uppseende både på plats och vid fikastopp på fram och tillbakavägen och jag måste säga att jag hade inte förväntat mig en så komfortabel resa i en så gammal buss.
Mycket fanns att se, vävning, sömnad, stickning, träsnideri, drejning, taktillverkning, bakning .. ja jag vet inte allt... Köpte jag något? Tittade mest men två handgjorda sopborstar blev det, en till garaget och en till att sopa framför dörren med och så en påse godis till en liten tjej som väntade här hemma :)
Här en länk till Gammelvalas sida på nätet för den som vill veta mer. Väldigt trötta ben men resan var väl värd!
Tvåsamhet
- Det är lättare vara själv när man inte är ensam -
- anneli - 
Mormorsträsket
Har fastnat lite i mormorsruteträsket tror jag ... fick en idé att göra en matta av mormorsrutor "big size", megarutor i stället för överkastet som i och för sig blev kuddar.. är ni med?
Virkade tre stora mormorsrutor à 70 cm i tre olika färger som jag virkade ihop som vanligt och avslutade med en brun kant med fasta maskor runt alla tre rutorna. Garnet är väldigt mjukt så mattan vill dra sig lite i kanterna men efter att ha tvättat den och låtit den torka plant är det mycket bättre. Så här blev resultatet av mattan i dubbelt bomullsgarn från spinneriet i Ullervad - (Kampes 8/8 soft).
Mattan lyser verkligen upp det annars så beiga/vita sovrummet.Hade även planer på att lägga den på balkongen så vi får se om den blir kvar i sovrummet. Nu ska jag bara få till några fler kuddar i mormorsrutor att lägga på det vita virkade överkastet (se tidigare inlägg här).
Börjar också få lite snits på det här med att virka korgar/väskor och har gjort mig en rejäl garnkorg eller kanske ska kalla den väska den blir ju lite mjuk och formbar när den virkas så hög trots det kraftiga makramégarnet. Gjorde fyrkantig botten och virkade upp till den höjd jag önskade med fasta maskor, bytte till svart färg och virkade första varvet med fasta maskor i yttersta bågen (tyckte det var snyggt att få en vit kant längst upp mot det svarta) vek sedan ned den svarta kanten och virkade två handtag. Jag kan lova att denna är riktigt rejäl och det går i mycket! Kan även använda den som picknickkorg/väska är ju smidig att tvätta då det bara är att slänga den i tvättmaskinen. Man kan även vika ned handtagen och vika upp den svarta kanten så den blir mer "säckliknande" om man vill.
Ja det är lite av vad jag sysslat med de senaste dagarna när vädret varit lite sådär. Fast om jag ska vara ärlig så har det känts helt ok med lite regn då har man ju anledning att sitta inne och "knåpa" :))
P.S. Här är en till som fastnat i mormorsträsket och självklart har hon en egen virknål och eget garn :D
Bil(d)kavalkad
Mormor tvättade och polerade "sommarbilen" sedan åkte liten Lovis cabriolet till bilträff i Hajstorp och mötte upp gamlamormor och gamlamorfar!
Gamlamorfar var stolt så han höll på att spricka och gick runt med lilla Lovis och tittade på alla bilarna.
Det var mååånga bilar - flera hundra och säkert tusen personer.
Även många motorcyklar.
Bilar och människor ringlade längs kanalen - en underbar kväll i solen!
Vet inte vem som mådde bäst - en liten Lovis på bordet med en hel burk jordgubbar eller gamlamorfar som sken i kapp med solen i Lovis sällskap.
Avslutar med bilder på gamlamormor och gamlamorfars vänner i deras lilla söta bil - brum, brum sa lovis :))
Det var en liten glimt från en underbar kväll med många glada människor, fina bilar och en Lovis på toppenhumör.
Trasor och virkade korgar
Klippte sönder resterna från husvagnsgardinerna till mattrasor.
Började virka en korg.
Jaha... och vad ska man ha den till? 
På huvudet kanske.
Njae.. inget vidare nöjd med den där men tycker ändå att tanken var god så skam den som ger sig.
Gjorde nytt försök med grönt makramégarn, virkade fasta maskor, stolpar och hålmönster. När den var klar vek jag ned överkanten, och virkade några blommor att dekorera korgen med. Kanten kan vikas upp och man kan även trä ett band i hålmönstret runt korgen om man vill.
Känner mig riktigt nöjd med denna, stadig och bra i formen, men vet fortfarande inte vad jag ska ha i den men den var kul att göra och den pryder sin plats på bordet :D
Flyttat projektmål
Tanken är att göra varje kudde i en färgskala, en sida enfärgad i olika nyanser och den andra med huvudfärgen som grund uppblandad med andra färger. Började med "kudde blå" och precis fått den klar. Rutorna har jag virkat ihop det är lite mer arbete än att sy ihop men jag tycker det blir snyggare så det är värt merarbetet.
Här några bilder på rätsidan av de två delarna, fram/bak på den blivande kudden ...
... och baksidan. På närbilderna ser men hur sömmarna blir på respektive sida när man virkat ihop rutorna. Rutorna läggs räta mot räta och så virkar man maska för maska med smygmaskor i ytterbågarna, först vågrätt sedan lodrätt - ja, så gör jag i alla fall :) Virkade sedan på samma sätt ihop kuddens båda sidor och lämnade en öppning bred som en ruta i en av kanterna för att kunna få in innerkudden. Nästade ihop öppningen med nål och tråd.
Så var första kudden klar, bara att välja vilken sida man vill ha som framsida.
Ja.. man kan ju ha den i soffan/fåtöljen också om man vill. Den får väl ligga där tills den fått sällskap av de andra färgerna :)
Nu blommar det!
Ja, nu blommar det i mina lådor och jag är nöjd med årets petunieblandning både runt burspråket och på balkongen. Valde i år blandade färger - rött, rosa, lila, blått i olika nyanser, slumpvis planterade i lådorna.
I en av krukorna har jag en så fantastiskt fin blomma, kommer tyvärr inte ihåg vad den hette men visst är den vacker!
Sötbär och bigarråer är det i massor men tyvärr verkar alla Västra Götalands kajor hittat hit så det återstår att se hur mycket som blir kvar - surt sa räven.. men det sa inte kajorna.
Även tystnaden har ett slut
Boken "Även tystnaden har ett slut" av Ingrid Betancourt är återberättelsen av hennes sex år i fångenskap som gisslan hos den marxistiska FARC-gerillan djupt in i Amazonas djungel. Ingrid Betancourt är colombiansk politiker och antikorruptionsaktivist och i presidentvalet 2002 ställde hon upp genom sitt "gröna parti" som presidentkandidat. Här en länk till artikel i SvD om henne.
Gruppen som har hand om henne och hennes medfångar i den colombianska djungeln förflyttar sig hela tiden genom att hugga sig fram i den svåra terrängen där ingen tidigare gått och nya läger sätts upp och tas ned för att man inte ska bli hittad av den colombianska militären. Ingrid som är väl känd för sitt politiska engegemang i Colombia anses som en "viktig" fånge av gerillan och man titulerar henne "Doctora Ingrid" samtidigt som hon utsätts för förnedringen att vara fråntagen sin frihet.
Ingrid är en stolt kvinna och vägrar inrätta sig efter FARCs order för vad som ska gälla för de tillfångatagna, hon ifrågasätter, svarar ironiskt på frågor, vägrar acceptera sin fråntagna frihet och gör ett flertal rymningsförsök. Hon är orädd och under hela hennes vistelse planerar hon för att ta sig därifrån. Hennes ovilja att inrätta sig och hennes uppriktiga sätt gör att hon blir illa omtyckt av både medfångar och gerillasoldater.
När jag läser boken fascineras jag av Ingrid Betancourts minne, att hon så detaljrikt kan komma ihåg och återberätta det hon varit med om, beskrivningar av händelser, människor och platser. Hon skriver på ett sätt som gör att jag gång på gång får påminna mig om vad det är hon egentligen går igenom, hennes styrka i att inte låta sig "fastna" i rollen som fånge gör det svårt att ta till sig att hon faktiskt drabbas av svåra livshotande sjukdomar, blir svårt undernärd, misshandlad, fängslad med kedjor och i perioder fråntagen all kontakt med övriga i lägren.
Boken ger en bra inblick i vad som händer med oss människor när vi blir frihetsberövade och tvingas leva tätt intill andra i samma situation. Man kan tycka att det skulle ge en stark samhörighet och vilja att sträva åt samma håll och hålla ihop men istället utvecklas avundsjuka och girighet och fångarna tappar de sociala mönster man följt när man levde i frihet vilket leder till upprepade konflikter.
Utdrag ur boken:
"Ofta kände vi lukten av grillat fläsk i näsborrarna, men vi fick aldrig något. När vi sa et till Rogelio kom han nästa gång med sin matgryta på utsträckta armar, och mitt i den tronade ett grishuvud på en bädd av ris. Grishuvudet hade så mycket tänder så att det såg ut som om djuret log. En skrattande gris, tänkte jag för mig själv. En svärm av grönskimrande flugor surrade kring grytan som grisens personliga eskort. Det var verkligen äckligt, och det var alltså för detta som vi slogs! Vi var hungriga, vi hade ont, vi började uppföra oss allt värre och värre motvarandra."
Ingrid Betancourt beskriver hur hon konstaterar att även hon själv "förvandlas" till någon hon inte vill vara. Hon gör saker, säger saker som hon aldrig skulle kunna tänkas göra när hon levde i frihet. I boken får man följa hennes tankar och hennes betraktelser av både FARC-gerillans medlemmar och hennes medfångar, hon är en god iaktagare och lägger också mycket tid på att rannsaka sig själv, sitt handlande och sina tankar.
Vid flera tillfällen har apor närmat sig lägret/lägren och vissa individer hade blivit som "maskotar" för lägermedlemmarna. En liten apa fick namnet Christina och var som ett litet barn för dem. Ingrid förstod snart att för gerillasoldaterna var detta "gullande" bara en sorts lek med maten och de små aporna hade inget värde i deras ögon.
Utdrag ur boken:
"Vi var hungriga, vi hade inte fått kött på veckor. Det var visserligen sant, men det var inte tillräckligt skäl. Jakt var svårt för mig att acceptera. Hade jag alltid känt på det sättet? Jag visste inte. Jag hade tagit mycket illa vid mig med guacamayan som Andrés hade slaktat för nöjes skull, och av Christinas mors död. Hon hade ramlat ned ur trädet när kulan trängde in i magen på henne. Hon satte fingret i såret och tittade på blodet som sprutade ur det.
- Hon grät, jag är säker på att hon grät, hade William sagt skrattande. Hon visade mig blodet på fingrarna som om hon ville att jag skulle göra något åt det, och så satt hon fingret i såret för att visa mig det igen. Flera gånger gjorde hon så, och så dog hon. De är ju som människor, de där djuren!
Det var hans slutsats. Men hur kunde han då döda ett djur som såg honom i ögonen, som han hade etablerat kontakt med? Men det var väl så att det inte spelade någon roll längre när man redan hade dödat andra människor. Skulle jag kunna döda? Ja, visst skulle jag det! Jag hade alla goda skäl för att säga mig att jag hade rätt att döda. Jag var full av hat gentemot dem som förödmjukade mig och uppernbarligen gaddes så åt min smärta. Eftersom jag inte hade något annat sårade jag dem med min tystnad vid vartenda ord, varenda order, varenda förolämpning. Jo, visst var det så! Jag skulle kunna döda, jag också! Och jag skulle också kunna känna nöje av att se dem sticka fingret i såret och titta på sitt blod och förstå att de skulle dö och hoppas på att jag skulle göra något medan jag bara stod där och lät dem dö. Den där eftermidagen när jag satt där i det förbannade regnet, hopkrupen kring min olycka, förstod jag att jag skulle kunna vara som de."
Rekommenderar absolut att läsa denna bok den enda negativa synpunkt jag har är början på boken som jag upplevde lite förvirrande då berättelsen inte är kronologisk och jag hade lite svårt ta till mig när i fångenskapen händelserna utspelade sig men efter något kapitel är handlingen lättare att följa då händelserna kopplas ihop.
Här ett videoklipp när den grupp som befriades tillsammans med Ingird Betancourt kommer ut från flygplanet och möter vänner, släktingar, press för första gången. Rörande bilder när man läst boken och förstår vad de har bakom sig.
Skulle gärna läsa mer om tiden efter frigivningen, hur hon klarat att återgå till ett liv i frihet, hur fångenskapen påverkat henne och jag hoppas att hon skriver ytterligare en bok om åren från 2008.