Det finns tre hundar i familjen och för tillfället bor alla tre hemma hos oss då dotter och svärson håller på att flytta. Alla tre hundarna är stora hundar så ni kan själva räkna ut hur det ser ut i hallen och det är tur att det är klinkers på golvet som står emot stora tassar med smuts och grus.

Vi börjar med Mr. Grim, jätten i sammanhanget - det är svärsonens hund en blandning av Vit Herdehund och Schäfer vilken är STOR och svart.

 

 Grim är sex år gammal och en trogen följeslagare till sin ägare som han lyder blint, ja förutom när någon katt inskränker på hans revir :) Han ligger gärna inne på hallgolvet och är nöjd bara han får gå ut och göra sina behov. Tyvärr så dras Grim med diverse allergier/överkänslighet som yttrar sig i klåda och kraftiga röda hettande hudutslag men efter många veterinärbesök och mycket noga utprovad diet så hålls det nu i schack med hjälp av kortison.

Nummer två i skaran är härliga "korthårig collie/shcäfer blandningen" Vilda som är min dotters hund. Hon är två och ett halvt år och väldigt lydig och följsam, verkligen tacksam att umgås med.

 

 

 Vilda är inte helt olik en "vildhund" med sina stora öron och fläckiga teckning ;)

Sist men inte minst har vi husets egen blondin-Kelly som är en golden/labbe/shcäfer blandning på sju år.

 

 

Kelly är en hysteriskt glad hund som älskar allt vad människor heter och som självklart tror att alla också älskar henne ;) Hon är lite mitt dåliga samvete då jag borde lagt mycket mer tid på att träna henne när det gäller möte med andra hundar när hon är kopplad. I koppel skäller hon hänsynslöst på andra hundar samma sak när andra hundar passerar trädgården, i löst tillstånd rusar hon fram gläfser lite och hoppar mest runt i hopp om att få leka. Många - speciellt de med lite mindre hundar - tror att hon är livsfarlig när jag vid promenad passerar dem med en hysteriskt skällande och dragande hund samtidigt som jag skäms för hennes beteende.

När jag går med henne lös i skog och mark följer hon mig slaviskt och kommer direkt på inkallning - sköter sig exemplariskt utom när vi ev. möter annan hund som hon självklart ska fram till. Däremot här hemma i trädgården om hon lyckas ta sig ut så gör hon ett varv i kvarteret och kommer inte förrän hon tagit en runda i alla grannars trädgårdar. Hon vet till exempel precis vilka grannar som har katt - alltså där det finns kattmat i köket - hos dem öppnar hon ytterdörren (ja hon öppnar dörrar både inåt och utåt) och ser till att hon får sig ett skrovmål. Här hemma gick det så långt att hon till och med vred om låset på insidan för att ta sig ut - har dock lyckats få henne sluta med det - i grannskapet går hon under smeknamnet "utbrytardrottningen". I trädgården har hon tagit till alla medel för att ta sig ut - under staket, hoppar över 1.20, drar grindar åt sidan, trycker ner staket, går via dammen vintertid o s v. Har nu en frist då jag åtgärdat det senaste rymningstilltaget vid grinden på baksidan resultatet blir att hon inte får vara ensam ute då hon är så uppfinningsrik.

Har börjat cykla med henne och framgångrikt cyklade jag förbi en trädgård med hund häromdagen, utan att behöva stanna cykeln och utan att hon drog och skällde allt för mycket trots att den lilla pudeln i trädgården skällde oavbrutet på oss. Även igår blev vi utsatta för ett test då jag cyklade om en gående med hund, Kelly skällde självklart och drog men inte mer än att jag fick sätta ned foten, ta tag i kopplet och lyckades få hennes uppmärksamhet och fortsätta cyklandet. Det känns som en liten seger, ska fortsätta mitt cyklande och hoppas nå resultat i att hon ska ignorera andra hundar, skulle vara väldigt skönt att slippa blängande blickar och muttrande från andra hundägare när man är ute och promenerar.

Det här är som sagt mitt dåliga samvete och jag vet att det är mitt fel då jag också på grund av hennes beteende undvikit att ta promenader just för att slippa möta andra hundar och har valt att hellre gå i skogen där risken att möta någon är mindre än när man går på promenadvägarna.

Här hemma charmar Kelly lätt besökare med sitt glada sätt och framförallt sin alldeles helt underbart mjuka päls. Pälsen är som på en valp och allt som oftast får jag frågan när någon klappar henne "hur gammal är hon?" man tror att hon inte fått sin "riktiga" päls - ja och hennes sätt är ju som sagt också minst sagt valpigt och hon är väldigt "blond" - ett stort leende hela hon ;)