Medicinskt dilemma
Jag låser in mig i min bubbla, försöker se till så vardagen flyter på, läser böcker på kvällarna och låter tårarna rinna på nätterna.
Pratat med min läkare, för vilken gång i ordningen vet jag inte, om att prova någon annan medicinering för min Urtikaria. Det har kommit en ny medicin som i vissa länder släppts för Urtikariapatienter med mycket gott resultat. I Sverige används medicinen idag för patienter med riktigt svårartad astma.
Läkemedlet heter Xolair och ges i injektionsform.
Läkemedlet kan ge en viss förhöjd risk för cancer, 0,5 %, i gjorda tester, jämfört med 0,2 % i kontrollgruppen samt en hel del andra biverkningar. Dock så verkar det man kommit fram till när det gäller den förhöjda risken för cancer ej vara ett klart samband när man läser rapporterna från utprovningen. Däremot sägs det att den ger förhöjd risk om man har ärftlig risk för cancer eller är rökare.. Svårt förstå vad man egentligen kommit fram till och jag känner mig lite förvirrad.
Vänder jag på det här så är en 0,5 % förhöjd risk inte mer än vad jag utsätter mig för i andra lägen genom att köra bil, äta diverse godsaker eller i övrigt komma i kontakt med miljöer och ämnen som kan påverka min hälsa. Så det lutar dock åt att om jag får möjlighet att prova detta läkemedel så kommer jag nog göra det. Att få bli fri från 19 års "brinnande helvete" om nätterna låter nästan för bra för att vara sant, skulle det sedan göra att tröttheten minskar så kan jag inte mer önska.
Inte blåtand men blåtå
Sitter med laptopen i knät, högläge på vänsterfoten, X-factor på TVn och ett glas vin bredvid och har kastat in några bokrecensioner på bloggen. Ligger ju som sagt tidigare efter med recensioner av de böcker jag läst men börjar så smått knapra i kapp.
Varför har jag foten i högläge? Bar mig som vanligt dumt åt!
Fick för mig att flytta massagestolen som väger hundra kilo. Den har hjul så man kan rulla den men det är tungt. Bestämde mig för att den skulle få stå i gästrummet i stället för vardagsrummet. Kom tyvärr inte så långt innan jag lyckades rulla upp den på stortån - ajajaa - det gjorde ont! Nu får jag nog räkna med en blå tå framöver.
För övrigt så har dottern och dotterdottern idag flyttat ut från gästrummet till en egen lägenhet. Senaste veckorna har gått åt till att spackla och måla lägenheten, jag får återkomma med bilder i senare inlägg.
Med andra ord så har jag ett gästrum ledig igen :)
Sång till den storm som ska komma - Peter Fröberg Idling
Senaste boken jag läst är "Sång till den storm som ska komma" - Peter Fröberg Idling. Mycket annorlunda skriven och utspelar sig sensommaren/hösten 1955 i Kambodja där Sar (senare Pol Pot) deltar för Oppositionspartiet i landets första Parlamentsval. Det är en poetisk roman där första delen skrivs i "Du-form", jag kan inte minnas att jag läst en roman skriven på det viset tidigare.
Boken ger en bra bakgrund till det politiska spelet i Kambodja. Skulle önskat att man fått hela historien berättad men förhoppningsvis kommer det en uppföljare. Måste läsa hans tidigare "Pol Pots leende" som ej är en roman utan en dokumentär - då kanske alla bitar faller på plats.
Då jag tycker om att varva olika typer av böcker och författarstilar passade denna mig utmärkt nu och romaner med äkta historisk bakgrund tilltalar mig alltid.
I midnattens stillhet av Denise Mina
Läst " I midnattens stillhet" av Denise Mina. Kände hela boken som om jag typ såg delar av den framför mig och konstaterar i efterhand att den gått som TV serie i BBC:s regi, med kriminalinspektör Alex Morrow som är bokens huvudperson. När det gäller boken är jag inte imponerad, tycker att "bovarna" framställs som klumpiga clowner, en parodi på förbrytare. Tycker dock om karraktären Alex Morrow, tuff, bestämd och mycket kompetent kvinna som får slåss för sin jämställdhet bland männen på stationen.
Nja.. den får knappt mer än godkänt för mig. Köpte även boken "Getingsommar" samtidigt, som är del två i serien om Alex Morrow, kanske kan den lyfta mitt omdöme om Denise Minas kriminalromaner.
Gustavs grabb - Leif GW Persson
Boken "Gustavs grabb"av Lef GW Persson. Ja, vad ska man säga, Leif berättar sin historia som han uppfattar den (hans egna ord). Intressant få läsa den och få en bredare bild av honom som människa och han skriver verkligen rakt på sak om sin syn på människor i hans närhet både kända och okända.
Tycker dock att han förstorar upp sin sk "klassresa" då han i mina ögon hade en ganska god barndom, familjen hade stor lägenhet och sommarställe (inte alla som hade råd med det) samt en välbärgad morfar, men i jämförelse med klasskamrater som kom från "rätt" område i Stockholm så är det så klart skillnad.
Tycker dock att han förstorar upp sin sk "klassresa" då han i mina ögon hade en ganska god barndom, familjen hade stor lägenhet och sommarställe (inte alla som hade råd med det) samt en välbärgad morfar, men i jämförelse med klasskamrater som kom från "rätt" område i Stockholm så är det så klart skillnad.
Min känsla genom boken är att författaren har ett stort behov av att framhäva sin klassresa och sin egen kompetens. Troligtvis efter vad som framkommer i boken så är Leif GW Persson ingen lätt person att leva med och den den perfektionism och korrekthet som är viktig för honom när det gäller hans arbete gäller inte när det kommer till hans förhållande till kvinnor ej heller äktenskap. Leif är i boken mycket ärlig och berättar öppenhjärtligt om sina tillkortakommanden i många avseenden.
Absolut värd att läsa.