Efter att min urtikaria/nässelfeber hållit sig en lång tid på som jag tycker ganska låg nivå och vilket jag varit väldigt tacksam över så har jag nu med dunder och brak gått in i ett skov där klådan finns på stora delar av kroppen. Det lever sitt eget liv och jag kan inte hitta något jag gjort som har triggat detta utbrott och jag hoppas innerligt att det ska gå tillbaka till en lägre nivå igen. 

 

Känner mig ganska liten inför dessa utbrott som jag inte kan påverka och känslan av att inte duga vill krypa inpå, tankar som "vem vill leva med en människa som inte är helt frisk som får utslag över hela kroppen" tränger sig in. Jag slår tillbaka med att jag vet att jag har så mycket att ge, att jag är precis samma människa nu som innan jag fick denna diagnos, jag vet att jag har så mycket glädje och kärlek att förmedla och jag vet att jag inte kommer ge upp. 

 

Jag vet också att jag inte vill vara ensam, jag vill dela mitt liv, mina tankar och annat med någon, ha någon att hålla om, krypa intill, någon att uppleva saker tillsammans med, någon som är det där lilla extra och som vill vara med just mig och som jag kan finnas för när den behöver. Tyvärr är singelköttmarknaden allt annat än vacker och ibland får man känslan att vissa tycker att man ska "ta den man får" med synpunkter som "han som är så snäll" eller "hans som har det så bra ställt" o s v ..  att man som kvinna i min ålder ska känna tacksamhet för att det finns någon som vill ha en. Fast det är ju inte det som är problemet.. singelmän verkar det drälla av när man är ute på något och kommentarer om både det ena och det andra är uppenbarligen helt ok att slänga ur sig. Samma sak på singelsiter, där utseendefixeringen är stor och i mina ögon korkade försök till att få kontakt som "Snygg du är, vad gör du i kväll" hör till vanligheterna vilket får mig att rygga bakåt och tänka att det inte är så konstigt att många män är singlar.

Jag vill träffa någon jag kan känna samhörighet med, behöver inte ha samma intressen eller åsikter men någon som är i samma generation, någon att prata med på samma "nivå", någon som är ödmjuk inför andra och som uppskattar livet, som vill ge och ta emot kärlek. En person som vill se det positiva i stället för det negativa, någon som har förmågan att trivas oavsett om det är i litet torp eller i ett slott, någon som är ärlig, generös och framför allt glad. En öppen person som vill prata om allt, någon som kanske ser lite mer i livet än att vi bara ska leva och dö, någon som faktiskt uppskattar att leva..och som kanske ibland tänker lite längre än så.. hmm, någon som förstod det där?? 

 

Är jag kräsen?? Kanske är jag det .. men jag är i min fulla rätt för ingen ska någonsin mer få göra mig illa eller förnedra mig. Jag skulle aldrig själv förnedra någon med att vara otrogen, ljuga, gå bakom ryggen o s v. Den gyllene regeln som många slänger ur sig likt en klyscha betyder mer än bara ord för mig - "(Mt 7:12) Allt vad ni vill att människorna ska göre er ska ni också göra dem ..."  Så enkelt och uppenbarligen så svårt att efterleva när man ser hur det ser ut i världen.

Att se saker ur ett positivt realistisk synsätt tror jag är det bästa tankesättet när man ställs inför problem. Realistiskt granska, hitta det positiva, spinna vidare på det och fasa ut det negativa, så det är vad jag försöker göra nu. Rent faktiskt realistiskt kan jag konstatera att klådan är ganska jobbig och jag använder positiva tankar för att tränga undan de negativa som vill fokusera på den smärtande huden. Rent faktiskt realisktiskt konstaterar jag också att jag lever ensam men jag vet att när rätt man dyker upp om han visar att han vill vara med mig och uppskattar mitt sällskap så kommer göra allt för att just den mannen ska få känna sig älskad och lycklig.

 

Jag tar mitt skissblock och ritar lite det gör mig glad, balkongdörren är öppen, regnet hänger i luften men fåglarna kvittrar för fullt i träden som om solen lyste från klarblå himmel. Jag spinner vidare på kvittrande fåglar i ett stilla regn och känner ett lugn inför att livet trots allt är en underbar gåva värd att vårda.