Det var väldigt länge sedan jag skrev något i den här bloggen, faktiskt över två år sedan. Har ofta behov av att skriva eller på andra sätt uttrycka mig och till viss del så har facebook fyllt det behovet men har på senare tid känt att jag har mer att få ur mig än jag kan skriva där. 

 

Fortfarande känner jag på samma sätt som när jag började skriva denna blogg att jag skriver för min egen skull, skriver för att låta tankarna får fritt spelrum och om någon läser eller ej spelar inte så stor roll. Skulle jag dock trots allt kunna förmedla något positivt till någon så gör det mig självklart glad. 

Så vad har hänt de här dryga två åren? Jag börjar med den utbildning "Livet" som jag kastades in i för drygt 50 år sedan. Under dessa två år har jag nog lyckats landa och känna mig trygg efter ett antal år där jag fick dra lärdom av hur det känns att blir bedragen och lämnad, hur det känns när familjen splittras och hur det känns när den man levt hela sitt liv tillsammans med går bakom ryggen, ljuger för att sedan fortsätta sitt liv med en annan kvinna. Jag har lärt mig hur det känns att känna sig värdelös, oduglig, ratad ... jag har lärt mig att förståndet säger en sak och känslan en annan. 

Livet så här lång har lärt mig att jag är än mer tillitsfull än jag själv trott, har jag lovat något så menar jag det och har väldigt svårt för att svika eller att bli sviken. Det ligger djupt i mitt hjärta när jag ger ett förtroende och jag förstår att jag här är sårbar då jag också förväntar mig att det andra säger till mig är vad de menar, det andra lovar är vad de kommer att stå för. Det blir ett hårt slag när förtroende visar sig bara vara ord .. 

Jag har tagit flera steg, jag har vågat öppna mitt hjärta som jag hållt så hårt av rädsla att bli sårad, utnyttjad, jag har tillåtit mig att känna kärlek. Tyvärr klampade jag rätt i klaveret då det visade sig att någon jag träffade redan hade en annan vid sidan om - tack och hej leverpastej - att denne någon sedan vill ha mig tillbaka, är ledsen och ångrar sig är inget som berörde mig överhuvudtaget. Livets erfarenhet  har gjort mig stark på det sättet att kan den person jag är tillsammans med inte vara ärlig och visa fullt förtroende då är det för mitt eget bästa att bryta. 

Då jag själv är väldigt mån om de människor jag älskar och ger allt för att de ska må bra och känna sig uppskattade så passar det gamla uttrycket "strö pärlor för svin" väldigt bra för det är något jag inte kommer att göra. Den person jag älskar ger jag frihet att vara som den vill, vara den den är och göra det som gör att den mår bra och förhoppningsvis är jag en del av att just den personen känner sig lycklig och mår bra. Är det inte det vi alla söker? En kärlek som bygger på fullt förtroende och glädje. Glädje över att se sin partner lycklig, glädje över att göra saker tillsammans, glädje över att partnern kanske har en hobby som gör att den mår bra.

Livet har visat mig att det inte alltid är så, jag ser förhållande där man inte ser det fina hos den andra, där man inte uppskattar ens partners kvalitéer, där man ser det negativa, där man gnäller i stället för att uppmuntra, där man tjafsar i stället för att prata, där ens eget ego betyder mer än förhållandet. Man kan inte göra om en annan människa och varför skulle man? Visst är det härligt att vi människor är olika så länge vi håller oss inom ramen för vad som är lagligt. Visst är det härligt att utbyta erfarenheter och kunskaper, visst är det härligt att låta en människa vara precis som den är och uppmuntra dess fina goda sidor i stället för att gnälla över och se det som är negativt .. vilket oftast är rena bagateller som växer sig stora som hus.

 

 

Jag älskar livet, jag älskar verkligen livet och allt det ger mig i form av erfarenheter, upplevelser, känslor, kunskap och allt annat. Vi har alla ett val att göra antingen kan vi fokusera på negativa saker eller så kan vi fokusera på positiva saker .. någon säger att om vi inte ser det negativa så kan det aldrig bli bättre .. och jag säger om vi inte fokuserar på det positiva så kommer vi stå still och stampa på samma ställe och inte komma någonstans. I allt negativt finns alltid något positivt det är det vi måste hitta och spinna vidare på det har livet lärt mig.

Livet har också lärt mig att fokusera på det jag kan påverka, att lägga kraft och energi på sådant som ligger utanför min kontroll leder ingenstans. Det jag inte kan påverka är att livet forstätter dag för dag, vecka för vecka, månad för månad oavsett vad jag gör, det stannar inte upp om jag mår dåligt eller är arg och irriterad så det gäller att ta vara på dagarna och fylla dem med det som ger den där måbrakänslan i kroppen. Utnyttja varje tillfälle att få känna mig glad, utnyttja varje tillfälle att få någon annan att känna sig glad - det är det som gör livet värt att leva!

Jag fortsätter min "vandring på livets stig" genom att iaktaga, ta in, försöka förstå och sprida det positiva vidare och kanske kan jag vara till glädje för någon.

 

Utbildningen fortsätter och det är helt upp till mig hur jag ska hantera detta smörgåsbord av både gott och ont som livet levererar. 

Skickar dessa tankar rätt ut i cyberrymden och säger Godnatt!