Funderar på det här hur människor fungerar och jag kan nog tycka att vi människor ofta försvårar saker och ting, lägger vikt vid oväsentligheter som gör det jobbigare för oss än vad det skulle kunnat vara samt sätter sina egna intressen högre än andras. 

Många retar sig på småsaker som egentligen är bagateller och kan ta strid för saker som jag kan tycka är fullständigt onödigt att skapa en konflikt runt. Varför inte först tänka "är det värt att bli osams på grund av det här?" Ingen mår bra av att gå runt med aggressioner, missnöje och osämja så varför utsätta sig för det när det t e x gäller om grannen ska få plantera en buske nära min tomtgräns, en familjemedlem glömde köpa socker, eller vem som tar hand om tvätten .. 

 

Jag hör människor säga att "Nu är jag så gammal så bryr jag mig inte vad andra tycker" eller "Jag är mig själv och säger vad jag tycker och det står jag för .." och det verkar i många fall betyda att de anser sig ha rätten att häva ur sig vad som helst till vem som helst oavsett om det sårar eller ej. Det gör mig både ledsen och arg, det är inte ärlighet att tala om hur klumpig någon är eller hur dålig den är på något, det är elakhet. Något märkligt mindervärdeskomplexbeteende som tar sig uttryck i att "jag vågar minsann säga vad jag tycker"-

 

Vissa människor tycker det är ok att utnyttja en situation just för att tillfället uppdagades och anser trots det inte att de är oärliga utan att "någon annan får skylla sig själv". Exempelvis om killen före i bankomatklön glömde kvar pengarna så är det helt ok att stoppa dem i sin egen ficka utan att rusa efter och se till att de kommer till den rätta ägaren eller kassörskan som råkade slå in felaktigt belopp till din fördel .. båda får skylla sig själva.. eller? 

 

Livet behöver inte vara så komplicerat om vi inte själva gör det till att vara det. Det är min fullla övertygelse att mycket av det som gör att många mår dåligt är att man missar allt som är bra, man ser helt enkelt inte det som fungerar, det positiva och det som gör att vi känner glädje utan fokus riktas på det som inte är bra. Frågan är om personen som tog femhudralappen som satt kvar i bankomaten har samma känsla av tillfredsställelse när han handlar för den som han skulle haft om han sprungit ifatt ägaren till pengarna och lämnat tillbaka dem. Jag vet vilket alternativ som gett mig bäst tillfredsställelse ..

 

Självinsikt, empati, moral samt förståelse för någon annans situation och förutsätttningar det borde inte vara så svårt för en mentalt frisk människa att hantera men uppenbarligen har många problem med det här utan att själva inse det - avsaknad av självinsikt .. Alla gör omedvetet fel ibland och man gör misstag men det här är medvetna handlingar där man själv inte överhuvudtaget reflekterar över att man gjort fel eller sårat någon utan det egoistiska tänkandet är så självklart att tanken på någon annan i sammanhanget inte finns. 

 

Ja det var lite kvällsreflektioner angående homo sapiens .. tack och lov är inte alla som dessa i exemplen ovan det finns allt många guldkorn också och det gör mig glad och tacksam över att få vara människa och få möta så många fina människor att utbyta erfarenheter med. 

 

Bara en tanke till..

... om "du" skulle vakna upp i morgon och endast det du visat tacksamhet för i ditt liv finns kvar allt annat är borta både i form av materiella ting och människor, hur skulle ditt fortsatta liv se ut?