Lite kvällsfunderingar runt det här med att leva ensam.. jag har inte valt att leva ensam, någon annan valde det åt mig och jag saknar verkligen tvåsamheten. Har varit van vid att den andra hälften arbetat på andra orter och varit borta på veckorna så jag har inga problem att vara själv däremot saknar jag den där samhörgiheten man har med någon man tycker riktigt mycket om. Att ha någon man kan ringa till och prata med, någon man vet alltid finns där. Någon att planera saker tillsammmans med, ledigheter, weekends, semestrar eller bara vara med, titta på film, greja i trädgården, åka en sväng med bilen, ta en promenad, ja vad som helst. Det där vardagliga, det vanliga att bara finnas tillsammans .. det saknar jag.. 

 

Har tänkt mycket på det där och det är lite märkligt men för mig känns allt jag gör roligare när jag inte är ensam även om den personen inte är med i det jag gör.. bara att ha någon att tänka på som betyder det där lilla extra gör att allt känns mycket roligare. Det där är inget som vänner eller barn kan fylla ut hur mycket jag än älskar och uppskattar mina barn och mina vänner så finns den ensamma känslan där när de åkt åkt hem. Ibland även tillsammans med barnen finns känslan av saknad att inte ha någon med när vi gör saker ihop. 

 

Jag älskar verkligen barn, ungdomar och ja, jag älskar nog människor så jag har inga problem att känna gemenskap hos någon annans barn eller barnbarn .. till och med så att flera av mina barns vänner som varit mycket här genom åren känns som min familj. Mitt hem är ett "öppet" hem, välkomnar alla som vill komma och jag kan skratta åt tillfällen när barnen bodde hemma och jag på morgonen hittar någon av sönernas kompisar sovandes i någon soffa trots att sonen själv inte var hemma. Kompisarnas förklaring var att de orkade inte gå hela vägen hem till sig, det var närmare hit och de visste var nyckeln låg och att det alltid fanns någon säng eller soffa ledig. Underbart, det gick åt mycket mjölk, bröd och oboy under den där tiden, men åhh vad jag kan sakna det ibland. 

 

Nu är det sommar, äntligen efter en segdragen vår med mycket regn och blåst. Känner att jag skulle vilja åka till kusten, kanske kan det bli så, behöver inte vara superväder bara få känna lite havsluft och gå längs stranden är ju underbart. Är också väldigt sugen på att åka iväg och fiska, saknar känslan att dra upp lite goda aborrar eller någon ädelfisk för att sedan grilla. Hade tanken att åka en sväng nu i veckan men har förstått att det är galet med knott eftersom det är vått ute i markerna så det får nog vänta lite.. Dottern är också väldigt förtjust i att fiska så det kanske kan passa bra vid nästa tillfälle som hon är på besök och såklart är det roligare om man inte är ensam. 

 

Nu ska jag nog se om jag kan hitta någon bra film det blir en bra avslutning på dagen.