Har precis läst ut Theodor Kallifatides självbiografi - "Det gångna är inte en dröm" och jag måstes säga att jag älskar hans sätt att skriva och kanske är det inte så konstigt då han är en stor och hyllad författare. 

Hans beskrivningar och formuleringar gör att orden flyter som en ström när man läser och jag tror att han skulle kunna skriva vad som helst nästan utan innehåll och jag skulle tycka om det bara på grund av hans underbara sätt att skriva och uttrycka sig. Då ska man komma ihåg att han inte i grunden är svensk utan invandrad från Grekland.

Theodors Kallifatides biografi är en lektion i Greklands historia samtidigt som han väver in skildringar från de gamla gudasagorna i skildringen av sin uppväxt, sitt liv fram till nutid. Trots att det han beskriver många gånger är en tragisk historia där familjen tvingas flytta, människor torteras och behandlas illa utifrån sin politiska ståndpunkt så är hela boken ren njutning för mig. Boken är skriven med en stor mått humor, ironi, självinsikt och stor deltaljrikedom både beträffande människor som omgivningar och det känns verkligen som man kommer personen Theodor Kallifatides in på djupet och man förstår att han varit/är en väldigt ambitiös som alltid gjort sitt bästa och som har ett stort mått av ödmjukhet. 

 

Det finns så många rader i denna bok som jag skulle vilja citera så det är svårt att välja men här kommer några. 

 

"Hemma fanns det inte många böcker men det behövdes bara en, nämligen en liten encyklopedi om i tre volymer. Den läste jag från alfa till omega, det villl säga från början till slut. Då drömmen om att bli ett helgon hade havererat kunde man faktiskt satsa på att bli klok."

 

"Jag låg på terassen, tittade på stjärnorna, hörde syrsorna och avlägsna hundskall. Det var som att öppna locket till en djup brunn och långt ner se det svagt glittrande vattnet som lockade med sin svalka och friskhet.

Här, i denna by var min plats på jorden. Även om den inte ville veta av mig."

 

"Det var dags att gå ombord. Mamma grät stilla. Pappa tittade bort. Mitt hjärta var tungt som en svart sten. Ordstävets betydelse, att kasta en svart sten bakom sig, blev plötsligt uppenbar. Det var sitt hjärta man kastade bakom sig."

Rekommenderar att läsa denna bok och följ en liten pojkes väg från "ingenting" till att bli en stor och erkänd författare!