Innehåll


RSS 2.0

"Och i Wienerwald står träden kvar" - Elisabeth Åsbrink


Den som jagar är problemet, inte den som flyr det blir så uppenbart när man läser "Och i Wienerwald står träden kvar" av Elisabeth Åsbrink. Vilket jobb hon lagt ner på att skriva denna! En riktigt bra biografi, en sann återberättelse baserad på brev och intervjuer, en historialektion vi aldrig fick i skolan av vad som skedde i Sverige under andra världskriget - var vi verkligen neutrala? Jo i jämförelse med Norge.. men för övrigt då?

Vi får följa den judiska familjen Ullman i Österrike under kriget, en stark familj, en OTROLIGT STARK och ödmjuk familj som tvingas genomgå det som ingen någonsin borde behöva genomgå (som vi alla vet).

Inte den bästa historia för Ingvar Kamprad, men han har bett om ursäkt för sitt engegemang i den Nazistiska rörelsen i Sverige, fast bara en idiot skulle välja att inte göra det idag! Ej heller den bästa histora när det gäller ledarna i Sverige varken religiösa eller politiska - har de bett om ursäkt gentemot det judiska folket för sitt agerande när det gäller hanteringen av inresetillstånd till Sverige för judarna i Europa under andra världskriget?
 
Vad var det jag kallade dem - idioter - de som inte ens i efterhand kan tillstå sina fel och dumheter. Låt det aldrig hända igen!
 
Har ni inte läst den - läs den!
  

 
 
Vinnare av Augustpriset 2011

Det vackra

Jag ska dyka ner i havet
och plocka upp stjärnorna
dom finns där så långt bort
men ändå så nära.
 
Det vackra som ingen ser,
i sitt eget djup det döljs.
 
Stjärnorna som fallit
trasiga hjärtan ingen vill ha.
Jag ska plocka dem
lyfta dem högt i skyn.
 
Det vackra som ingen ser,
i sitt eget djup det döljs.
 
Där nere i djupet
långt från estraden
finns glansen och kraften
som ögon blundar för.
 
Det vackra som ingen ser,
i sitt eget djup det döljs.
 
Jag ska dyka ner i havet
hitta den vackraste av dem alla
ta den till mitt hjärta
låta den få sin plats bland stjärnor. 
 
Det vackra som ingen såg,
fanns överallt runtomkring.
 
Likt sjöstjärnor på himlen.
 
- anneli -
 
 


Ingen vet om morgondag

Vi bär alla livet sorg
under den lyckliga fasaden
döljs olycksalighetens borg.
 
I ungdoms lyckliga dar
framtid så ljus utan minnen
hoppet hos alla och envar.
 
Livet blev striden att bära
när verkligheten kom ikapp
det drabbar båd nära och kära.
 
Lev dina dagar idag
låt framtid vara där
när den starke blir svag.
 
Gläd dig i din lycka
ingen vet om morgondag
kan dig fin besmycka.
 
Håll öppen din dörr
med djupa andetag
för inget kan bli som förr.
 
- anneli -
 
 

 
Fina Angelica som modell för Parants hårsmycken.
Foto: Johan Lindberg