Mitt liv...
Jag vill känna att jag lever, veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var,
jag har bara låtit det sova, kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv
Hej!
Jag är frilansjournalist och hittade dig på nätet eftersom du skrev om urtikaria och angioödem. Jag ska skriva kortare artiklar för Aftonbladet.se och deras sajt om hud och hudsjukdomar. Om min redaktör tycker att du är bra att skriva om, vill du vara med då? Berätta om din sjukdom, hur du lever med den och hur du kanske fått bukt med någon del av den? En bild på dig vore också toppen!
Vad tror du?
Jessika Devert