Luften gick ur mig när sötnos Lovis åkte hem igår och tröttheten tog nog ut sin rätt natten till igår då jag tydligen sov så hårt att jag missat både skällande hundar och telefonen.

När man har en liten ettåring är man ständigt på helspänn får inte tappa koncentrationen en sekund utan måste hela tiden vara uppmärksam på vad den lilla har för sig. Har hört så många berättelser om olyckor som hänt med små barn sådant man tycker inte borde hända men som händer vid bara sekunder av oupmärksamhet, badkar, brunnar, trappor, dammar, ved, bilar, hundar o s v. När mina egna barn var små tänkte jag aldrig så, jo såklart att jag var försiktig och inte utsatte dem för faror men jag tänkte aldrig tanken att något skulle hända - nu är jag så mycket mer uppmärksammad på vad som skulle kunna hända. Det är mäkligt när man får barnbarn, det är precis som alla säger att man på något konstigt sätt tänker annorlunda - minns själv när mina barn var små och jag ibland tyckte att min mamma (mormor) var väl överbeskyddande, nu förstår jag precis.

Det känns att det händer saker i min kropp har ändrat doseringen av sköldkörtelmedicinen och hjärtklappning / svettningar kommer i omgångar en dag mer nästa dag mindre. Har en känsla av att kroppen de sista två dagarna lugnat sig något hoppas att det är så och att det är ett resultat av ändrad medicindos. Hoppas också att jag när kroppen ställt in sig på mer normala hormonnivåer inte ska behöva vara riktigt så trött som jag varit en längre tid samt att jag ska kunna slappna av och klara av nätternas urtikaria-attacker på ett bättre och mer avslappnat sätt.

Jag som tidigare legat på låga sköldkörtelhormonvärden har senaste åren sakta krypit uppåt och vid tidigare förändringar i nivåerna har det varit svårt hitta rätt dosering för att jag ska må bra därför är läkaren försiktig med att ändra min dos men nu var det inte hanterbart längre eftersom jag mått så dåligt. Problemet när man har en autoimmun sjukdom som angriper sköldkörteln är att antikropparna inte alltid är lika aggressiva och man vet inte hur mycket och när sköldkörteln själv producerar hormon.

Fick i veckan också mitt intyg för att få använda golfbilen på golfbanan. Vet dock inte hur det kommer gå att svinga en klubba - har inte varit upp och provat än men värken i nacken och ner i armarna är betydligt värre nu än förra året. Bra ändå att fått intyg så behöver det inte hänga på att benen inte fixar att gå en runda i alla fall.

Förstår att många som läser tänker i sitt stilla sinne "varför i hela fridens namn ska du ut på en golfbana om du har ont?". Jo, det kan jag förklara med att man behöver ha något att göra och all rörelse/motion är bra om man utför det utifrån sina egna förutsättninger samt det är nyttigt mentalt. Jag har genom åren testat många olika sporter och tycker om att röra mig så det känns naturligt att på något sätt få röra på mig och den underbart fina natur man möter på en golfbana är näst intill oslagbar.

Läkaren skrev i sitt intyg bland annat:

" A lider sedan många år av kronisk led- och muskelvärk som utretts omfattande av primärvård, ortoped och neurolog man har noterat ett avvikande gångmönster som kan röra sig om en störning i ryggmärgsfunktionen vilket kan förklara hennes problem vid förflyttning.... "

Som sagt tidigare det är något som gör att jag får värk i höfter, ben och fötter när jag går speciellt på hårt underlag samt att reflexerna i benen inte beter sig som de ska. Till och från har jag också ett "surr" i benen speciellt i vänsterbenet, det har nu senaste veckan varit riktigt intensivt, det ger ingen smärta alls men det är väldigt obehagligt likt en liten motor som slås av och på med imponerande exakthet. Det vibrerar / surrar några sekunder, "stängs av" några sekunder för att återigen "slås på" igen några sekunder och så håller det på.

Nu är det nog med gnäll för idag det är dags få något gjort.

Skickar en kram till er alla där ute!


P.S Ligger efter på bokrecensionsfronten - får bli några bokinlägg snart!