Sekunder
I natt har livet gått i sekunder, en minut har känts för lång när man tror att huden ska brista och smärtan ska äta upp en.
Fortfarande feber, min kropp tycker inte om feber den protesterar på alla tänkbara sätt.
Hade en trevlig dag i lördags som jag sett fram emot, var det för mycket, var det för intensivt, hade jag sovit för lite ... eller var det bara dags ändå?
Saknar någon som håller om på natten när det är som värst, någon som hämtar is att kyla kroppen med, orkade inte i natt gå in i badrummet och sätta mig med handduschen och svalt vatten i badkaret, vilket annars lindrar för stunden och leder bort tankarna. Badrummet bredvid sovrummet kändes för långt bort, feber och värk för mycket för att ta mig ur sängen.
Magen i olag, kräks inte längre men den värker, magen slås alltid ut när jag får ett riktigt kraftigt urtikariautbrott, häxan bryr sig inte om att magen redan var utslagen. En autoimmun sjukdom är som att leva med ett inombords vodomonster som utan urskillning sticker sina nålar när helst den känner för. Leva livet och låtsas att det inte finns, ja visst det klarar man dom mindre dåliga dagarna, men inte idag.
Nu måste det vända, i alla fall för denna gången - vill inte mer.
Lite svårt fota på sig själv, "lämnar ut" benen men behåller överdel och ansikte för mig själv ;
Känner mig bakbunden av min egen kropp.
Anneli - fy vad besvärligt du har det..Ja vad gör man när man är i "häxornas" våld?? Man vill försvinna från jordens yta..Hoppas du snart blir bättre! En sval men go kram till dig!
/Annika
Men åååhhh vad hemskt, må denna häxa dö dödens död en gång för alla snart. Jag tycker det känns jobbigt bara av att läsa och se dina bilder så jag kan inte ens tänka mig hur det är att leva med denna följeslagare. EN STOR KRAM och en sval natt önskar jag dig!! Hur länge brukar hon härja på som längst?
Tack Annicka och Tessa - man vet aldrig och det går aldrig ner helt som lägst är det spridda urtikarior över kroppen. När det blir så här intensivt kan det hålla i sig ganska länge, flera veckor och mer ibland går det tillbaka på någon eller ett par veckor. Varit en jobbig natt är trött nu, kram till er båda!
Visst är det döfestligt? Har själv en jättekul period just nu och håller på att tappa humör, tålamod och förstånd. Bra bild och liknelse där - man hålls gisslan av sin egen kropp.
Jag råkade snubbla in på din blogg av en ren slump och jag har läst några av dina inlägg - det märks att du gillar att skriva :D
Tack Hedda för din kommentar :)
Sökte på kronisk urticaria och hamnade hos dig. Känner så väl igen mig i dina beskrivning av urticariahäxan....eller, som jag brukar säga, när urticarian visar sig från den "soliga sidan". Ingen lek. Men tyvärr en vardag...att uthärda. Kämpa på! Vore roligt med ett forum för oss som är utsatta för dessa urticariahäxor...det skulle underlätta!