Förra veckan var en både underbar och jobbig vecka. Lovis var hos mig från tisdag till söndag (igår) och hon är ju det sötaste lilla busfrö som finns, hon charmar alla och man kan bara vara glad när man är med henne. Hade hoppats att urtikariahäxan skulle flytta ut ett tag när jag hade så fint besök - men icke. Häxaset njuter av att plåga och eldade på sin kittel så mycket hon kunde vilket fick till följd att jag inte bara var täckt av nässelfebern utan även svullnade i ansiktet så gott som varje natt. 

Den lilla söta Lovisen som var riktigt förkyld med en näsa som inte ville sluta rinna, lite feber och ont i halsen på natten, kämpade på som en riktig lite hjälte. Kröp intill på natten varje gång hon vaknade och lade sina gosiga små armar om mig, gnuggade den lilla söta näsan försiktigt mot min suckade några gånger och somnade igen. Underbara lilla unge, hennes små kramar är värt precis allt!

Hon vaknade mellan halv fem och halv sex varje morgon, då är hon på sitt allra gosigaste humör och ville helst ligga på mig och kramas varvat med att sitta upp och prata om "kissen" och "hunden" (ingen vovve här inte). Vi drog ut på morgonvällingen med vårt "morgongos" till sjutiden ungefär och någon morgon slumrade hon till en stund igen - skönt för mormorn som gärna låg en stund till.

Med en liten Lovis i huset måste man vara allert hela tiden, hon är snabb i vändningarna speciellt nu när hon lärt sig gå. Hon vaggar fram som en liten gumma med fötterna brett isär och händerna dinglande efter sidorna när hon går runt och småpratar och vill visa allt hon tittar på. Boken med alla djuren är populär den har vi nog läst tusen gånger.  

Jag blir trött, något så otroligt trött och har ingen ork till mer än att ta hand om den lilla godingen men det gör ingenting behöver ju inte bry mig om något annat. Det är välling, gröt, middag, kvällsmat, badning, tandborstning och läggdags, allt varvat med ett otal blöjbyten och lekar, mellan varven ska man också försöka pilla i sig själv lite att äta - undra på att man blir trött.

Tröttheten blir väldigt påtaglig när jag inte någon gång på dagen kan slappna av ordentligt, ja förutom när hon, läs vi för jag somnar jag med, sover middag, men det räcker inte för att hålla skärpan i huvudet uppe. Stunden mellan Lovis lagt sig och jag lägger mig är jag som i en dvala, som om all luft går ur innan jag samlar kraft för de sista kvällsbestyren och kryper ner bredvid den lilla. Har lagt mig redan vid niotiden och läst lite för att om möjligt själv försöka sova lite innan urtikarian blir allt för outhärdlig. Tyvärr har ju häxaset knappt lämnat mig i fred ens under dagarna i veckan så eländet har redan varit igång innan det blivit kväll.

Har idag så gott som sovit/vilat hela dagen förutom en stund mitt på dagen då jag var ute en promenad tillsammans med min svägerska och deras hundar - ja och såklart vår egen hund. Det är den längsta promenad jag tagit sedan snön försvann och det gick hur bra som helst, fick ingen värk alls, fantastiskt!

För övrigt är jag i ett zombie-tillstånd, hoppas på lite sömn i natt och att huvudet är något klarare i morgon.

Fick för någon vecka sedan ett riktigt fint blomsterarrangemang av någon jag tycker väldigt mycket om - det gjorde mig glad - så det får bli dagens bild.