Med tanke på all uppmärksamhet som senaste åren riktats mot skolan och lärarna bland annat i SVT med programmen om niondeklasser och deras förutsättningar och förberedelser inför gymnasiet minns jag mitt eget möte med lärarkollegiet.

Året var våren -96 (om jag inte minns fel på årtalet) och jag var ansvarig för programvaror och datorer för lärarna i kommunen på grundskola och komvux samt skulle även hålla i en "utbildning" för lärarna på högstadieskolan. Anledningen att jag sätter utbildning inom citationstecken är att det var lite olika uppfattning bland lärarna huruvida de var i behov  av utbildning eller ej. På rektornivå insåg man behovet av datorer och vid den här tiden var datorer och programvaror en ny utgift för skolorna och man ville att den stora investeringen skulle komma till sin rätt. Ett bokpaket inriktat på hur lärarna skulle ha användning för datorer i sitt yrke införskaffades och även utbildning/handledning skulle ingå i paketet. Problemet var att halva lärarkåren vägrade använda datorerna och den övriga halvan ansåg sig "kunna det här med datorer" och behövde alls inte utbildas, fanns väl de som tillhörde gråzonerna där emellan men som vanligt märks inte dessa individer när det kommer till förändringsarbete.

Lösningen fick bli att en liten datapark på åtta datorer av allra senaste slag inrättades i en del av lärarrummet och jag skulle finnas på plats, till hands för de lärare som visat intresse för "utbildningen" mellan 13:00 och 16:30, måndag till fredag under en termin.

Första tillfället jag var där bestod mest i att de lärare som själva ansåg sig kunna hantera datorn och inte behövde någon handledning testade mig. Tilläggas bör att alla i det här "facket" var män och undertonen var att jag som tjej i kjol, skor med klack och målade läppar omöjligtvis skulle kunna ha något att tillföra när det gällde teknik. Jag tog det hela med ro, log för mig själv och tänkte i mitt stilla sinne att de gjorde sig själva till åtlöje.

Jag var trygg i min kunskap och såg datorn som ett verktyg att använda som hjälpmedel för lärarna vid planering av sin undervisning, en guldgruva i jämförelse med skrivmaskinen och med outtömliga funktioner i officepaketen för både lärare inom de humanistiska som de tekniska ämnena. Lärarna förstod snabbt att mina kunskaper både hård- och mjukvarumässigt gick långt utöver deras egen och min förhoppning var att de skulle "utnyttja" mig för att främst i officepaketet lära sig hur man använder det på bästa funktionella sätt i lektionsplaneringen.

Tyvärr måste jag säga att när "herrarna" förstog att jag hade en hel del tekniska kunskaper var man mest intresserad av hur man "rippade" och kopierade skivor och hur man delade upp stora program på fler disketter. Det här hade ingenting med deras undervisning att göra utan handlade endast om att de ville kunna kopiera spel och program till sin privata dator. Jag var (och är) ytterst tydlig på att min uppfattning inom skola och företag var att man använder licensierad programvara och min roll där på plats var att hjälpa dem att i sin yrkesroll utnyttja datorns och programvarornas funktioner. Vad jag gör privat med min dator är en sak och i mitt yrke en annan men jag fann ingen anledning att som betald utbildare uppmuntra till olaglig hantering av programvaror.

De personer i lärargruppen som ansåg sig kunna det här med datorer hade väldigt svårt att sänka garden och ställa elementära frågor om exempelvis ordbehandling troligtvis hade de inom lärargruppen byggt upp en bild av att det faktiskt var de som kunde det här. Intresset runt datorerna i den gruppen var tyvärr mer inriktat på att få spelet med de tvåmotoriga propellerplanen från andra världskriget att fungera än att få till en mall med avancerade funktioner i Excel eller ett historiaprov med kryssrutor i Word.

Det fanns såklart också lärare som kände att de "äntligen hade någon att fråga" och som de själv uttryckte det "skönt slippa känna sig dum". Antar att jag inte behöver tilllägga att dessa var kvinnliga lärare. Det var de som tidigare ställt frågorna till "datagänget" i lärarkollegiet - de som ansåg sig kunna, men svaren de fått på frågorna hur man gör en formulärmall i Word var så luddiga att ingen förstod, för det kunde väl inte vara så att "dataeliten" inte visste hur man gjorde ;)

En dag kom en av de kvinnliga vikarierande lärarna och bad om hjälp att få en dator med skrivare installerad på sitt arbetsrum. Arbetsrummet var en skrubb på vindsvåningen i huvudbyggnaden, som hon delade med en av de ordinarie lärarna. Rummet bestod av två små skrivbord varav på det ena stod en skrivmaskin. Datorn och skrivaren som lärarinnnan ville ha installerad stod på golvet, jag flyttade undan skrivmaskinen eftersom det skrivbordet var bredvid eluttaget i väggen, tilläggas bör att skrivmaskinen inte var elektrisk. Installationen gick bra och jag fixade även till datorn så att hon fick tillgång till de programvaror som fanns att tillgå på skolan, lärarinnan var innerligt tacksam.

Två veckor senare stöter jag på lärarinnan och frågar hur det går med datorn, om allt fungerar som det ska. Hon drar en lång suck och berättar att en dag när hon kom in i arbetsrummet var datorn bortplockad åter hänvisad till golvet och skrivmaskinen var tillbakaställd på sin ursprungliga plats. Lärarinnan suckar igen och säger att det är ingen idé att ställa upp den igen, jag är ju bara vikarie och har inte något att säga till om. 

På den här skolan var det inte lätt att vare sig införa nya arbetsmetoder eller att ändra förutsättningar för befintligt arbetssätt. Här fanns både stofilerna som aldrig någonsin tänkt ändra sig (inte ens byta till elektrisk skrivmaskin)och de drivande som ville ha allt vad teknik man kunde uppbringa men som inte ville acceptera begränsningen att redskapen endast var till för dem i sitt yrkesutövande som lärare.  

Skulle kunna skriva väldigt mycket om vad jag upplevde under det här året i lärarrummet men det får bli en annan gång. Min insats som datastöd uppskattades tydligen då jag under de kommande åren fick hålla utbildningar för all kommunanställd personal inom såväl barnomsorg, skola samt övriga förvaltningar. Utbildningarna var allt ifrån datagrund och Internetanvändning till avancerad Officeanvändning jag trivdes väldigt bra med det här om inte så var det betydligt smidigare än att krypa runt på knä under skrivbord för att komma åt alla sladdar och anslutningar vid hårdvaruinstallationer.

Som avslutning vill jag berätta om mitt värsta kontorsminne från den här tiden, som jag upplevde när jag skulle felsöka rektorn på komvux dator. När jag kom till komvux frågade en av lärarna om jag varit på rektorns kontor tidigare, det hade jag inte varit, då log läraren lite försynt och gick sin väg. När jag öppnade dörren till kontoret förstod jag vad hon menat med sin fråga, jag har aldrig varken förr eller senare sett något liknande, det var nätt och jämt att jag kom innanför dörren. Det var papper och pappershögar, pärmar, block, tidningar, dokument, programvaror, påsar med wienerbröd - you name it - överallt, i travar, på skrivbordet, under skrivbordet, på golvet, ja jag menar verkligen överallt. Tangentbordet syntes inte, ej heller datorn, skärmen såg jag en liten skymt av fråga mig inte hur denne man kunde ha sådan koll på sitt arbete som han trots allt hade. Jag ångrar att jag inte någon gång tog ett kort för det spelar ingen roll hur mycket jag försöker beskriva detta kontor så kommer ingen som inte varit där att tro mig - det var belamrat från golv till tak. Väldigt långt ifrån hur mitt eget kontor såg ut.. men han kanske inte behövde ha besök på sitt kontor.. eller troligen inte för det fanns ingenstans att sitta men jag kan säga att det underlättade inte på något sätt mitt arbete.

Det har varit väldigt roligt att få vara med och följa datorernas utveckling ända från början och ja, jag är väldigt intresserad av teknik och tycker det är spännande när det kommer ut nytt på marknaden.  Har många minnen från den första tiden när datorer och nätverk började slå igenom och jag kan lova att det inte alltid var så lätt att vara tjej på 1.60 och få respekt, man förväntades inte kunna något om teknik och var alltid tvungen att först bevisa min kunskap - detta hände aldrig mina manliga kollegor. Ja och om man nu skulle vara tjej och dataintresserad då skulle man åtminstone se ut lite som en grabb och inte gå klädd i snäv kjol och kavaj.. Idag har jag dock svårt att hänga med i den tekniska utvecklingen och som många andra händer det att även jag får ta hjälp av mina barn, men jag försöker trots allt hålla mig lite uppdaterad.

P.S Men jag har ingen Iphone, använder telefonen till att ringa med :)

Precis så här såg rektorns skrivbord (och hela kontor) ut, fast jag såg det från andra hållet, skrivbordet stod mot väggen, vilket såklart ytterligare komplicerade åtkomsten till hårdvaran. Jag glömde också nämna alla Post-It lappar som satt under och överallt, ja hjälpars vad det såg ut..