Så tråkigt behöva skriva att jag inte mår bra men nu är det surt. Värken i nacken blir värre inte bättre och det strålar rejält ner i armarna, samt intensivt ner i ena foten. Har varit riktigt trött - värre än normalt och den nattliga klådan är ju som sagt en trogen vän.

Började dagen med täta toabesök som intensifierades under eftermiddagen med fruktansvärd smärta och kramper samt feber och illmående. När det i början på kvällen var blod i urin trots att jag druckit litervis med pressad citrus hela dagen insåg jag att jag inte skulle fixa natten, fick därför be sonen om skjuts till jourcentralen som ligger ca 5.5 mil bort.  Vet inte hur jag klarade den halvtimman i bilen jag var i smått panikartat tillstånd då det kändes som "knivar i underredet". Det är en fruktansvärd smärta helt obeskrivbar. När vi kom fram dit där jag trodde jourcentralen låg - där den alltid förut legat visade det sig att dörrarna var låsta - jag springer allt jag kan runt den stora sjukhusbyggnaden mot akutmottagningen och näst intill hotar personalen om jag inte får ett provrör och tillgång till en toalett. Är själv osäker på huruvida jag lyckats "hålla tätt" och kan i princip inte gå upprätt.

Vänliga underbara människa på akuten som snabbt gav mig en mugg och visade mig till toaletten och inte nog med det när jag är klar - helt slut av kramperna - erbjuder hon sig att fylla urinet i ett provrör och som om inte det var nog så lämnar hon inte bara provröret till mig utan även ett provsvar! Hon gör allt detta trots att jag inte ens hade tid där - jag var på fel plats - skulle ju till jourcentralen. Hon förklarar att man flyttat jourcentralen - en bra bit från sjukhuset visar det sig och hennes vägbeskrivning hade vi klarat oss utan - fick stanna två gånger för att be om hjälp - men det gör ingenting - hon hade ju så många andra bra kvaliteter!

Sent omsider hittar vi rätt och det konstateras mycket vita blodkroppar samt blod i urin så det blir antibiotika på plats och får med mig hem så jag klarar mig tills i morgon. Känns så skönt veta att det nu bara kan bli bättre - i morgon har medicinen börjat verka. Smolket i bägaren är att min bittra vän urtikaria-häxan inte gillar medicin så känner jag henne rätt lär hon trappa upp nivån den närmaste veckan och min vana trogen brukar jag beställa en rejäl förkylning i samband med antibiotikabehandling - men vem vet - någon gång kanske jag klarar mig.

Mår just nu inget vidare det värker överallt, är riktigt trött samtidigt som jag konstaterar att elektriska stolen ännu inte gjort några under. Men den har jag inte gett upp hoppet på - har knappt kunnat börja använda den - gäller att ha tålamod. Kanske inte det jag har mest av.

En önskan nu vore att jag var utrustad med en "off-knapp" tyvärr är inte så fallet, får istället förlita mig på mental avslappning och ett skåp fyllt med medikamenter - i natt blir det "extra allt".

Goodnight!