Medicinen mot min UVI har börjat verka, trängningar och kramper är lite bättre, dock trött som ett ägg och öm i hela kroppen. Ingen vidare fredag men det är inte bara mig det är synd om "herr Katt" mår inte bra han heller.

Mio (herr Katt) har för en tid sedan varit i slagsmål med någon annan katt i området och fått inflammation i ett sår. Inflammationen sitter djupt så veterinären var tvungen sätta ett dränage och på återbesök efter fyra dagar konstateras att det fortfarande inte är bra. Veterinären drar i dränaget, torkar och tvättar, plockar bort sårskorpor m.m och herr Katt får sååå mycket beröm då han under hela tiden ligger helt still och inte gör ett ljud. Tydligen ytterst ovanligt med så tillmötesgående katter hos veterinären så jag kände mig väl lite stolt :)

Igår skulle jag själv ta stygnen här hemma och ta bort dränaget och som sagt tur man har snäll katt då jag inte helt hade förstått hur stygnen satt. Stygnen var fästa ett och ett - jag trodde de satt i hop - alltså klipper jag en tråd tar bort den knuten och drar i nästa som sitter - ja just det fast! Kan säga att då jamade stackars Mio ganska bestämt åt mig, fick i alla fall till slut bort både stygnen och dränaget. Nu ska det hållas blött och öppet ytterligare några dagar samt han äter antibiotika så förhoppningsvis ska inflammationen ge med sig. Veterinären ringde igår och hörde hur han mådde och hur det gått (det har aldrig ens en läkare gjort till mig) hon bad mig också höra av mig på måndag om det inte var bra och så tillägger hon "hoppas verkligen det ska gå bra det är ju.. ja man hoppas ju förstås alltid det ska gå bra men det är ju en så underbar katt".

Ja han är både fin och snäll underbara Kung Mio men vi mår inte bra så det är en skitfredag!