Plockade fram golfklubborna i går och bestämde mig för att åka upp till drivingrangen idag. Golfbagen som det var dags att byta när den ställdes undan för typ 5 år sedan har sett sina bästa dagar, solblekt inte direkt trasig i tyget men "skabbig" fästena till vagnen var dock trasiga så det fick bli lösa spännband att för att få fast den. Golfskor hade jag tydligen inga kvar... ville minnas att jag hade köpt mig två par av en speciell adidas sort som var lite bredare och som skulle utgå ur sortimentet. Alla dam golfskor var då så smala och mina korta breda "kalleanka" fötter var inte alls överens med utbudet men som sagt jag hittade inte några här hemma i alla fall så det fick bli ett par modell joggingsko med lite grövre sula - funkade hyfsat.

Väl uppe på golfbanan köpte jag fem poletter för att få bollar till drivingrangen och en paket peggar. Varje polett ger 25 bollar, så det var vad jag började med - en korg med 25 bollar. Kände mig inte direkt pratsugen med folk däruppe och tyckte jag hade lite tur när det inte drällde av folk överallt och till och med rangen var näst intill folktom. Uppvärmningen bestod i några lösa svingar med järnåttan, försökte hitta någon typ av "stans" och mumlade för mig själv - "ta det nu lugnt och sansat, kort baksving, ta med höften, ta inte i, slå igenom...."

Jag kunde svinga??!! Utan att varken bryta nacken eller ryggen... la upp en boll framför järnåttan, körde mitt mantra och höjde klubban - den satt som en smäck!

Järn- åttan, sjuan, sexan, fairway-femman, "trä" - trean på pegg och till och med drivern, och till sist järn-nian som avslutning, fyra hinkar är lika med 100 bollar - shit - det kändes så bra!

Lååångt borta var "det spelar ingen roll hur det går" tänket.. efter två bollar var jag irriterad på att jag slog snett eller inte tillräckligt långt och tjurig när det blev en och annan (hmm kanske fyra) "ormdödare". Det här är mitt problem - får då säga till mig själv - SKÄRP DIG!!! Har inte hållt i en golfklubba på år och sedan sist opererad hand, problem med ben/armar samt ett antal diskbråck i nacken - hade ju i princip förväntat mig att det inte skulle fungera överhuvudtaget. Redan efter ett par bollar är den lilla "djävulen" i mig igång - "jag ska nog minsann fixa det här"...

Sitter nu här hemma med en kopp kaffe och några smärtstillande - ja - det värker i både nacke, skuldror, rygg och ben, men shit - vad det kändes bra! Jag KAN spela golf, jag kommer kunna gå en golfrunda och ja, det kommer göra ont - men det spelar ingen roll - för det går!!

Känns till och med som att jag skulle kunna klara att spela på mitt handicap.. men det gööör inget om jag inte klarar det.. eller ;)

Ska bara hitta någon att spela med.. är väl inte överdrivet förtjust i vissa av de fjäskande, inställsamma damerna med sina "nyfikna" frågor och som alltid ingående ska vända ut och in på vem man är och vad man gör.. den saken har nog inte förändrats på de år jag varit borta. Fast det känns ändå bra när jag kommer i min "fin-merca" tar ur min slitna golfbag och visar att jag slår längre än de gamla "skatorna" som byggde sitt bo där uppe när golfklubben bildades, och till trots mina billiga märkeskopior till golfklubbor som nu till på köpet är gamla. 

Jag behöver inte hävda mig inför någon annan, jag behöver inte visa upp något det räcker så bra med de krav jag har på mig själv att för mig själv bevisa vad jag är och vad jag kan. Skrapa lite på ytan så har jag mer än vad skatorna där uppe har om nu någon skulle våga skrapa på den så välpolerade ytan där "rätt" sällskap är viktigare än allt annat. När dom sedan med sina frågor vänt ut och in på vem man är, vad man gjort och så vidare och inser att de fick svar de inte förväntade sig - de så utstuderade välbärgade skatorna -  .. så blir de såå vänliga i tonen och kommer för all framtid nicka på långt håll när man möter dem..

Vill aldrig någonsin bli som de där skatorna - vill aldrig någonsin ge mig ut för att vara "förmer" än någon annan och kommer alltid hjälpa de som vill och behöver ha min hjälp oavsett social status eller golfhandicap!

Därav INTE sagt att jag inte skaffar mig nya klubbor och bag.. nytt är ju alltid kul.. men det är inte säkert man spelar bättre för det... och det är kanske inte säkert jag kommer spela alls... eller jo, det blir det nog... just nu känns det som att får bara kroppen vila efter dagens urladdning så vill jag nog ut på banan också.

Så otroligt fint där uppe på banan, så vackert många säger att vi till och med har en av Sveriges absolut vackraste golfbanor. Faktiskt så var ett av hålen med på top 100 listan över vackraste hålen i världen för ett par år sedan så jag kan varmt rekommendera alla golfspelare ett besök på Töreboda GK.

Känns bara så bra just nu att veta, JAG kan gå en runda OM jag vill - sen hur länge det håller det spelar ingen roll!