Är så oerhört glad och tacksam över att jag har mina tre barn, höll nästan på att skriva fyra, men får väl se till fakta att svärsonen faktiskt inte är min även om jag betraktar honom lite som det. Till på köpet har jag nyligen fått ett barnbarn - det är väl det som gjort att det kommer så mycket tankar om barn just nu. Ett barnbarn det är helt "crazy" som Charlotte Kalla sa när hon tog sitt första OS-guld och det är precis vad det är - helt crazy. Minns glädjen när jag precis fött mina barn och hur jag gick som i ett lyckorus och kände mig bäst i hela världen men var inte förberedd på att känslan skulle vara likadan och ännu mer när jag fick barnbarn.

Lider med dem som inte kan få barn och de som gjort valet att inte ha egna barn, de som gjort valet att inte adoptera eller helt enkelt inte vill ha barn. På något konstigt sätt inbillar jag mig att alla som får barn oavsett adoption eller ej och oavsett om man ville ha barn eller ej upplever en glädje som är svår att jämföra med annat. Tänker att "dom förstår inte bättre", "dom vet inte vad dom går miste om" ... barnen och familjen är på något sätt det livet handlar om för mig - det är det som är glädjen - finns många andra glädjeämnen i livet men de kommer alltid i andra hand i jämförelse.

Svårt beskriva den kärlek och lycka jag känner när jag ser på det lilla barnet, det är som om något lyckohormon drar igång, ett lugn, en tillfredställelse, allt annant runt omkring bleknar och det centrala blir att tillfredsställa de behov denna lilla varelse har. Ge välling, byta blöja, vagga.. se det lilla barnet när det förnöjt somnar mätt och torr ..har inga ord .. kanske inre frid ja det är nog ett bra uttryck, det är vad jag känner.

På nyheterna ser jag mammor från delar av afrika med uttorkade barn hängande vid bröstet, stora glansiga ögon, flugor som kryper i mungiporna... Vad känner dessa mammor, de som INTE kan tillfredsställa sitt barns behov? Det gör ont att se dessa mammor, undrar om man kan utsättas för något värre än att inte kunna ge sitt barn ens det mest grundläggande för sin överlevnad. Tror deras smärta är lika stor som min lycka.

Världen är orättvis - ge mig en ny värld!

"Hur mår mamma?"

Bilden lånad från www.nyren.be