Ska berätta om en händelse jag var med om i slutet av december.. vet att historien inte låter klok men såna här klantiga saker kan bara hända mig..

Det var en mörk kall tidig fredagskväll satt i bilen på väg hem från spinneriet där jag handlat ullgarn. Snart är det långhelg och bilen är väldigt smutsig tänker att det är lika bra jag kör förbi biltvätten annars blir det inte gjort förrän efter helgerna. På grund av vägarbete upptäcker jag att jag måste åka runt hela industriområdet för att komma till den biltvätt jag brukar använda därför tar jag tvätten vid första infarten där jag aldrig tidigare tvättat bilen. Käck och glad skuttar jag lite småhuttrande (det är 18 grader kallt ute) in och betalar för en tvättkod - kör in bilen, tycker kanske att jag är något till vänster men i skenet från bilens lampor ser jag tavlan med instruktioner mitt fram så det ser ok ut. Lysrören i hallen är nedsläckta så det är lite mörkt när jag stängt av bilen men lyktorna utanför gör att jag ser bra för att slå koden och starta tvätten.
Eftersom det är så kallt så gör jag som jag brukar, skyndar mig fram till bilen och hoppar in... ja, jag vet att det är korkat.. men jag brukar göra så.. och nu var det faktiskt RIKTIGT kallt. Som sagt jag hoppar in i bilen men får inte med mig vänsterfoten, den fastnar i dörrglipan och tvätten har redan nått fram till dörren.
Foten sitter som i ett järngrepp medan biltvätten oförtrutet trycker in plåten på bildörren, paniken kommer men jag tänker att den måste ju stanna ... eller!!?? En fruktansvärd smärta sprider sig i foten och jag inser att blitvätten trycker in allt i sin väg och med fasa förstår jag att den kommer trycka in hela dörren med min fot emellan. Jag skriker allt jag har för att personalen ska höra mig inget händer, jag drar i benet, trycker med all kraft på dörren för att om möjligt få in min fot men inget hjälper. Smärtan är otrolig i både foten och benet och jag är helt fullt och fast övertygad om att biltvätten kommer kapa av mig foten. Försöker tänka på "annat" och hoppas det går fort - jag har ju hört sägas att det blir som "bedövat" när man blir av med en kroppsdel så jag hoppas att det snart ska vara över.
Biltvätten trycker ihop bildörren som inget och utan nåd fortsätter den sitt uppdrag, när den gått förbi dörren drar jag snabbt in foten, pulsen är HÖG och jag skakar som ett asplöv är helt fullt och fast övertygad om att min fot är bara trasor. Det dunkar och pulserar i foten och benet, linkar ut talar om för personalen vad som hänt och på något konstigt sätt kör jag bilen hem, hemfärden känns som ett svart hål.. först hemma inser jag att jag är i chocktillstånd. Foten har mirakulöst klarat sig, den är "bara" öm och svullen, samt det värker i knät, vet inte hur många gånger jag tittar på foten för jag var så fullt övertygad om att den inte skulle vara kvar. Kanske hjälpte det att jag hade mina stora "Gortex-kängor" och raggsocker på mig, var fortfarande dagen efter förundrad över att ha foten kvar - och så oerhört lättad, samtidigt som jag kände mig fruktansvärt korkad som hamnade i denna situation. Har undvikit biltvättar sedan dess.. Jobbigt läge förklara för försäkringsbolaget.. men handläggaren fick väl ytterligare en historia om korkade bilförare att dra vid fikat... hmm jag bjuder väl på det ... den biltvätten kostade mig 3000 kronor... fast bilen blev ju ren...

Tur jag inte fastnade med huvudet är ju lite nyfiken av mig ... men borde den inte ha stannat...???