Generationsboende är väl inte riktigt rätt uttryck idag men en annan typ av boende har vi i alla fall. För länge sedan bodde man i generationer på den egna gården sedan kom tiden när man tog med sig sina tillhörigheter och flyttade hemifrån till eget boende ofta på grund av giftermål. I dag flyttar många ungdomar till en liten lägenhet som sitt första boende ibland på grund av studier, de byter boende oftare än tidigare p g a bostadsköer, arbetslöshet, tillfälliga förbindelser och så vidare. Detta medför att många ungdomar tillfälligt flyttar tillbaka till föräldrahemmet och att man har kvar mycket saker där.

Hur påverkar det här våra liv idag, får vi starkare band till våra barn, behandlar vi kanske barnen som barn längre upp i ålder p g a att de inte riktigt "lämnar" boet?

Personligen tror jag inte att det här spelar någon större roll, anpassningsbara som vi människor är, men jag är helt övertygad om att forskare, beteendevetare och allt vad det heter skulle kunna göra diverse analyser och har säkert gjort över vårt förändrade sätt att möta vuxenvärlden.

Jag kallar mina barn på skämt för "boomerang-barn" - jag kastar iväg dem ut i livet och de kommer tillbaka :) Har sagt till dem att de ALLTID kan komma tillbaka hem oavsett orsak, de ska alltid kunna känna att de har en plats här hemma. Det egna rummet finns inte kvar i ursprunglig form, har man flera barn flyttas det helt naturligt runt, när den äldste flyttar ut vill någon annan ha det rummet. Därför har jag sett till att det alltid i huset finns en tom säng för den som eventuellt skulle behöva och när någon av barnen tillfälligt flyttat hem igen har ett eget rum iordningsställts.

Äntligen har jag nu också fixat ett gästrum med två sängar där barnen eller andra gäster kan sova och få vara för sig själva när de kommer hit, det känns väldigt bra. Finns dom som säger att det är väl inte alla som har plats för det man kanske behöver rummen till annat när barnen flyttar. Visst så kan det säkert vara men för min del så hade jag i så fall hittat en hörna för en säng om så i tv-rummet med ett draperi att dra för, en ordentlig bäddsoffa eller liknande.

Har märkt att det inte alltid är så lätt att hantera detta när barnen flyttar fram och tillbaka, som förälder går man in i en föräldraroll fast barnen vill bli behandlade mer som vuxna i vissa situationer och i andra går barnen tillbaka till barnroll och förväntar sig bli "upp-passade" för man är ju "hemma". Det tar ett tag innan man hittar sina roller och hittar balansen i sitt nygamla umgänge. Det är viktigt att man har respekt och förtroende för varandra, att som vuxen låta det vuxna barnet ha sin integritet, och som barn respektera att det faktiskt är föräldrarnas hem och att finns vissa saker jag måste rätta mig efter när jag bor här.

I dag har jag ett "boomerang-barn" hemma som för tillfället studerar hemifrån och ett barn i övre tonåren som bor hemma samt ytterligare ett barn som flyttat hemifrån och precis skaffat egen familj i form av sambo och ett helt underbart litet barnbarn. Denna nya lilla familj kommer titt som tätt hit hem och stannar några dagar trots att det bara är några mil emellan oss. För mig är detta en helt underbar förmån, är så tacksam för att mina barn vill tillbringa tid här hemma och ser det som ett uttryck för att dom trivs med att vara här.

ÄLSKADE BOOMERANG-BARN - vad skulle jag vara utan er?

Gustav Klimt
"Mother and child"