Vill ge en stor eloge till alla ofrivilligt ensamma som klarar av och orkar med! Inser att jag aldrig förstått vad det innebär att vara ensam utan att ha någon diskutera sin dag med på kvällen, eller titta på tv tillsammans med. Ligga ensam varje natt utan någon bredvid, inte ha någon att planera med, att vara utan sådant som varit självklart i hela mitt vuxna liv - det gör ont.  

Det finns många som vill leva ensamma och som trivs väldigt bra med det - jag vet idag att jag inte är en av dom.

Jag ger mig själv en klapp på axeln för att jag fixat en del både inne och ute idag och jag tackar mina grabbar för den hjälp jag fått! Nu ska jag tända ett av mina doftljus i sovrummet, krypa ner i sängen och förhoppningsvis få sova lite - i morgon väntar läkarbesök.

Är inte helt ensam i sängen... vid mina fötter vilar en trogen följeslagare, en svart herre som lystrar till namnet Mio.

Godnatt katt!