Finns de som bor ett par kilometer ifrån mig, utan gardiner, mattor, filtar, kuddar, dukar med endast ett par ombyten och ett par skor, folie är uppsatt i fönstren för att hålla värmen samt som insynsskydd. Två personer / rum i lägenhet - vilket innebär att i vissa lägenhter inhyses på tre rum och kök sex vuxna personer som inte ens tillhör samma familj. Vi kallar dem invandrare och flyktingar och förväntar oss att de ska vara tacksamma för att vi "räddat" dem och låtit dem komma hit och ta del av vårt så väluppbyggda sociala system.

"Dom har ju kommit hit av egen fri vilja, här är det mycket bättre än där de kommer ifrån så det är klart de måste vara jättetacksamma och glada över att bli räddade - eller hur?"

Vad skulle hända om min familj - din familj och alla inom vårt släkte skulle utsättas för trakasserier, hot och förföljelse. Mitt jobb skulle gå till någon med annat etniskt ursprung, huset jag själv byggt tvingas jag ifrån och barnen får inte gå i skolan. Protesterar jag blir jag satt i fängelse eller bortförd till arbetsläger och följer jag inte de nya lagarna och förordnigarna döms jag till döden. Mina möjligheter att försörja mig själv och min familj har helt tagits ifrån mig och inte bara mig utan även mina barns och kommande generationers.

"Min man är tillfångatagen och jag vet inte om han överhuvudtaget är vid livet längre, jag sitter i lägenheten tillsammans med mina två tonårsdöttrar, en äldre kvinna från "mitt" område samt två bröder i 20-årsåldern. Mina döttrar och jag delar ett rum med den äldre kvinnan, de två bröderna har det andra sovrummet. Vardagsrummet behövs även det som matrum då köket är för litet samt det finns inte stolar för alla att sitta.

Känner jag mig tacksam? Nej jag känner mig inte tacksam - jag känner mig besviken ledsen och förnedrad. Efter förföljelse, ogrundade anklagelser och tillfångatagande av barn och vuxna var enda utvägen att försöka ta mig därifrån. Lämna det land där jag växt upp där mina släktingar och vänner finns det land där jag hade en förhoppning om att få uppfostra mina barn och få se dem växa upp lyckliga.

Ville jag lämna det här landet - nej. Fanns några alternativ - nej. Hur skulle mitt liv se ut om jag fick önska? Ett liv med min familj respekterad i mitt land där jag känner både språk och kultur! Ett liv där jag inte förväntas vara tacksam för att jag är satt längst ner på listan och tvingas bo i förhållande som ingen annan boende i det här landet skulle acceptera. Ett liv där jag själv har möjlighet att välja vilken soffa jag ska ha i vardagsrummet i stället för att med visad glädje ta emot den nedsuttna 70-tals soffan med spruckna dynor som någon bytt ut i sommarstugan. Eller filten med fläckar som tydligen hunden brukade ligga på som det förväntas att jag ska ha på sängen.

Men jag kan inte ställa krav - har ingen rätt att ställa krav för jag är inte född här, så jag står med "mössan i hand" bugar bockar och tackar innerligt för att jag (vi) fått en ful, grön trasig gammal soffa till vardagsrummet."


Jag känner inte dessa människor, jag vet inte vilka de är, vilken bakgrund de har eller på vilket sätt de kommit hit, jag vet bara att de är klassade som "flyktingar" och bor i undermåliga kalla lägenheter (som egentligen skulle rivits) med lägre levnadsstandard än den lägsta för oss "Svenskar" i vår sociala välfärd. Dessa människor har fortfarande inte fått en chans, många väntar på asylbesked, de har ingen möjlighet att varken söka arbete eller utbildning. De har ingen möjlighet att själva välja var de vill bo vare sig det gäller bostadsområde, ort eller land det är andras beslut deras liv ligger bokstavligt talat i andras händer.

Mina prioriteringar känns många gånger fel då jag för ett bra tag sedan borde gått igenom mina garderober och förråd för att plocka ut allt det som jag inte använder. Mina gardiner ska gås igenom likaså kuddar, filtar, sängkläder, mattor och porslin - det som är helt, det som jag själv skulle kunna tänka mig att använda men som bara blivit liggande det ska jag förmedla till de boende i det fall det kan komma till nytta.

Det är paket och presenttider, jul och födelsedagar. 1000 kr av det som är tänkt till presenter kommer jag i år att handla nya saker för - få se vad det räcker till men förhoppningsvis blir det ett par gardiner, någon filt och kanske en matta. Det är inte mycket men det hjälper till att få hemkänsla i alla fall för några av de invånare som rent faktiskt idag inte har möjlighet att förse se sig med dessa för oss så elementära vardagsdetaljer för att få trivsel i ett hem.

Jag skickar passningen vidare till alla som har möjlighet och hoppas det blir ringar på vattnet!

Den här soffan duger gott som sovplats åt en hund - eller hur?