Känner mig som Imse Vimse när han klättrar upp på sin tråd gång på gång efter att blivit bortspolad av regnet och solen lyser på honom där han klättrar tills nästa regn kommer.

Jag vet att mina "trådar" finns kvar och att även min sol kommer lysa men när regnet kom denna gång så känns det som jag fastnat i gyttja det går trögt och hjärnan är i tillstånd av mentalt vaccum och likgiltighet. Är trött, så fruktansvärt, otroligt trött tog mig dock ut till husvagnen idag för att plocka ut det som om möjligt gick att spara. Husvagnen och bilen står ute hos min far, han kom förbi en sväng och säger "Det var bra att du plockat ur den så kan jag köra iväg den till skroten". Jag ville bara skrika "Neeej!" .. i mitt mentala vaccum är den inte skrot den är vackert inredd likt ett verkligt mentalt rum där jag tillbringat sista månaden arbetsklädd med en mugg kaffe och i stunder bara suttit för mig själv i tankar inför nästa steg i arbetet att få färdigt min rullande "frizon".

Papper ifyllda och inskickade till försäkringsbolaget, husvagnen urplockad, köksbänken är fylld med husvagnsprylar som ska diskas och garaget står ostädat och fyllt med rester från renoveringen - det tar emot - likt en boupteckning efter en död.

Det handlar inte om sakerna det handlar om att något gått förlorat för mig, något jag måste "börja om med", något som rivits ner och tagit kraft från mig.

Jag "stänger av", tar en dag i taget och struntar i vad som behöver göras är nöjd över att fixat urplockningen idag. Har i dagarna stickat en liten "Pippitröja" till söta Lovis och vips fick jag "beställning" på en till Mamma Angelica och en till Morbror Alexander - det är min "tillflykt" just nu.. sitta och sticka i mitt mentala vacuum. I morgon ska jag ta en sväng till skogen och förhoppningsvis ha med mig en hink kantareller hem :)

Projekt finns det gott om att ta tag i här hemma det är bara att vänta ut den "mentala koman" och hoppas att den som det nu känns "dubbelsidiga nackspärren" ska lätta något så hittar jag säkert något att ta tag i gör ju inget om känslan av att gå runt och vara ledsen hela tiden ger med sig också.

Mycket jag önskar skulle vara på helt annat sätt än vad det är men jag kan inget göra, är maktlös .. vill tro att något bra ska hända, vill tro att jag får tillbaka känslan av trygghet och glädje.. 

Nu ska jag återgå till mitt terapiarbete - en massa nystan som väntar på att få bli en tröja - det ger inspiration och förhoppningsvis kommer solen lysa lite grann på Imse Vimse där han tappert kämpar med sina trådar :)