Ja det är frågan jag ställt mig idag. Det är en ny värld för mig en värld där jag släpper ut det som finns i huvudet och låter vem som helst läsa - ja - det är ju det bloggandet handlar om .. eller? Blir helt förstummad när jag studerar "blogg-världen", fast å andra sidan borde jag inte bli det - den speglar ju bara den verklighet vi lever i.

Tips om hur man får fler läsare till sin blogg, tjäna pengar på bloggen, "sälj" reklamplats, skriv i så många bloggar du kan så får du själv fler träffar och så vidare hets, hets, hets.. money, money, money. Det viktigaste är inte att skriva det man vill, utan skriva det folk vill läsa. Flest läsare vinner!!

Oj, jag fattade nog inte att det var så här.. men blir jag själv påverkad.. ja, jag är rädd för det. Knepigt, tanken för mig är att skriva ner de funderingar jag haft i huvudet under dagen, intryck o s v - låta det flöda fritt, det händer gång från annan att när jag sätter mig vid laptopen och börjar skriva så blir det något helt annat än vad jag från början tänkt mig. "So far so good" det är precis det min blogg handlar om - tömma ut lite som finns där inne ungefär som ett litet samtal med mig själv. Men om jag skriver på grund av att jag har ett uppdämt behov av att få ner lite tankar, funderingar och intryck i skrift och inte överhuvudtaget bryr mig om ifall någon läser eller ej - varför i hela fridens namn lägger jag då till min blogg på "bloggtoppen" och "blogglista"?? Uppenbarligen har jag blivit påverkad av "blogg-hetsen" följde länkar lite hit och dit, tips här och där.. innan jag började fundera över vad är det jag gör?

När nu någon eller några också har kommenterat min blogg så känner jag (ja, jag erkänner) tillfredställelse, lite feedback - kul.

Bekräftelse, jag finns, någon uppmärksammar mig,  eller vad då?? Det är väl klart att det alltid känns bra när man har en diskussion i positiv anda med någon eller när någon uppmuntrar och berömmer, samtidigt som det kan kännas jobbigt när någon säger att man gjort fel, eller tycker det man gör är dåligt. Men påverkar det här mig då?? Har läst en del bloggar på nätet och kan tydligt se att många skriver "till någon" trots att bloggen i sig inte är riktat till någon utan egentligen är tänkt som en digital öppen dagbok. Tänk om jag börjar skriva till alla som eventuellt läser och börjar skriva det jag tror att man vill läsa, i stället för att skriva det som jag och min "hjärncell" haft lite funderingar om.  

Massor av bloggar är skrivna till någon, skrivna med ett budskap till någon och kanske också ett speciellt tema inom ett visst ämne. Jättekul att läsa dessa tema-bloggar har själv fått massor av hjälp inom en mängd olika områden just för att många varit ambitiösa att dela med sig av sina kunskaper i sin blogg.  

Det kanske jag också kommer göra i något inlägg, eventuellt något jag gjort som jag dokumenterar med bild och text och då är det såklart bara roligt om någon annan också kan få nytta av det.

Kanske så att det blir olika syfte med inläggen ibland kanske jag skriver till någon, söker en mottagare. Mina "kaffe-strips" till exempel - rannskakar mig själv - vill jag något med dem? Jag älskar kaffe och har alltid tyckt om roliga serie-strippar - det piggar upp - jag blir glad och ler för mig själv när jag läser dem - så varför inte lägga med dem i min blogg så kanske någon annan också uppskattar lite "kaffe-humor". Med andra ord - jag sänder något till en eventuell mottagare.

Erkänner att det känns jätteroligt att fler och fler hittar och läser min blogg och jag lovar att jag på alla sätt ska försöka köra "mitt race" som överskriften säger "En vanlig människas tankar, funderingar och reflektioner om livet i allmänhet" och inte falla in i något typ "vad vill man där ute läsa idag". 

Skapa debatt, provocera, sända budskap det är inte min tanke med bloggandet men jag inser att jag förmodligen kommer göra även det i vissa inlägg oavsett om jag vill att det ska vara tanken eller ej. Den eventuella mottagaren bedömer det den läser oavsett min avsikt i mitt skrivande och mina tankar är säkert många gånger långt ifrån många andras. Vill jag inte ha det på det sättet så ska jag nog inte blogga - ungefär som att sticka handen i ett getingbo och säga "jag förstod inte att jag kunde bli stucken".

Ja, det var väl tömningen av hjärnan, läser på skärmen det min hjärncell förmedlar till fingrarna på tangentbordet att det är nog i ämnet för idag.

Oj, fortsätter visst lite till, kom att tänka på det här med fingrar och tangentbord missar ofta en del bokstäver när hjärncellen är för snabb för fingrarna så tangenterna inte riktigt trycks ner helt - en riktig "turbo-cell" det där (haha). Fast den har lite problem med några ord, märkligt, jag har alltid varit duktig på stavning väldigt sällan jag hade stavfel i skolan - det har liksom varit självklart, men nu hakar jag upp mig på en del ord. Exempel är orden "helst" och "visst" det är helt omöjligt för den där stackarn där uppe att komma ihåg huruvida det ska stavas med ett eller två "l" respektive "s". Ja, jag vet det är helt sjukt, fick kolla nu igen för att försäkra mig om att jag skrivit dem rätt - för det har jag väl? Skrivit dem säkert tusen gånger...

Nog för idag!