Jag fick en kull på tre, helt olika - en lammunge, en tiger och ett lejon.

Den lilla lammungen som verkligen var liten och fortfarande är liten charmade alla vart hon än kom, hon sjöng, kvittrade och dansade och älskade sina små "framträdanden" inför publik. På oskuldsfulla steg gav hon sig ut i livet med sitt ständiga leende och blev som alla varse om att världen inte var riktigt så rosa och barbielik som i hennes fantasivärld. En orädd liten lammunge som när hon ville kunde vara en "ulv i fårakläder" som när hon på  retfullt sätt markerar sin värdighet för "tigerbrorsan". Hon går sin egen väg, finns inga hinder med ett motto "det jag vill det gör jag". Vänner hittar hon överallt och den som vill får vara hennes vän, vänlighet blir hennes signum och den som inte vill vara vän med henne har hon inte ens lagt märke till. Den lilla lammungen har växt upp och fått en egen liten... "lammung.." nja, det vet vi ju inte riktigt än vad det är men jag misstänker att det är en liten ekorre ;))

När tigern kom var jag kanske lite oförberedd på att det alltid skulle vara full fart. Tigerns lekfullhet, en katt och råttalek som allt som oftast kunde gå "överstyr" om inte leken avbröts i tid. Tigerungen tog för sig, tog plats och hans ständiga "påhitt" lockade till många skratt och han hade en aldrig sinande källa till energi. Han ville inte hålla sig inom givna ramar, utanför staketet lockade allt för mycket spännande äventyr. Uppfinningsrikedomen för att hitta utmaningar var stor. Men trots de ibland vassa klorna finns ingen motsvarighet när det gäller att charma, spinna och ömt stryka sig mot de han tycker om. En ständig väktare som alltid är beredd att rycka in och försvara sin flock, en tänkare som ger sig iväg på ensamma vandringar för att söka nya marker men som alltid söker sig tillbaka till flocken. Han är intelligent och stark med ett väldigt stort hjärta för sina nära.

Den sista ungen i kullen är ett lejon, en trygg lugn lejonhanne med bångstyrig man. Som liten var han mest nöjd med att få vara för sig själv och i lugn och ro få utforska sina intressen. Han håller hårt på sin personliga integritet och har på avstånd koll på sin omgivning. Lejonhannen är ödmjuk och tålmodig, ryter endast till när någon i flocken nått yttersta gränsen, tar aldrig strid för "sakens" skull, utan går undan och har ett bevakande öga. Han har precis upptäckt sin status som hanne inför andra utanför sin egen flock och med en inre trygghet putsar han sitt yttre, trimmar den MYCKET lockiga manen och med stort självförtroende utökar han sitt revir. Han går sin egen väg och tar dagen med ro.

Tänk vilken tur jag haft som fått tre helt underbart härliga ungar!

Bild lånad från "thetwilightsaga.se"