I ett inslag på nyheterna idag filmade man från bilverkstäder och konstaterar att många fuskar med servicen på bilarna. Jag ser inslaget och blir lite förundrad över hur det ser ut på bilverkstäderna idag golven ser polerade ut och bilmekanikerna ser ut som om de aldrig varit i närheten av olja med sina rena overaller. Felsökningen på verkstäderna består främst av att läsa ut elektroniska värde från datorer kopplade till bilarna.

Jag växte upp "i en bilverkstad", pappa var bilmekaniker och hade sin verkstad på gården där vi bodde i det lilla samhället. På den tiden var en bilverkstad långt ifrån hur det ser ut idag. Som "pappas tös" var jag med honom så mycket jag kunde, till och med ibland till stor hjälp...

* * *

Som den lilla "medhjälpare" på ca sex år jag var så hade jag en egen liten röd overall på mig när jag var med i verkstaden. Det här var innan pappa hade några anställda och jag hade inte börjat skolan. Jag tyckte det var väldigt roligt att vara med och titta på när pappa jobbade och sen hade han en låda som han lade alla startmotorer, generatorer m.m i och de fick jag skruva på så mycket jag ville för det var ändå skrot - jättekul. I verkstaden fanns det tennstänger det såg ut som riktigta järnstänger men var mycket mjukare - så mjuka så att jag till och med kunde böja dem om jag tog i jättemycket. Tenn hade pappa när han lagade små bucklor och märken i plåten på bilarna, han smälte tennet med en svetslåga i en speciell bytta och använde sedan en särskild träspatel för att stryka det på bilen. Det luktade så gott och tennet såg så "mjukt" ut när det var flytande fast jag visste att det var jättevarmt.

En av mina uppgifter var att hjälpa pappa vara brandvakt när han svetsade. Mamma satte noga upp håret och täckte med en sjalett, jag fick en hink vatten och en svamp för att sedan krypa in i bilen. Pappa låg under bilen för att svetsa rosthål i golvet och jag fick sitta inuti där sätet var borttaget. Man var tvungen att ha en svetsvakt annars var det stor risk att bilen brann upp, brandrisken var stor i olja, tectyl (ett slags rostskydd) och skräp som fanns i de gamla bilarna.  

Att vara brandvakt innebar att med största känslighet släcka de lågor som slog upp inuti bilen, det gällde att ha lagom med vatten i svampen var det för lite slocknade inte lågan och det rök väldigt mycket samt var risk att det skulle börja brinna, var den för blöt släcktes pappas svetslåga. Jag gjorde mitt allra bästa, ville inte att pappa skulle bli så där "arg" som han ibland kunde bli när han var i verkstaden. Jag hade världens allra bästa pappa som tyckte om oss barn mest av allt i hela världen och som aldrig någonsin skulle göra oss illa men just i verkstaden var han arg ibland - inte på mig men på bilarna. När han var inne och inte jobbade var han aldrig arg och jag tyckte det var lite obehagligt så jag ville att hans arbete skulle gå så bra som möjligt.

När det var färdigt fick jag ta av mig overallen och hänga den i verkstaden alla andra kläder tog mamma till tvätten och jag hamnade i badkaret, jag kan känna svetslukten än idag.

* * *

Tänk om man idag skulle låta en sexåring sitta brandvakt i en gammal bil, farligt både med tanke på brandrisk och inandning av röken men sådant tänkte man inte på då och jag tyckte verkligen det var roligt. Åren i bilverkstaden lärde jag mig en hel del, var med om att byta bromsar, bromsbackar, motorer - ja allt man kan tänkas göra i en bilverkstad. Pappa lärde mig också svetsa med gassvets, fick träna på att lägga riktigt fina svetsfogar med olika tjocklek på svetstråd och munstycke. Ja - och förresten under åren så var det bara en bil som brann upp.

Som sagt det ser inte riktigt likadant ut på bilverkstäderna idag som det gjorde år 1970 :)