Fick lite "kaffe på min kvarn" då jag lästa en artikel från tidskriften "Kemivärlden Biotech med Kemisk Tidskrift". Mina tre - fyra koppar per dag är enligt expertisen tydligen riktigt bra för hälsan men som med allt annat är det en balansgång - stora mängder ger negativa effekter.

Min filosofi är att kaffe ska "njutas" i lugn och ro - "kaffe i farten" är inget för mig!

Har scannat in artikeln nedan, tyvärr gick det inte att få den läsbar i klickbart miniatyrformat så jag hoppas den som är intresserad ändå kan läsa texten. Här också en länk till hemsidan KemivarldenBiotech.se 
   

Några timmar på stan det är vad nacken klarar eller egentligen inte klarar. Var evigheter sedan jag tog mig tid för mig själv att vandra runt för lite shopping helt utan tidspress har inte hänt sedan före olyckan med bilen och husvagnen i augusti.

Blev idag helt på det klara med att det skett en klar försämring av diskarna i nacken, den brännande smärtan som strålar ut i armarna, ner i ryggen samt upp bakhuvudet går inte "tänka" bort. Kan dra en parallell - tandläkarborr som går mot en nerv man klarar det några sekunder sedan tar tandläkaren bort borren och man hämtar andan för nästa omgång tills det är över - det går inte tänka bort smärtan när borren går i nerven - man tar sig bara igenom den och härdar ut (alternativt tar bedövning ;)

Diskbråcksmärta är svår att bedöva, värktabletter dämpar topparna men den brännande känslan i nerverna finns kvar. Operation? Nej, inte förrän det blir helt fullständigt outhärdligt - frågan är - när är det? Operation i nacken av ett flertal diskbråck är enligt läkare jag träffat på specialistavdelning Spinecenter i Göteborg inte helt okomplicerat samt väldigt svårt, om inte omöjligt bedöma huruvida en operation ger resultat. Med andra ord operation är inte aktuellt förrän som sagt "smärtgränsen" är nådd eller förträngningarna lett till förlamning. Jag har som tur är än och då endast känselbortfall i högra handens fingertoppar och domningar i händerna/armarna - det kan jag leva med frågan är hur jag ska hantera smärtan för att klara mer än några timmar åt gången utan att behöva avlasta nacke och rygg? 

Har dock med mig annat positivt från dagen - ett intressant möte med en framgångsrik och duktig fotograf som jag lovat hjälpa ta fram en DVD för bildvisning. Ingen tidspress - jag gör det helt efter mina egna förutsättningar , jag kommer lära mig väldigt mycket samtidigt som jag får ta del av oerhört vackra bilder från så gott som alla delar av vår värld. En utmaning samtidigt som jag känner mig hedrad över att få förtroendet och min förhoppning är att jag ska kunna åstadkomma något som kan bli användbart!

Här en länk till fotograf Jan Fleischmanns sida på nätet - kan också varmt rekommendera Jans böcker som present. http://www.janwildlifephoto.com/news_1.html
 

P.S Blanda inte ihop det här med den galna "Lovis-paraden" med bilder av dålig kvalitet ihopkastade på fem minuter som jag hade i mitt förra inlägg - det här är något helt annat men jag lovar att också se till att få bättre bilder på "SötLovisen" och göra en seriös bildserie även på det lilla yrvädret!

Med förhoppning om en God Natt är det dags för lite smärtstillande och göra ett försök att få sova några timmar :)

Ja - jag vet att det går överstyr ibland, rår liksom inte för det ;))

Denna spelades på radion i början på nittio-talet, jag tyckte det var lite "skämmigt" att höra mitt namn hela tiden samtidigt som det kändes lite smickrande att man använde just mitt namn som var populärt på 60-talet och hyfsat ute sedan dess. Har alltid trivts med mitt namn, aldrig haft så mycket funderingar över det, dock skulle jag nog behöva lyssna lite på uppmaningen i låten - behöver verkligen vakna upp, varit seg och "ligger efter" med en hel del här hemma.

Den bästa stunden på dagen är för mig "kafferasten", det är när jag slappnar av och sätter mig i soffan med en kopp kaffe. Kan inte ha undgått någon att jag tycker om kaffe!

Det käraste jag har i köket är kaffemaskinen som mal bönorna för varje kopp, underbart med nymalt kaffe varje gång med endast ett knapptryck. Skulle huset börja brinna skulle jag nog ta kaffemaskinen under armen och springa :)

Gick idag in på menyn för att kolla hur många koppar vi druckit och fick fram 11 376 koppar! Ja det är sant jag har inte halkat på tangentbordet - 11 376 koppar!

Lite matematik. Vi köpte den i Juni 2006 har alltså haft den i drygt fyra år och den kostade ca 11 000 kr.

Det blir en kostnad av 1.03 kr / kopp och ett snitt på 7 koppar / dag. Har inte tagit med kostnad för kaffebönorna utan endast vad maskinen kostat per kopp. Kanske skulle vara intressant att också kolla hur många koppar man får ut per kilo bönor.  Observera att jag dricker inte 7 koppar per dag, vi är många här hemma och jag kanske dricker ca 3 koppar om dagen och varje kopp är en njutning.

I vilket fall som helst så kan jag konstatera att det är bra kvalité på maskinen har inte haft ett enda problem med den. Varit noga med att köra avkalkning och rengöringsprogram när maskinen säger till via den digitala menyn med andra ord den är väl underhållen och förhoppningsvis kommer den ge många ytterligare koppar - förresten nu är det 11 377 koppar :)

Kaffehörnan




Rekommenderar absolut denna maskin, den kostar nu 6385 kr
på tretti.se finns idag med än mer avancerad utrustning pris upp
till ca 15 800 kr.

Har köpt mig en ny kamera, en digital systemkamera. Var ett tag inne på att köpa en Canon EOS 550D vilket är vad jag läst mig till en riktigt bra kamera som fått mycket goda omdömen och kostar runt 8000 kr - mycket pengar dock! Fick tipset om Sony DSLR A290 en systemkamera som också fått väldigt goda recensioner speciellt som förstagångskamera i gruppen systemkameror och enligt expertisen skulle den vara väldigt användarvänlig till ett pris av ca 3500 kr.

Då tänkte jag till lite - det är väl ändå en sådan jag ska ha. Jag är nybörjare när det gäller systemkameror och kommer inte på långa vägar ens använda alla inställningar som finns på denna. Lät som ett förståndigt beslut trots att Canon lockade väldigt mycket.

Hittade en site i USA som säljer den i ett paket med väska + minneskort inkl. frakt till Sverige för ca 3200 Skr. Funderade för mig själv angående ev. tullavgift och skatt och tänkte att oavsett om den fastnar i tullen så blir det billigare än om jag köpt den i Sverige.

3353 kr blev kostnade och på det kom tullavgift + skatt på 978kr, summa 4331 Skr. När jag nu i efterhand kollar priser är lägsta pris där kameran finns för leverans direkt 3995 kr, då utan minne och väska. Kanske sparade jag någon hundralapp suckar jag för mig själv. "Sliter" upp paketet och är ivrig att prova kameran, konstaterar att laddaren har amerikansk kontakt - trodde man skickade europeisk laddare till europa. Bara att beställa en adapter - ingen stor kostnad dock - 69 kr inkl. frakt men fick vänta ytterligare två dagar på att testa min nya kamera.

Sitter i alla fall nu här med kameran Sony DSLR-A290 och har precis testat att ta några kort kan konstatera att denna kamera kommer duga gott åt mig. Förhoppningsvis kommer mina foto bli något bättre än tidigare i alla fall. Bilderna nedan är tagna inomhus i svag skymning med automatiska inställningar. Klicka på bilderna för förstoring - visas tyvärr inte i fullformat.

Har träffat andra som fått barnbarn och dom har inte gjort annat än tjatat om sina små gullungar, berättat att nu kan barnet göra dittan och dattan. Stolt spatserar dom på torget med barnet sittande framför i kärran och huvudet går fram och tillbaka som på en vindleka med blicken sökande efter nästa offer att visa upp sin avkomma för samt berätta om allt den lärt sig.

OK, lika bra att erkänna - JAPP, jag är där! Fattar inte hur det gick till, måste vara nåt konstigt som händer i huvudet när man får barnbarn - jag skulle ju aldrig bli sån, jag skulle ta det med fattning och förståndigt konstatera att barnen i dom andra kärrorna är precis lika söta! Men nej, jag tittar på "min" Lovis och tycker att hon är sötare än alla, jag inrättar mig i ledet bland alla "klyschor" om barnbarn.. det går inte streta emot. Fast det kanske är så att jag fick den sötaste, så måste det ju vara, jag är inte alls som dom andra mormödrarna, mitt barnbarn är sötast. Hur hanterar man det? Kanske bäst att ligga lite lågt så dom andra inte blir avundsjuka när dom upptäcker att mitt barnbarn är sötast, man vill ju inte verka stöddig :)

SÖTASTE LOVISEN ute med mormor i kärran :))

Efter bad och välling gav den lilla hjältinnan upp för dagen, hon lade armen över ansiktet och somnade i samma sekund. Nu väntar välling vid ett i natt, sedan drar det igång igen vid sådär sex i morgon bitti - då har vi "gosemorgon" i sängen :)

Trött är inte rätt ord - helt slut stämmer bättre. Tack för idag, min sköna dam, tack för kramar pussar och skratt!

Gudrun, Per, Hanna och alla ni andra små-orkaner som virvlat förbi - släng er i väggen för här kommer orkanen Lovis. Hon drog in i söndags och vägrar släppa taget, allt som kommer i hennes väg bryts ned i minsta detalj.

När man drar en suck över att precis lyckats rädda kristallvasen har hon snabbt förflyttat sig till andra delen av rummet och håller stolt upp en av krukorna med orkidéer. Minsta lilla märkning på leksaker i form av klistermärke el dylikt är minutiöst bortpillad, tejparna på blöjan dras av i ett nafs - hon lyckades till och med komma på att hon kunde pilla hål på blöjan och krafsa ut ludd - nu pratar vi dyraste blöjmärke á la 2010.

Men "Cirkus Lovis" är obetalbar, man har inte tråkigt en sekund, det breda leendet och busminen som charmar alla går inte att motstå - Lovisbus i mitt hus!

Så här ser hon ut när hon ska sova... efter tre försök gav "mormorn" upp och
tog fram kudde och filt och lade på golvet. I stället för att sova har hon försökt
krypa in i kattens lilla bur, tagit dockan i ena benet och slängt i väg,
 satt leksaksbåten på huvudet och pillrat noga mellan alla tårna - kanske
kunde hitta lite ludd där med!

Vad mer har hänt - jo hon har sagt "Lovis", "mormor" och "hej då" samt ätit bokstavskex med näsan. Just nu "jazzar" hon och Alexander till stereon på högsta volym. Jodå, hon är en riktig liten "rocker" också! Har beställt en bättre kamera så det slipper bli suddigt vid minsta rörelse då ska jag allt försöka få lite "blöjrockerbilder".

Med en Lovis i huset tar man en urinvägsinflammation med en klackspark :)) I morgon ska tydligen "pappan" komma och hämta yrvädret - usch vad det ska bli tomt och tyst. Tack vare snökaos har hon fått stanna en dag extra - vet inte vad vi ska ta till mer - orkaner verkar ju inte föräldrarna backa för, får klura ut nåt!

Nej, nu måste jag sluta - cirkusföreställningen är långt ifrån slut och orkanen verkar öka i styrka.

Tack och hej - leverpastej!

Medicinen mot min UVI har börjat verka, trängningar och kramper är lite bättre, dock trött som ett ägg och öm i hela kroppen. Ingen vidare fredag men det är inte bara mig det är synd om "herr Katt" mår inte bra han heller.

Mio (herr Katt) har för en tid sedan varit i slagsmål med någon annan katt i området och fått inflammation i ett sår. Inflammationen sitter djupt så veterinären var tvungen sätta ett dränage och på återbesök efter fyra dagar konstateras att det fortfarande inte är bra. Veterinären drar i dränaget, torkar och tvättar, plockar bort sårskorpor m.m och herr Katt får sååå mycket beröm då han under hela tiden ligger helt still och inte gör ett ljud. Tydligen ytterst ovanligt med så tillmötesgående katter hos veterinären så jag kände mig väl lite stolt :)

Igår skulle jag själv ta stygnen här hemma och ta bort dränaget och som sagt tur man har snäll katt då jag inte helt hade förstått hur stygnen satt. Stygnen var fästa ett och ett - jag trodde de satt i hop - alltså klipper jag en tråd tar bort den knuten och drar i nästa som sitter - ja just det fast! Kan säga att då jamade stackars Mio ganska bestämt åt mig, fick i alla fall till slut bort både stygnen och dränaget. Nu ska det hållas blött och öppet ytterligare några dagar samt han äter antibiotika så förhoppningsvis ska inflammationen ge med sig. Veterinären ringde igår och hörde hur han mådde och hur det gått (det har aldrig ens en läkare gjort till mig) hon bad mig också höra av mig på måndag om det inte var bra och så tillägger hon "hoppas verkligen det ska gå bra det är ju.. ja man hoppas ju förstås alltid det ska gå bra men det är ju en så underbar katt".

Ja han är både fin och snäll underbara Kung Mio men vi mår inte bra så det är en skitfredag!

Kom att tänka på en händelse som min dotter berättade om från utbildningen hon går. Jag trodde inte så här inskränkta människor fanns längre men tydligt är att ibland dyker de upp från gömmorna.

Till skolan kommer försäljare av utbildningsmaterial där eleverna har möjlighet att handla till förmånliga priser vilket är mycket uppskattat. Vid detta tillfälle tittar försäljaren på en av de intresserade eleverna och frågar:

"Var kommer du ifrån?" Pojken ser lite frågande ut och svarar med namnet på orten där han bor.

"Nej, jag menar var kommer du ifrån ursprungligen för man kan ju se att du inte har svenskt ursprung?" fortsätter försäljaren och hänvisar då till att pojken har en brun ton i hyn.

Pojken svarar att han är adopterad från Polen.

"Jaha, där ser man" säger försäljaren och fortsätter  "Tänk en gång när jag var i Indien då träffade jag en indier som var albino och man kunde inte ens se att han var neger."

Stämningen runt försäljaren blev lite krystad, själv förstod han inte ens att han hade sagt något oerhört korkat. Man kan tro att händelsen utspelade sig 1910 och inte 2010 och förhoppningsvis tillhör han den absolut sista generationen med så inskränkt människosyn.

Tänka sig - en indisk albino som det inte ens gick att se vad det var... kan det möjligtvis ha varit en människa - undrar jag lite försynt? Det hela är så sorgligt ändå är det svårt att hålla sig för skratt då mannen i fråga gjort bort sig på alla tänkbara sätt och han har inte förstånd nog att förstå det.

Hmm, en albino zebra - man kan ju inte ens se att det är en häst - skumt!

Så tråkigt behöva skriva att jag inte mår bra men nu är det surt. Värken i nacken blir värre inte bättre och det strålar rejält ner i armarna, samt intensivt ner i ena foten. Har varit riktigt trött - värre än normalt och den nattliga klådan är ju som sagt en trogen vän.

Började dagen med täta toabesök som intensifierades under eftermiddagen med fruktansvärd smärta och kramper samt feber och illmående. När det i början på kvällen var blod i urin trots att jag druckit litervis med pressad citrus hela dagen insåg jag att jag inte skulle fixa natten, fick därför be sonen om skjuts till jourcentralen som ligger ca 5.5 mil bort.  Vet inte hur jag klarade den halvtimman i bilen jag var i smått panikartat tillstånd då det kändes som "knivar i underredet". Det är en fruktansvärd smärta helt obeskrivbar. När vi kom fram dit där jag trodde jourcentralen låg - där den alltid förut legat visade det sig att dörrarna var låsta - jag springer allt jag kan runt den stora sjukhusbyggnaden mot akutmottagningen och näst intill hotar personalen om jag inte får ett provrör och tillgång till en toalett. Är själv osäker på huruvida jag lyckats "hålla tätt" och kan i princip inte gå upprätt.

Vänliga underbara människa på akuten som snabbt gav mig en mugg och visade mig till toaletten och inte nog med det när jag är klar - helt slut av kramperna - erbjuder hon sig att fylla urinet i ett provrör och som om inte det var nog så lämnar hon inte bara provröret till mig utan även ett provsvar! Hon gör allt detta trots att jag inte ens hade tid där - jag var på fel plats - skulle ju till jourcentralen. Hon förklarar att man flyttat jourcentralen - en bra bit från sjukhuset visar det sig och hennes vägbeskrivning hade vi klarat oss utan - fick stanna två gånger för att be om hjälp - men det gör ingenting - hon hade ju så många andra bra kvaliteter!

Sent omsider hittar vi rätt och det konstateras mycket vita blodkroppar samt blod i urin så det blir antibiotika på plats och får med mig hem så jag klarar mig tills i morgon. Känns så skönt veta att det nu bara kan bli bättre - i morgon har medicinen börjat verka. Smolket i bägaren är att min bittra vän urtikaria-häxan inte gillar medicin så känner jag henne rätt lär hon trappa upp nivån den närmaste veckan och min vana trogen brukar jag beställa en rejäl förkylning i samband med antibiotikabehandling - men vem vet - någon gång kanske jag klarar mig.

Mår just nu inget vidare det värker överallt, är riktigt trött samtidigt som jag konstaterar att elektriska stolen ännu inte gjort några under. Men den har jag inte gett upp hoppet på - har knappt kunnat börja använda den - gäller att ha tålamod. Kanske inte det jag har mest av.

En önskan nu vore att jag var utrustad med en "off-knapp" tyvärr är inte så fallet, får istället förlita mig på mental avslappning och ett skåp fyllt med medikamenter - i natt blir det "extra allt".

Goodnight!

Macroner och Pannacotta - när jag skrev det slog mig tanken att det låter som något man skulle kunna ta till när man är så där lite smått förargad, det får nog bli mitt "ordspråk" :)

Svängde ihop några macroner (macarons) och en pannacotta att bjuda på till dagens kaffegäster och som den bloggare jag är så följer här en dokumentation. Recepten finns sist i inlägget.

Började med att skålla och hacka mandeln till macronerna.





Jag vispade äggvitorna tills de blev skummiga och
blandade i sockret lite i taget under fortsatt vispning.




När allt socker är tillsatt vispas tills blandningen
blir riktigt fast och krämig.




Den hackade mandeln blandas med florsockret
och siktas ned i marängsmeten.





Smeten spritsas ut på bakplåtspapper - här kom jag på
att jag glömt färga smeten samt upptäckte att jag rört
lite för dåligt i den. Därav de toppiga små macronerna
som inte riktigt vill flyta ihop.




Färgar den kvarvarande smeten med blå hushållsfärg
och samtidigt blir den lite mer "rörd" - perfekt! Nu får
de vila en stund på plåten innan det är dags för ugnen.





Efter 15 minuter i 150 gradig värme är de klara. Tyvärr sprack några
skulle låtit dem ligga en stund till innan jag tog in dem i ugnen.





Rörde ihop två varianter på fyllning - chokladfrosting och...





... lime som jag gav lite extra gul färg.





Klickade på fyllningen, lade på locket och
vips var Macronerna klara.





Dags för pannacottan. Kokar ihop gelésocker och grädde.
Tack och lov för gelésocker så man slipper kladdet med
gelatinblad! Smaksatte med vaniljsocker.




Fyllde upp i vackra kristallglas och lät dem kallna i kylen.





Pannacottan toppades med grädde, hallon,
mango samt en noblesse.




Framdukat för kafferep, macronerna blev riktigt bra,
smälte som smör i munnen och pannacottan var inte
fy skam den heller - gästerna var nöjda!
 




.. och här är hon som "gjordet", lite
trött men nöjd :))


* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Recept:

 Macroner / Macarones

100 g mald mandel (mandelspån)
200 g florsocker
5 msk strösocker
3 äggvitor

Frosting / Fyllning

60 g mjukt smör
300 g florsocker
100 g philadelphiaost
1 pressad lime (eller annan smaksättning)
ev. färg

Pannacotta

4 dl grädde
1 dl gelésocker
smaksättnng (vanilj)
garnering - bär, grädde choklad