Hjärtats rum

Hjärtats rum utan gräns
fyllt av kärlek och saknad
oändligt töjbar, inget slut
svider, smärtar, bräns.

Det saknade finns kvar
tomrummet är fyllt,
när kärlek, lycka, sorg
plats i hjärtat tar.

Smärtans tomma rum
plockas i tanken fram,
det hjärta som blöder,
gör visheten stum.

- anneli -

Fångade med min kamera de vackra molnen som tornade upp sig för att skymma solen. Det är tidig september mitt emellan sensommar och höst, årstidens växlingar är så vackra. Visst är det härligt!




- anneli -

* * *

När är det nog?

* * *

- Det är lättare vara själv när man inte är ensam -

- anneli -

* * *

Bara fötter på stig av krossat glas
tvingade på sin väg.
Det vassa glaset färgas rött.
Smärtan skär på färd
 som aldrig tycks ta slut.
Såren tränger djupt
än djupare för varje steg.
Fotsulor försöker hitta mark,
mark som färgas av rädsla.
Ärren sätter spår som ingen ser,
dolda under fot.

Bara fötter med osäkra steg
och minnen av glas.

- anneli -

* * *

En kärlek så stor, så självklar
där uppoffring inte finns
och trötthet inte känns.

En kärlek så djup, så vid
fylld av tårar och skratt
och ömhet i överflöd.

En kärlek över alla gränser
med tillit och förtroende
som aldrig någonsin tar slut.

- anneli -

Hjärtats kärlek
varma omtanke
och djupa värme
ger livet lycka.

- anneli -

- KOM -

Om en sorg ditt hjerta gömmer,
Som du aldrig, aldrig glömmer,
Vandrande på törnestig,
Älskling, hur än verlden dömer,
Kom till mig!

Ej jag frågar, ej jag klagar,
Men i dina mulna dagar
Vill en strimma sol jag se;
Om mitt löje dig behagar,
Vill jag le.

Röda rosor har jag inga,
Men de hvita vill jag bringa,
Bundna i en vallmokrans.
Känn, hur himlen ger de ringa
Doft och glans!

Skall du långt i verlden ila
Genom skogar tjugumila,
Glöm ej bort mitt fogelbo!
Kom när helst du längtar hvila:
Här är ro.

Tystnad fins, om du behöfver,
Skugga fins här dagen öfver,
När du gått dig febervarm,
Och de vilsna ögon söfver
Trogen barm.

Ej den lilla källan frågar,
Larmande, hvad brand dig plågar,
Men mot sår och törst och qval
Utan ord sin dryck hon rågar
Lugn och sval.

- Carl David af Wirsén (1876) -

* * *

En stjärna som lyser i mörker
ger vägledning och kraft
hjälper och stärker.

En stjärna som strålar
med ödmjukhet och glans
tränger genom allt.

En stjärna som aldrig slocknar
står alltid stark
ger kärlek och hopp.

Vill du vara min stjärna
ska jag vårda dig ömt
aldrig låta dig falla.

* * *

- anneli -

* * *

Världen kan bara se på
när Moder Jord skakar sitt huvud.

* * *

- Med tanke på Internationella Kvinnodagen -


DU kvinna, du ska vara:

Stark men inte manhaftig.
Mild men inte mesig.
Öm men inte larvig.
Glad men inte flamsig.
Smart men inte intelligent.
Snygg men inte elegant.
Smal men ha stora bröst.
Sportig men med klack.
Sexig men inte utmanande.
Moderlig men inte tantig.


Tänk om man ändå vore ett träd!






- anneli -

Kärlek

Så gick jag ut i ett hav av blommor
de vackra, de allra vackraste
de doftade mer än gott,
som smultron och hallonkräm
och solen sken som aldrig förr.
Blommorna skulle aldrig sluta blomma,
det skulle aldrig sluta dofta
och solen skulle trotsa regnet.

Det var en underbar dag,
jag skulle alltid älska dig
och kaffet skulle aldrig ta slut.


- anneli -

* * *

En natt med den brännande smärtan
och försök att locka tanken
från myrornas krig.
Ingen idé ta till frustration
ingen hjälp förbanna situationen.
Försiktiga tankar
om avslappning och trygghet
leder bort känslan av
myrornas kamp mot häxans eld.

Bultande läppar och svullna ögon
påminner om nattens slag,
där slagfältet var den sköra huden.
En kall morgon där solen bryter
igenom mot den vita snön.
Morgonsolen viskar
du klarade även denna natt
utnyttja dagen, njut av livet.

Jag lyssnar till solens värmande
lockande viskning,
och den tunga ömma kroppen vill
ta in vad även denna dag har att ge.
På fönsterbrädan en orkidé med
sprängfylld knopp på fullväxt stängel,
tillfredsställelse och förväntan
driver bort nattens strid.
Solen, den klara luften,
en oansenlig stängel 
förgyller denna dag
 och det är många timmar
kvar innan det åter är natt.

* * *

- anneli -

Önskar jag kunde göra allt på rätt sätt
men då vore jag troligen inte människa.

- anneli -

♥ Till Erika ♥

En rosenknopp så röd,
så stolt, så skör,
i färd med att blomma ut.
En rosenknopp så söt
så stark, så ung,
på väg ut i livet.

Locka med din glans
visa styrkan i din tagg,
låt bara den som vårdar ömt
dig plocka.

- anneli -

* * *


Man tror man vet hur man ska reagera
men det enda man helt säkert vet
är att man inte kan veta.


* * *

Har fått en del mail med frågor angående dikterna på min blogg. Ja det är jag själv som skriver om jag inte angett någon annan som författare. Vill poängtera att jag inte på något sätt är någon poet det jag skriver är tankar, känslor och funderingar som ibland dyker upp i mitt huvud och som kommer ut i text. Det finns alltid en mening i dikterna även om det ibland kan framstå som obegriplig textmassa.

Skrivandet i diktform har följt mig sedan jag var liten och har gått i vågor genom åren. I samband med att mina barn fötts har jag haft en stark drift att skriva. När någon i min närhet mått dåligt eller något berört mig starkt har jag också fått utlopp för mina känslor genom att skriva ner mina tankar i diktform. Allt jag skrivit finns inte sparat, det har inte känts viktigt, syftet har inte varit att skriva för att bevara det har varit att gå igenom mina egna tankar och få utlopp för en del känslor samt även ibland få ut min frustration över sådant som kan uppröra mig. Vad kan uppröra? Det kan till exempel vara elakhet, orättvisor och personer som far illa.

Ett "diktminne" jag har är från högstadiet där vår kemilärare utropade en dikttävling på skolan i just ämnet kemi. Läraren var i mina ögon urtypen för kemister - en liten man med bockskägg som man fick känslan av, levde bara för sitt ämne inte helt olik Professor Baltazar. Självklart tog jag det på fullt allvar och levererade en dikt på som jag minns det fem verser och döm om min förvåning när jag vann.. troligen hade jag lämnat det enda biddraget inser också i efterhand att jag troligen var ganska ensam om att engagera mig i något som hade med poesi att göra över huvudtaget. Jag tyckte det var ytterst "skämmigt" när min dikt skrevs i fulltext på hela kortsideväggen i kemisalen samt även mitt namn så alla kunde se och läsa - även niorna! Mitt pris bestod i ett diplom och ett provrör med bladguld och även om jag tyckte det var skämmigt i skolan så var jag väldigt stolt när jag visade upp mitt "guld" för mamma och pappa. Bladguldet hamnade så småningom med hjälp av mina  så kallade "vänner" i akvariet på mitt rum men det är en annan historia.

Kemiprofessorn stötte jag på cirka 25 år senare på en mässa och han såg exakt likadan ut! Förstår ju då att vår farbror kemiprofessor vid tiden för tävlingen måste varit i fyrtioårsåldern och inte verkade han snöat in på kemi då han sålde som jag minns det något ätbart.. typ sylt eller bakverk.. minns inte riktigt men det är väl i och för sig också en typ av kemi. Vid en sökning på Internet verkar det också som min käre kemilärare är duktig på "järntrådskonst", jag är helt enkelt tvungen att omdefiniera min bild av honom!

Så här ser såg han ut (tyckte jag), min kemilärare i högstadiet, som gav mig första pris i dikttävlingen för dikten med namnet - "Kemi är Poesi"




Med viss svårighet tar jag till mig att det är Alpo Kanto som gjort denna tavla i järntråd med benämningen "Mogendans". Duktigt gjort och absolut konst .. sorry Alto jag trodde du var över hundra idag..  Hoppas du skriver dina memoarer, skulle gärna läsa om din väg från kemilärare i Mariestad till egenföretagare och konstnär på Gotland :)