- Hur är det?
- Jodå, det är ganska bra.
- Skönt!
- Mmm ...


Nej. Det är inte ganska bra. Det känns som nacken håller på att växa upp i bakhuvudet samtidigt som den pressar sig ner längs ryggraden och ut i armarna. Benen pirrar och rycker, de lever ett eget liv. Just nu är det inte "ganska bra".

Jag leker låtsasleken. Plockar äpplen, stickar vantar, bär in ved, är barnvakt, klyver tändved, gräddar våfflor, får beröm ...

Åker till ICA och handlar:

- Åh vad roligt att se dig, det var så länge sen. Hur är det? Du ser så fräsch ut! Vad gör du nu?
- Ja, det var verkligen länge sen. Jodå, det är bra. Har varit hemma ett tag, sjukskriven, det vad kul att se dig, men jag måste kila nu. Ha det så bra, ja vi ses!

Ett stort leende, skrattar och låtsas ha bråttom, orkar inte stå på ICA och vända ut och in på mitt liv, tårarna bränner men det är ingen som ser.

Natten var jobbig: Försöker slappna av, försöker sova, hitta en ställning som inte frestar på ryggen och nacken för mycket. Fötterna bränner som de vore glödheta, har dem alltid utanför täcket. Slår på luftrenaren bredvid sängen låter fötterna kylas i luftdraget. Står inte ut. Kliver ur sängen, fötterna värker mot golvet går in i badrummet och tar mina värktabletter. Klådan, "urtikarian" har slagit upp på armar och ben, tar ytterligare en antihistamintablett.

Somnar, vaknar, kliar, ögonen har svullnat, läpparna har svullnat. Blundar, somnar igen.

Idag fungerar inte låtsasleken idag syns värken, idag syns klådan och svullnaden i ansiktet går inte att dölja.

Ska tända en brasa, ta en kopp kaffe, en smörgås. Ta på mig något riktigt skönt som inte sitter åt sedan ska jag berätta om de senaste böckerna jag läst och visa er vantarna jag stickade klart igår. Det känns bra, shit vad jag är grym!