Just idag är jag stark, just idag mår jag bra.
Idag kan ingen såra mig, ingen kan göra mig illa.
Jag sliter bort stämpeln med misslyckad i pannan
slår mig för bröstet och tror mig kunna klara allt.
Jag har väntat så länge på just denna dag
fast jag vet att i morgon är den över.
Då ska jag hålla den i minnet kvar
så det inte dröjer tills den kommer igen.
För just idag är jag stark, just idag mår jag bra
jag förs framåt av kraftiga vindar
jag har tron på mig själv på min sida.
Jag har längtat så länge på just denna dag
den ger lust när den kommer.
Låt mig få hålla känslan kvar,
låt mig få tro på lycka och glädje.

Leonard Cohen är inte mer människa än oss andra vad är det då som gör att man kallar honom citat: "levande legend"?

Jag kan inte ge något svar på det men han berör med sina texter, undviker ingenting och gör det på ett så lugnt och tryggt sätt att jag finner honom trovärdig, jag vill lyssna. Mörk basröst med åren raspig, "pratsjunger" han fram sin sång och jag kommer på mig själv med att inte ens lyssna till orden, det räcker med tonen och melodin för att fånga mig.

Ser dokumentären om honom med namnet "I´m the man", han säger i den vid ett tillfälle att han vid ca 14 års ålder trodde sig kunna skriva men var inte säker.

Funderar lite för mig själv vem det är som dömer om man kan skriva eller ej, är man "godkänd" för att man säljer mycket, för att många lyssnar till ens musik, ens texter. Hör ofta i intervjuer författare säga att "då fick jag mitt godkännande" med andra ord när man blir uppmärksammad för sina texter är man godkänd enligt våra egna uppsatta normer... eller? Måste det vara gramatiskt korrekt eller räcker det med att den som läser förstår innebörden, det är väl innehållet i något som är skrivet som är det väsentliga - "shit the same" - vilken parentes nu vandrar min hjärncell iväg med mig igen..

Tillbaka till Cohen, mannen som öppnar sina tankar för oss, visar sina rädslor han står där så stark, så trygg, så lugn men budskapet han ger är att han är liten och svag, en människa med fel och brister som även han ber om förlåtelse och förståelse.

Cohen skriver texten till en av sina mest uppmärksammade sånger "Hallelujah" utifrån Bibelns berättelse om kung David som blir förälskad i en gift kvinna. David sänder kvinnans man som soldat till en säker död i strid allt för att själv få sin älskade. Han lider alla kval, han vet han begått fel, han som ansetts som en av Guds mest "förtrogna" män begår två av de största synderna man kan göra. Ha åtrå till någon annans hustru samt sända en man i döden. David sjunger ut sin skam sitt rop om förlåtelse och ärar Herren i sång och tårar, finner inga ord för vad han gjort.

Man känner Davids smärta i Cohens sång man behöver inte förstå innehållet i texten för att förstå att han skriker ut sin smärta när han med öppet hjärta förklarar sin skuld och ber om förlåtelse genom de enda ord han får fram - Hallelujah (översatt: ge ära åt gud/jah/jehova).

Sista versens text:

I did my best, it wasn't much
I couldn't feel, so I tried to touch
I've told the truth, I didn't come to fool you
And even though
It all went wrong
I'll stand before the Lord of Song
With nothing on my tongue but Hallelujah
 

* * * 

Ja, det var några av mina reflektioner av någon som berör, i alla fall mig, med sin inlevelse och sin unika röst. Vill du också höra mer - klicka då på länken nedan!

http://www.leonardcohen.com/video.html

Här en artikel om Cohen från SvD publicerad i september förra året och skriven av Magnus Eriksson, litteratur- och musikkritiker, SvD Kultur samt lärare på Institutionen för humaniora, Växjö Universitet

Artikel SvD